Sauerland släppte idag nyheten att Sveriges Oscar Ahlin ska möta Norges Tim-Robin Lihaug på Nordic Fight Night den 13 april.
Båda fighters är obesegrade hittills. Ahlin har 6-0 med 6 KO och Lihaug har 3-0 med 2 KO. Och eftersom bara en kan vinna så spetsar det givetvis till det hela lite extra.
”This match-up epitomises what the Nordic Fight Night series is all about. ”We have two young, undefeated, Scandinavian boxers going head-to-head. Tim-Robin Lihaug impressed at our last Nordic Fight Night and Oscar Ahlin’s knockout record speaks for itself. This is guaranteed to be an exciting fight.”
Säger promotorn Nisse Sauerland, som även signade svenska supertungviktaren Otto Wallin för en vecka sedan.
För Ahlins del så känns detta som ett steg uppåt i motstånd, något som säkert kommer gynna honom väl.
Rocco Wadell, 19 år gammal och redan en av de bästa i Sverige i 75 kg bland amatörer. Fostrad på Timrå Boxningsklubb av pappa Glenn Wadell och nu senast genom Haninge Boxningsklubb och Stefan Färnström.
Jag fick tag i Rocco häromdagen, mellan hans hektiska schema med träningar, skola och jobb. Och den, ytterst trevliga och artiga, unge herr Wadell var god nog att ställa upp på en kort intervju!
1. Du vann nyligen, i en fin boxningsuppvisning, matchen mot Sverigeettan Ibragim Israelov. Hur var det?
Ja precis det stämmer. Jag har aldrig mött honom i match förut men vi har däremot sparrats tidigare och redan då har jag känt att det är jag som dominerar och styr. Dessutom har jag känt att jag har tagit över mer och mer för varje gång som vi har sparrats men jag är fortfarande lite ”valpig” i min kropp som nu håller på att bli alltmer vuxnare, dessutom känner jag att min kropp håller på att bli så mycket mer synkroniserad vilket jag kan tacka min hårda träning och det överlägsna tränings upplägget som jag får av mina tränare, Stefan Fernström, pappa och såklart på mina akademiträningar. Så jag antar att jag gick in i den här matchen med ett stort självförtroende vilket alltid är till stor hjälp, speciellt när jag vunnit Swedish Box Open och slagit Ben Bodila i finalen bara någon vecka innan.
2. Hur var denna matchen jämfört med din senaste match mot Ben Bodila, som då var rankad tvåa i Sverige.
Ja du, om jag ska jämföra den här matchen med Ben så skulle jag nog påstå att i den här matchen kunde jag göra lite mer som jag ville, jag kände att jag dominerade i alla situationer. Mot Ben var en tätare match där jag försökte att ligga och pricka på distans, men det gick också bra, jag är väldigt säker på distans. Jag hade även mött Ben två gånger tidigare den här säsongen och förlorat i två väldigt täta matchen som slutade med 2-1 och 3-2. Vilket jag hade stor nytta av. Jag tror att jag har större nytta av att känna på mina motståndare innan match än vad dem har av att möta mig. Jag har väldigt lätt att lära mig olika stilar, dessutom är mina pappa och Stefan väldigt bra på att lägga upp taktiker.
3. Hur har reaktionerna varit efteråt från omvärlden?
Jag har fått väldigt många gratulationer och mycket beröm. Dessutom så är jag storfavorit inför sm nu vilket känns väldigt bra. Guldet är nära!
4. Hur var dina tränares kommentarer efter matchen?
Att jag är bäst i Sverige nu. De är såklart också väldigt nöjda och ser stor utvecklingspotential i mig. Jag känner redan nu att jag har tagit ytterligare ett steg i den långa trappan jag har framför mig sen efter matchen.
5. SM är om 5 veckor, hur går tankebanorna inför Svenska mästerskapet?
Haha, ja. Det är inte långt kvar nu. Jag kan inte påstå att jag har tänkt speciellt mycket på just mästerskapet. Jag tänker mer på framtiden och hur bra jag kommer att vara en dag. Jag vill utvecklas så mycket som möjligt men jag har inte bråttom. Vad jag vill säga är att jag har så mycket större mål än SM, Svenska Mästerskapen är bara ett delmål av många andra.
