Love Holgersson -Go with the flow-

november 8, 2018

Love Holgersson har haft en lång karriär som boxare. 64 diplom matcher och snart 100 matcher som amatör gör henne till en tongivande gigant inom Svensk elitboxning. 25 år gammal och meriterad upp över öronen. Med guldmedaljer i både ungdoms och junior-EM samt guld i Junior-VM så jagar hon nu ett efterlängtat guld på senior- VM som går av stapeln i Indien inom några dagar.  Men resan hit har inte varit lätt. Ett längre avbrott pga skador och en lång rehab gjorde att många i Boxningssverige frågade sig om Love alls skulle komma tillbaka. Med tre imponerande matcher i Balkan Cup så visar Love att hon aldrig har försvunnit och att de stora målen, VM och OS, är lika självklara nu som innan skadorna. 

Du har gjort comeback nu får man säga, du var borta ett tag från boxningen.

-Det är ju inte en comeback, det blev ju att låta lite så. I december 2016 så tog jag, i samråd med både förbundet (Svenska boxningsförbundet) och SOK (Svenska olympiska kommittén), beslutet att jag inte skulle tävla på ett halvår då jag varit så skadad till och från. Vi lade upp en plan för att bygga upp kroppen så jag skulle bli hel. När jag sen skulle börja tävla förra hösten så blev jag sjuk i Juli och var sjuk till och från i fyra månader, så jag missade ju hela höstsäsongen, så vi sa det att jag kör i gång i januari igen. Så det var ingen tävling på hela 2017. Men sen när jag väl fick börja tävla igen i våras så fick jag inte åka ut så jättemycket, jag fick åka på några tävlingar och sedan dess har det ju gått bra. Så comeback, men ändå inte, då jag var igång hela tiden men kanske inte matchmässigt. 

Jag följer ju dig och har sett att du har kört mycket på sidan av och har förstått att det har varit en form av uppbyggande träning. Du ser ju starkare ut nu än innan, vad har ni fokuserat på under din uppbyggande träning?

-Ja det stämmer bra det. Sista tävlingen jag gjorde var EM 2016 och då hade jag stora problem med armbågarna och det visade sig att jag hade en sjukdom som behövde läka. Musklerna runt armbågarna blev inte starkare utan varje gång jag slog ut slagen så slog jag sönder dom (armbågarna) hela tiden. Sedan hade jag problem med en knoge till och från och problem med ryggen under många år, sedan juniortiden. Så vi lade mycket fokus på uppbyggnad, bålträning, och sedan när jag väl stärkt den så kunde jag köra igång väldigt bra med styrketräningen. Så mycket var fokus på fys eftersom armbågarna var trasiga och det inte gick att fokusera på boxningen. Utan det var att bygga upp fysen både styrkemässigt och konditionsmässigt. 

Hur kändes det?

-Även fast det kändes jobbigt så var det ändå mitt beslut för att jag var så jävla less på att åka iväg på en tävling och sedan vara trasig i en, två, månader. Man kom aldrig in i det utan tog omtag på omtag. Så det var så skönt att SOK och förbundet tyckte det var en bra plan av mig att ta en paus från matcher på ett halvår och bygga på kroppen. Det blir väl lite som en nytändning när man inte går match på så lång tid, jag har ändå hållit på sedan jag var väldigt liten. Vecka nio 2000 började jag med boxningen, då var jag sex år gammal. Och det blev 64 diplommatcher och nu har jag gjort 98 amatörmatcher då. Så ja det har blivit en hel del matchande, och även om jag spelat lite fotboll så har boxningen varit mitt liv, så ett år borta har varit nyttigt då jag har blivit väldigt taggad att köra igen. Speciellt att vara ute med teamet, vi är ju som en boxningsfamilj som jag trivs väldigt bra med. 

Och nu i Bulgarien så fick du ut din boxning med besked.

-Ja, (skratt) det blev ju vinst där. Det fick jag absolut. Det har varit mycket i skolan, så jag hade ganska mycket plugg med mig. Så det var ganska jobbigt psykiskt, jag kände mig rätt pressad då jag hade tre stora skoluppgifter med mig och så var det första tävlingen för säsongen, så jag kände att jag inte riktigt hittade in i boxningen, men så brukar det vara på säsongens första match. Även om det var skitkul att vara uppe i ringen igen. 