6. Du går på boxningsgymnasiet i Haninge. Hur har det varit att få utöva din hobby på skoltid?
Ja precis. Det har varit överlägset, tänkt dig att ditt största intresse var att läsa böcker och plugga, hur roligt skulle det inte vara att gå i en vanlig skola för dig då? Boxningen är mitt största intresse och jag studerar på en boxningsskola. Jag får 500 poäng för att träna och läsa kost, idrottspsykologi m.m. på skoltid. Det är otroliga förutsättningar för att lyckas.
7. Studenten är nära nu. Vad är planerna efter skolans slut med boxningen?
Jag ska ge mitt liv till boxningen. Fortsätta att träna så hårt och smart jag bara kan. Det ska bli jätteskönt att ta studenten bara så att jag kan fokusera ännu mer på boxningen, självklart kommer annat ansvar då som att jobba men det kommer jag nog inte bli några större problem.
8. Din gamle ”stallkompis” Anthony Yigit har skrivit kontrakt med Sauerland. Hur är dina tankar inför proffsscenen?
Svår fråga. Det kan nog bli snabbare än jag själv anar, men jag skulle helst vilja ta medalj på både amatör EM och VM innan och få mer erfarenhet internationellt.
9. förutom SM vad är närmaste målet?
Bli uttagen till landslaget, bli rankad etta i Sverige och kunna få representera oss i Landskamper och andra tävlingar.
10. Förutom boxningen, vad gör du på fritiden?
Jag går ju som sagt sista året på gymnasiet så plugget är ingenting som jag kan smita ifrån. Annars så gillar jag att ta de lugnt, umgås med mina vänner och bara softa. Jag hänger väldigt mycket med min bästa vän Soheil Shahbazan som även han ska vara med på SM i 64 kilos klassen.
11. Vilken är favorit maten inför match?
Innan match försöker jag att äta så nyttigt som möjligt. Bra mat med ris eller pasta brukar jag väl äta och efteråt brukar det alltid sitta på sin plats med donken på vägen hem 🙂
Här nedan kan ni se Roccos senaste match mot Ibragim Israelov under Mattias Minnes Cup, Enjoy Sportsfans 🙂
Har varit sjuk ett litet tag, därför inga inlägg på några dagar. Är, precis som många idrottare, sådan att om jag inte kan utöva min sport så kan jag knappt se den 🙂 Men nu är jag tillbaka på banan och det firar vi med lite inspiration!
Glöm aldrig att den enda gången Framgång kommer före Hårt Arbete är i ett ordlexikon!
Det är snart matchdags och alla tankar jag har om boxning är fokuserade på det, därför är det lite låg nivå på bloggen nu.
Men, jag hittade en riktigt sjyst video som gör mig lite extra taggad 🙂
Mikaela Laurén är nog ett praktexempel på vilja, inställning och kämpar-anda. Hennes väg mot världsmästartiteln började 2009 mot en tyska vid namn Sandra Kirchbaum. Fyra ronder där Laurén satte takten och utklassade den debuterande tyskan.
Laurén fortsatte i samma spår och bara två månader senare i Tidaholms sporthall besegrade hon ryskan Marina Morozova på TKO i rond 3. Efter det så har Laurén bara klättrat i svårighetsgraderna och rankingen, endast två gånger på 19 matcher har hon stoppats. Mot Cecilia Braekhus på knockout i sjunde ronden och på poäng mot spanska Loli ”Sugar” Munoz.
I fredags vann hon över Eva Halasi på poäng. Halasi, som Laurén vunnit över förut, gav tufft motstånd och chockade Laurén vid några tillfällen. I rond fyra tog Mikaela Laurén kommandot rejält och boxades hårt med många kroppsslag som inleddes med en fin rak vänster. Segern gav henne WBPF:s women World Junior Middleweight title och UBO women World junior Middleweight title. En stor bedrift för den 36 årige svenskan.