Jag kände så här, som bara tittar från sidan av, att det var ett slags ”statement” från dig. Ungefär ”jag har inte försvunnit någonstans”. Stämmer det?

-Nej absolut inte, det tycker jag inte. Tror snarare jag har hittat in i den boxningen där jag vill och ska vara. 

Vad tänker du om framtiden, nu är det ju SM snart, och jag kan förstå att när man är på världsnivå som du är så är det en liten bit av kakan. Så vad är planerna framöver?

-På lördag morgon så åker vi ju till Indien på VM så vi är borta i två veckor då tävlingen börjar på torsdag nästa vecka. Så det är ju första huvudfokuset just nu. Men min klubb sa att de skulle anmäla mig så vi kommer åka dit och väga in då det kan finnas någon i 69 (kg) som väger in i 75 och någon annan som väger in i 75. Som det ser ut nu så är ju ingen annan anmäld. Men det är klart som fan att jag vill tävla på allt som finns i Sverige också. För mig är inte det litet utan det är viktigt att visa att man är bäst på hemmaplan med. Nationellt och internationellt. 

Det är ju en svår viktklass för dig, i och med att de är få i den klassen i Sverige.

-Ja det är tråkigt. Mitt första SM som senior var jag junior, det var 2010, då tog jag ju guld. Sedan har jag gjort två eller tre efter det. Tog guld 2015, 2014 tog jag ju silver. Uppe i Sundsvall på SM-veckan fick jag inte match, då låg jag i 69. Så det är tråkigt i de här tyngre klasserna. Det är inte alltid det finns matcher. Men det är ju bara att acceptera och träna på och hoppas att landslaget ser ens satsning och förstår varför man inte har så många matcher i Sverige så man ändå får åka med internationellt och få de här matcherna och erfarenheten.   

Det har ju varit en del förändringar i landslagsledningen de senaste åren. Hur påverkar det dig?

-Alltså när det det har varit så mycket snack i de olika viktklasserna då valde vi att fråga varför det såg ut som det gjorde. Då ställde vi frågan och fick ett svar. Där valde vi att acceptera det utan att tjafsa och baktala folk och skriva en massa saker på internet. Jag tycker boxningen är kul och det är en liten sport där vi borde hjälpa varandra istället. Så jag kan inte lägga en massa energi på att förändra vad som händer i förbundet utan tänker att jag bara ska ”go with the flow” och hoppas på att få komma ut och tävla. 

Ok, det kan jag förstå. En lite mer ”lever i nuet” känsla?

-Ja trots att jag har mina mål framåt så kan jag inte hålla på och tjafsa, utan hoppas att det ska lösa sig på bästa vis. Både med olika formationer i styrelser och tränare så har jag inte problem med någon. Det är en idrott och vi ska ha roligt. 

VM nu då, vad är tankarna där? Det är en ju stor grej.

-Ja tankarna där är att göra en bra prestation och medalj. Yes!

Vet du vilka som ska komma dit? Ser du att det är någon speciell du helst vill möta tidigt eller kanske i final?

Nej jag har ingen aning om anmälningslistor utan jag bara åker dit och väger in så blir lottningen som den blir. Den jag känner till är Nouchka (Fontijn) från Holland som tog silver på OS, hon ser jag som min största konkurrent. Annars har jag inte så stor koll, jag ska bara åka dit, göra en bra prestation och ta medalj. 

Hur är tankarna efter detta VM, vi har ju OS inte så långt borta nu, bara två år. Vad är viktigast för dig fram tills dess?

-Ja det viktigaste är att jobba på min fysik och hålla kroppen frisk och hel men sen att jag får ut så mycket som möjligt och får internationellt motstånd. Det tar ju ett tag innan man bygger upp den internationella statusen, trots att jag vann i Kazakstan och på Balkan Cup nu så behöver man mer. Förra veckan hade vi läger i Tyskland och då körde vi boxning fem dagar i veckan mot internationellt motstånd. Det kan kännas som att man blir överkörd av en lastbil ibland, men det är dit man måste nå för att det ska bli något. 

Det är ju också så att boxning internationellt har förändrats väldigt mycket på damsidan, jag menar, en damboxare nu och en damboxare för 10 år sedan är ju inte samma boxare.

-Nej men det är ju så. Det har ju blivit att andra nationer är avlönade och så vidare, det har ju också ökat (avlöningen). Sedan att vi även kommit med i OS (damerna) har ju ökat konkurrensen och alla har blivit bättre. Men det är bara positivt kan jag tycka, även fast vi inte har dom förutsättningarna som andra länder har så gör vi det bra. Jag vet inte om jag skulle vilja bo på internat där man ständigt bara boxas. Jag har ju ett liv utanför också, även fast det är boxningen som är mitt prio då jag flyttade till Stockholm för att jag skulle kunna hålla på med boxningen. 

Du pluggar på Bosön nu?

-Ja och min linje gör ju att jag har studiebefrielse när det är landslagsaktiviteter. Hela programmet bygger på det att ge idrottare möjligheten att göra både och. Lärarna är väldigt tillmötesgående och förstående. Jag gör det ju för boxningen men jag har ändå mitt liv utanför, jag har ju min lägenhet här och så.

Det är ju viktigt att ha ett liv och inte bara vara en produkt.

-Ja men precis, det tycker jag faktiskt. Alla nationer har ju olika förutsättningar. Och sedan så är det ju vissa som vill bara leva, sova och andas boxning. Men för mig skulle det bli lite enformigt och jag trivs bra som det är nu. Det är kul att damboxningen har ökat. 

Jag ska fråga lite om dina lagkamrater i landslaget. Om vi pratar just framtidssatsningar, vad tycker du själv? Är det någon som du ser att ”den där” personen har en exceptionellt bra framtid till mötes?

-(Skratt) Jag tycker sådant där är skitsvårt för jag vill ju nämna allihopa! Men vi är fyra stycken som åker på VM och jag vill lyfta dem allihopa för jag tycker att alla gör ett skitbra jobb utifrån de förutsättningarna de har och är bra på att stötta varandra. Både på dam och herrsidan. 

Du har ju ändå sett en hel del under dina år, du är nu 25 och om man tittar på förändringen sedan du började, vad är den största skillnaden nu jämfört för några år sedan?

– Svårt att svara på på rak arm. Jag var ju med när de startade med testerna på Bosön och sommarlägren och har ju sett utvecklingen på det. Att det blir mer med planerad träning, träningsdagbok och mer träning för alla individer. Och på senare tid tycker jag det har blivit bättre sammanhållning och inte så mycket grupperingar som det var förr. Vi har trevligt när vi är ute.

Tack så mycket och stort lycka till på VM!

45634853_1446173078819784_2302965849276809216_n

Love Holgersson på SM 2015 i Tidaholm. Foto: Linus Gustafsson. 

 

 

Annonser

Billy Liljeqvist – OS är målet –

november 8, 2018

Billy Liljeqvist fyllde precis 19 år. Ung men välmeriterad inom Svensk boxning. Två guld på ungdoms-SM 2014 och 2015 samt två guld på Junior-SM 2016 och 2017. Med en stark seniordebut i Strandja-turneringen och två starka vinster i Tammerforsturneringen är Billy en storfavorit för detta årets senior-SM. Men att vinna SM är ett litet steg på en lång och mödosam väg för den trevliga boxaren från Göteborg. Fick chansen att prata lite med Billy om landslaget, målsättningar och hans senaste, fina form, på den internationella boxningsscenen. 

Det har gått bra för dig det sista, du blev månadens boxare från Svenska Boxningsförbundet. Vad tänker du om det?

-Ja absolut, det har gått jättebra. Jag tränar på heltid nu och satsar helhjärtat på boxningen mot OS, jag har gjort det hela året sedan förra hösten och sedan dess har det bara gått bättre och bättre hela tiden.  

Nu är det första året som senior, förra året och 2016 tog du SM-guld som junior. Om vi tittar på den nationella boxningen, hur går tankarna där?