Lauréns karriär har varit kantad av kontroverser och motgångar, men trots dem så har hon definitivt kommit ut på toppen och visat vilken idrottskvinna hon verkligen är. Först landslagssimmerska och nu dubbel världsmästarinna i boxning. Som sagt i inledningen. vilja, inställning och kämpar-anda!
Nedan följer en kort dokumentär om Laurén från 2010. Enjoy sportsfans!
I idrott så är det vanligt med skador, framförallt i ben och knän. När skadan väl inträder kan det vara en lång väg tillbaka till att vara skadefri, så därför är det viktigt att förebygga på rätt sätt och att planera upp träningen så att riskerna minimeras. Resultat, glada och friska idrottsutövare.
Styrketräning är det bästa preventivet mot att skada sig vid höga belastningar och tempon. Ett vanligt scenario är att man kommer in i träningslokalen och ger sig fanken på att man ska köra hårdast, snabbast och längst. Även om man har varit inaktiv länge eller inte tränat innan. Så börja på rätt ställe.
Styrketräning är inte att man lyfter vikter. Det kallas för tyngdlyftning och är någonting helt annat. Styrketräning är när man tränar styrka med den egna kroppen som vikt. Det är en träning som aldrig kommer att ställa för höga krav på din kropp, för att om du inte orkar lyfta kroppen mer så är det stopp. Du behöver inte oroa dig för att tappa vikterna på fötterna eller att ryggen och benen ska gå av för att du har för mycket på stången. Nej du blir starkare i helt rätt takt.
Speciellt om man är kvinnlig utövare så är det viktigt att träna musklerna då en kvinnas kropp strävar efter andra saker än mäns. Den vill hela tiden vara förberedd på sin viktigaste uppgift, att föda barn. Jag har alltid varit mer imponerad av en vältränad kvinna en en vältränad man, för i kvinnans fall så krävs det MINST 20% mer arbete för att komma till en viss form pga den fysiologiska aspekten.
Kvinnor har i många år haft en hög nivå av benskador främst i fotboll, basket och sporter där det förekommer mycket löpning och lite styrka. Nyckeln för en kvinna att undvika detta är att göra enkla benövningar som stärker musklerna runt knäleder och fotleder. Varför speciellt kvinnor är så utsatta beror på någonting som kallas för Y-Vinkeln. Det är vinkeln från en kvinnas höfter mot hennes knän. Till skillnad från en man som har i stort sett raka vinklar där så har kvinnor en sluttad vinkel pga höftbenens bredd. Denna vinkel gör att påfrestningarna mot knät blir mycket högre en vad en man får, ergo knäskador.
Så hur tränar man? Jag har ett pass som jag började använda när min fru var gravid och jag inte kunde åka hemifrån för att träna. Detta programmet är så effektivt att jag slutade gå till gym och enbart använder detta för min grundstyrketräning. Programmet är en mix av olika övningar där målet är att köra 300 repetitioner utan att vila. Tar ca 10-15 minuter och är rätt tufft 🙂 Programmet nedan är lite modifierat sedan min dotter föddes men tanken är densamme. Och kom ihåg att börja smått!
Sit-ups: 30
Armhävningar: 30
Benböj:30
”Masken” armhävningar (hindu) :30
Benböj med hopp:30
Burpees:30
Fällkniven:30
Pull-ups på stång:30
Chins:30
Bock-Hopp:30 (jämnfota hopp upp på bock i midjehöjd)
Nu börjar sommaren att lida mot sitt slut och boxare runt om i landet börjar att komma in för försäsongen. Det är löpning, styrke, smidighet samt lätta pass för vissa i ringen och på säckarna.
En boxare är en mångsidig idrottsmänniska, de ska vara starka och snabba. Uthålliga och smidiga samtidigt som de ska ha en bra kordination. Kravfyllt? Ja det ställs mycket krav på boxare vad gäller engagemang. Iallafall de som ska tävla behöver ligga på en hyfsad hög lägstanivå.