-Jag tänker att 69 (kg) ser ganska rolig ut. Det är väldigt mycket folk. Många har gått ner från 75 till 69, bantar ner sig, och jag går upp nu. Jag tror att det blir den absolut svåraste och tuffaste viktklassen. Så det ska bli skitkul! Jag siktar ju inte på Sverige utan på internationella tävlingar och OS så det är bara att slå allt motstånd, det finns inget annat.  

Du satsar ju som sagt helhjärtat på boxningen, det har du gjort det senaste året. Hur löser du det för att få det att gå ihop?

-Jag har lite sponsorer, men mest så har jag sparat pengar som jag har jobbat fram för att få det att gå ihop. Det är svårt i Sverige, men man gör sitt bästa. 

Internationellt, förutom OS, hur går tankarna? Har du någon ”game-plan” eller kör du bara på?

-Det som jag tänker nu är att få så många internationella meriter och matcher som möjligt så jag kan samla på mig erfarenhet. Det är mycket nu till våren så det ska bli kul som fan! Det är U22-EM som ska bli kul, sedan har vi European Games som är kval till VM sedan VM då och OS-kvalet. Strandja turneringen kommer också, så det är rätt så mycket. Jag siktar på en medalj på U22-EM. Det måste jag ta iallafall. 

I och med din plats i landslaget så förmodar jag att du har en rätt nära kontakt med boxningsförbundet. Hur fungerar det?

-Nu trivs jag jättebra med Svenska Boxningsförbundet. Nu är det ju Lennart (Bernström) som har tagit över och man märker ju att han har gjort detta innan. Han har koll på allt så jag tycker det känns bra för framtiden. Det skulle vara jättekul om man kunde få en SOK-satsning också, det skulle varit det bästa. 

Du tävlade nu för ett litet tag sedan på Tammerforsturneringen. Du blev tyvärr skadad under turneringen. Innan skadan så vann du båda dina matcher, vad tyckte du om motståndet på en internationell nivå?

-Första gubben var lite, ”han är från Österrike, jag ska bara slå honom”. Jag kollade upp honom lite innan, han hade blivit Österrikisk mästare tre gånger, men jag skulle bara slå honom. Jag kom inte igång så bra i den matchen och sedan stoppade de på grund av ögonbrynet men jag vann den helt klart ändå. Sen i andra matchen så mötte jag EM-trean från Frankrike och då märkte man direkt att det var högre klass i den matchen. Jag blir alltid bättre när jag möter bra motstånd också, som när jag mötte världsmästaren i Strandja, då boxades jag jättejämnt med 3-2. Så i semifinalen gjorde jag en mycket bättre match med att slå fransmannen. Jag tror att jag hade slagit brasilianaren som tog finalen, så det var synd med skadan. 

Hur känns det att komma upp på den nivån och känna att man platsar där?

– Det känns sjukt bra, man har ju dagar där man känner ”shit, de här gubbarna är bra, är jag verkligen där uppe?” men så som resultaten och utvecklingen har gått så ser det ut som att jag kan komma dit jag vill och att jag är en av de bästa. Så det känns skitbra!

Tack så jättemycket och önskar dig stort lycka till på SM och i framtiden.

Tack själv.

Billy USM

Billy i JSM-final 2016. Foto: Linus Gustafsson


Anthony Yigit. ”A very, very rough fight”

oktober 28, 2018

Anthony Yigit mot Ivan Barynchyk var på pappret utsedd till att bli en riktigt bra match i World Series Of Boxing. Yigit, en teknisk tempoboxare mot Baranchyk, en teknisk kraftboxare. Det lovade för en fin och spännande match!

Båda fighters kom ut med fart, och ville tidigt visa vad de hade i denna prestigefulla tävling. Baranchyk laddade på från start och tvingade Yigit att försvara sig vilket neutraliserade Yigits anfallsplan något. Trots detta var Yigit på och fick in fina kombinationer, även om han fick arbeta hårt från start för att komma dit. Barnachyk ville ta fighten mot Yigit och arbeta på nära håll, något vilket han lyckades bra med då Yigit kom rakt fram som tåget. En slagserie sent i första ronden gav Yigit ett svullet öga som blev värre och värre eftersom matchen rullade på.