Det diskuteras ofta inom boxning hur mycket press man kan ställa på en ung människa som ska träna boxning. Och hur långt tränaren ska gå för att få med sig den aspirerande boxare.
Det som är utmärkande för boxning är ju det faktum att du tränar för att möta en annan människa i ringen, där den andre försöker träffa dig med slag och jagar efter dig i ett visst antal minuter. Tränarens jobb är att ge dig verktygen för att klara dessa minuter utan att bli skadad. Därför kan nog en tränare med all rätt vara hård. I många fall tror jag dock att det inte behövs, för om du som boxare någonsin gått in i en matchsituation oförberedd så kommer du nog inte att göra om det. Det svider för mycket. Så boxaren, i sig själv, är nog rätt så medveten vad som krävs för att göra den prestigefyllda vandringen in mellan repen.
Det som är tuffast att avgöra är vikten. För hur rimligt är det att pressa en ung boxare, som oftast fortfarande växer, till att gå ner i vikt? Om han/hon väger 54 kg ena månaden så kanske de väger 60 kg nästa. Detta pga att deras muskelmassa ökar och att deras ben växer. Det blir oerhört svårt och jobbigt att gå ner kg som är ens naturliga vikt och del i processen att växa upp.
I detta fall tycker jag att tränarna MÅSTE vara lyhörda och flexibla till att flytta upp boxarna i viktklasserna om de inte kan gå ner lätt och det är jobbigt. Detta för att värna om deras hälsa. Både fysisk och psykisk. Även för att se till att de inte tappar intresset för sporten vid unga år. Ungdomsidrott ska vara rolig och inte för seriös. Även om man tränar hårt. Gäller nog för alla åldrar.
Så, summan av kardemumman, se till att värna om era ungdomar och att nu när försäsongen börjar ta ett samtal med era boxare om hur det känns i vikten och hurvida de borde stanna kvar i vikt, gå ner i vikt eller gå uppåt ett steg.
I kvällens match mellan amerikanen Errol Spence och Indiens Krishan Vikas gick det hett till. Vikas var snäppet vassare i första ronden och amerikanen kände pressen.
Spence var inte bara den sista manlige jänkaren att vara kvar i tävlingen, han var även högt rankad att vinna en medalj. I rond två började Spence arbeta kraftfullt och explosivt mot indierns täta gard. Han lyckades forcera med rå styrka och började vinna poäng.
I tredje var indiern slut och höll oavbrutet fast amerikanen i sina försök att förhala. Amerikanen verkade bara hitta mer ånga och körde över Vikas.
I mina ögon och kommentatorernas så var Spence klar vinnare. Men icke, slutsiffror 13- 11 till Vikas. Om domaren gjort sitt jobb och gett Vikas en varning för de upprepade fasthållningarna så hade Spence fått två poäng där. Och vad poängdomarna sysslade med kan man bara spekulera i. Hittills så har tre domare fått lämna OS pga felaktigt agerande, och jag hoppas verkligen att Danmarks bidrag till detta mästerskap gör dem sällskap!
Ishanguly Meretnyyazov som blev hemskickad efter att ha missat att räkna inga mindre än sex (6!!) nedslagningar.
Anthony Yigit boxades igår mot Francisco Vargas Ramirez från Puerto Rico. Inledningen i matchen var lite trevande men Yigit blev större och större i ringen och satsade sedan allt med snabba kontringar och fysisk boxning. Första ronden slutade 5-2 till Yigit och Sverige. I rond två var Yigit lite mer defensiv och Puertoricanen verkade hitta rätt mer än Yigit. Men då Anthony höll avståndet bra så slutade ronden 3-3.
I rond tre så var Puertoricanen försiktigare och Yigit låg på med kombinationer och kunde öka sin ledning med bra fart. 13-9 var slutresultatet och Yigit blev därmed den första svensk på 16 år att ta sig vidare från första omgången! Härligt:)
Min spontana reaktion var att Yigit boxades på ett väldigt trevligt sätt. Han kombinerar styrka och uthållighet med blixtrande kombinationer och en god kämpaglöd. Som med alla boxare så finns det utrymme för förbättring, men han är en ung boxare och hans utvecklingskurva kommer stiga avsevärt innan han är klar.