Det är lätt att peka ut brister och fel i någons game-plan under en sådan här match. I mitt tycke så gjorde inte Yigit många misstag alls. Dock så var Baranchyk otroligt bra på att kapitalisera på luckor och småmissar samt att Baranchyks styrka gjorde att han penetrerade Yigits tighta försvar. Yigit gjorde det han kunde med det han hade och matchen var jämn med Baranchyk lite i framkant. Ögat gjorde att Anthony Yigit tappade flås när matchen gick över sex ronder och Baranchyk kom på med allt han hade, även en hel del fulaknep som slag i bakhuvud och att trycka ner. Tillslut stoppade domaren matchen inför rond åtta, ett vist beslut då Yigits öga inte såg trevligt ut.

Anthony Yigits sviter efter matchen var en fraktur i käken samt tömning av ett öra fullt med blod och ett rejält skadat öga. Frakturen kom tidigare i matchen. Yigit visar med denna beslutsamheten och sina tekniska färdigheter att han hör hemma på toppen. Den andre mannen var helt enkelt lite bättre denna gången.


Den hårdaste matchen på svensk mark?

september 7, 2017

Året var 1966 i november. En månad som världen över orsakat katastrofala regnskyfall, bland annat i Italien där förödelsen var stor. När tuffingen från Göteborg, Bo Högberg, i ett regnigt Johanneshov i Stockholm klev upp för att göra en av sina tuffaste matcher i karriären. Så var det skyfall av ett annat slag som väntade, denna gången av just en italienare vid namn Sandro Mazzinghi.

Högberg hade då facit på 31-2-0 och Sandro Mazzinghi som var rankad nummer två på världsrankingen i Super Weltervikt, hade mer rutin med ett facit på 46-3-0 och även att han innehaft WBA:s och WBC:s världstitlar i Super weltervikt (tappade dem mot Nino Benvenut 1965 ) gjorde detta till en riktigt tuff utmaning för Högberg.

Mazzinghi var fast besluten att försvara och behålla sin titel som EBU:s mästare i Super Weltervikt. Högberg hade sedan tidigare innehaft samma titel men förlorat den på poäng mot Yoland Leveque ( Högberg gick hela matchen trots bruten käke i rond ett)

Bosse Högberg har alltid varit en hjälte för mig inom boxningen. Även om han hade ett tufft liv och inte alltid var den trevligaste av människor, så har han inspirerat genom sin vilja i ringen och ovilja att ta skit från någon!

Hittade ett klipp från sista ronden mot Mazzinghi, rond 14 av 15 och den är brutalt tuff. Högberg ligger på offensiven med en tät gard och Mazzinghi småkontrar med en rak vänster och en uppföljande krok mot kroppen.

Början på slutet kommer med en höger mot kroppen uppföljt av en stenhård vänster-högerkombination mot ansiktet på Högberg. Efter det var det nedförsbacke för Mazzinghi som kämpade ner Högberg i canvasen där han tog en räkning till åtta för att resa sig och försöka vända. Domaren bröt kort efter då det var öppet mål för Mazzinghi som bombade in slag på en Högberg som endast hängde kvar med ren vilja.

Reds.Anm Enligt min åsikt har Sverige har inte haft en boxare i stil med Bosse Högberg fram till Sven Fornling gjorde entré på proffsboxningscenen.


Svenska P4P Top 20, herrar.

september 5, 2017

Alla boxare med markering efter namnet ( * ) har match klar i september månad.

1. Badou Jack
(WBA, världsmästare lätt tungvikt. WBC, världsmästare super mellanvikt)
2. Erik Skoglund*
(WBA, Internationell lätt tungviktsmästare.)
3. Anthony Yigit*
(EBU superlättviktsmästare)
4. Otto Wallin
(WBA Kontinentala tungviktstitel)
5. Adrian Granat
6. Sven Fornling
(IBF, Baltisk lätt tungviktsmästare, Svensk lätt tungviktsmästare.)
7. Oscar Ahlin
8. Naim Terbunja
9. Mohammed Saleh
10. Pezhman Seifkhani
11. Daniel Hartvig
12. Robin Safar*
13. Kennedy Katende
14. Sander Lauritsen
15. Simon Henriksson*
16. Hampus Henrikson*
(inaktiv sedan 2016-12-09)
17. Johannes Vinasco*
18. Rocco Wadell*
19. Michael Obin
(inaktiv sedan 2016-09-10)
20. Marcus Alberts*

Reds.anm. Denna listan är via boxrec.com. Skulle personligen flytta upp Daniel Hartvig till plats nio (9). Detta då han haft högre aktivitet sedan comebacken i december 2015. Sex matcher med 5 vinster.