Jag fick tag i den ytterst trevlige Anthony Yigit igår för en kort ”intervju” som han var god nog att ställa upp på, trots ett hektiskt schema. Tack igen Anthony!
Enjoy sportsfans:)
1. Hur kändes det efter matchen? Efter matchen var känslan obeskrivlig. En stor lättnad och alla nerver var borta. När jag insåg att jag vann så var det som en dröm.
2. Hur var känslan i kroppen innan matchen, under matchen och efter matchen? Känslan i kroppen innan matchen var bra. Jag var dock lite övertänd kanske men det kändes bra iallafall. I matchen blev det lite segare p.g.a. nerverna. Jag var lite stelare och fick inte ut riktigt allt 100% men det kändes ändå okej, jag hade kontroll matchen igenom.
Efter matchen var jag inte ens trött. Jag var så uppe i varv och taggad. Men dagen efter så var jag lite stel runt nacken och armarna av all spänning i ringen.
3. Vilka reaktioner har du fått från familj, vänner och omvärlden? Bara positiva. Precis som innan matchen. Folk har önskat mig lycka till och grattat mig och folk har addat mig på facebook och grattat mig. Det är underbart.
4. Hur känns det att vara den förste svensk på 16 år att ta sig vidare från första omgången? Det känns bra men jag är inte nöjd. Jag vill ta hem hela skiten!
5. Sista frågan, hur är tankarna inför nästamatch?
Jag kommer möta en stark kille så det gäller för mig att vara fokuserad. Jag är snabbare än honom så jag ska använda min snabbhet för att slå honom. Han kom 2a på VM så det blir riktigt tufft men inget är omöjligt!
Jaha, ännu en boxningsskandal!? Manny Pacquiao förlorar sin första match på 7 år mot den unge, obesegrade, Bradley.
Kvaliteten på förlusten är svidande, då Pacman hade fler renare träffar och fler tillfällen då Bradley såg skakad, slö och letargisk ut efter Pacman´s hårda raka vänster eller vänsterkrok.
Missförstå mig rätt, Bradley gjorde en fin match och var i fin form. Han kontrade bra och lät sig inte skrämmas av Pacquiao´s aggressivitet utan svarade upp, och ofta träffade Pacman luft. Bradley stod pall för alla Pacquiao´s hårdaste slag, en bedrift som få har lyckats med.
Men. Ett stort, rungande, MEN. Pacquiao´s fantastiska fötter, ögon och grymma försvar släppte inte in tillräckligt för att det skulle vara en seger. Utan han gav mer än han fick. Bradley lyckades inte forcera hans försvar utan slog mycket läder på Pacman´s armar.
Ändå tilldelas Bradley en ”split” med 115-113. Ett skämt för den som har ögon med sig.
Manny Pacquiao då? Hans insats, fysiskt sett, var som vanligt i världsklass. Han visade god rutin och kyla inför denna unge utmanaren. MEN, men, men… Mitt Pacquiao hjärta gick lite i kras när jag såg hur lite hans hjärta klappade. Borta var den stenhårda, beslutsamma, blicken. Borta var den frenesi som symboliserar Pacman´s attacker och totala offensiva begåvning. Fokus på matchen verkade inte finnas där, då han sköt på sin egen match i ca 1 h för att se slutet på NBA slutspelet. Ok om man är basket-fan men kanske inte till den grad att man väljer att skjuta på sitt egna titelförsvar!??
Nej, det var en tråkig och alltför vanlig saga bland många mästare där de blir ”nöjda”. Hårt som det kanske låter men Manny Pacquiao kanske behövde förlora för att hitta sig hjärta igen och vara den fighter han är. För fysiskt sätt så har han MINST 4 bra år kvar.
Så sammanfattningsvis, Manny ”Pacman” Pacquiao förlorade sin vinst. P.g.a fusk/korruption?? (det får visare människor än jag bedöma) Och han gjorde det utan hjärta…
Publicerat av Linus 
Amatörboxning 