Källa: Boxrec.com. 

006fc96bd9079ce012472e720ea985a3--sweden-flag-sweden-travel

 


Amatörboxing vs Proffsboxing

maj 5, 2017

Har du någon gång funderat på att bli boxare? Har du rent av funderat på att bli proffsboxare men inte riktigt vet vad som krävs?

Frank Buglioni, 19-2-1, som snart ska boxas om den Brittiska titeln i lätt tungvikt ger i den här videon en bra beskrivning vad som kan krävas för att ha en framgångsrik karriär som boxare.

Enjoy Sportsfans! 🙂


Intervju med Majid Jelili om boxningen i Sverige.

oktober 6, 2016

Fick tag i Majid Jelili och kunde ställa lite frågor om hur han såg på senaste tidens skriverier om både honom som person samt uttalanden om svensk boxning.

Du har nyligen sagt upp delar av ditt engagemang inom Svenska Boxningsförbundet. Hur kommer det sig?

Mitt formella engagemang var i sportkommittén. Jag slutade främst för att jag var missnöjd med hanteringen av den omorganisation som pågår.

Du har arbetat inom förbundet i många år. Hur ser du på utvecklingen inom förbundet de senaste fyra åren?

Tittar man på hur styrelsen såg ut för fyra år sedan så är det en stor skillnad mot dagens styrelse. Bl.a. hade flera styrelsemedlemmar själva boxats eller varit tränare på hög nivå. Det fanns också fler erfarna tävlingsarrangörer både från amatör- och proffsboxning. Det fanns alltså en enorm erfarenhet och insikt om boxarnas, tränarnas och tävlingsarrangörernas villkor och vardag samt en mycket djup förankring inom svenska boxningsrörelsen. I dagens styrelse finns det medlemmar med erfarenhet av tävling, träning och evenemang men inte alls i samma utsträckning. Att olika styrelser har olika erfarenheter och kompetenser är inget konstigt i sig och ibland är det bra att ta in nytt blod och nya erfarenheter. En styrelse måste ha många olika kompetenser för att funka perfekt. Men inom det sportsliga området hade den tidigare styrelsen klart mer erfarenhet och kompetens. Med det sagt så tycker jag att är intressant att notera att den tidigare styrelsen, med sin stora sportsliga erfarenhet, var mycket mer ödmjuk inför sportens villkor och att jag fick mycket mer gehör för mina åsikter från dem än vad jag får från dagens styrelse. Med tanke på att den nuvarande styrelsen inte har samma erfarenhet inom just det området skulle ju kunna tro att det borde vara tvärtom. 

Ordförande Tommy Lindström gjorde uttalande om, bland annat dig, i senaste intervjun. Hur ser du på det han faktiskt sa?

Det känns naturligtvis lite märkligt när man tänker på att den gamla styrelsen, med sin stora erfarenhet av sportsliga frågor, gav mig förtroende att bilda Sportkommittén och visade stor respekt för det jobb vi gjorde och de åsikter vi gav uttryck för. Sedan kommer en ny ordförande utan någon tidigare erfarenhet av sporten och uttrycker tvivel på min kompetens…
Sedan tycker jag inte det han sa stämmer. Jag var en av de få som faktiskt svarade på Tommys frågor i juni och gav uttryck för mina åsikter. Jag har mailet kvar om Tommy behöver fräscha upp minnet… Vid samtalet i augusti var det faktiskt jag som tog kontakt med honom. Vi diskuterade nästan i en timme då och jag delgav många idéer under samtalet. Så att han inte hört ett dugg från mig stämmer helt enkelt inte.

Känner du förtroende för styrelsen som sitter?

Som Santiago vill jag inte uttala mig om förtroende utan det är upp till svenska boxningsrörelsen att avgöra. Men jag kan inte låta bli att undra om det verkligen är denna ledning som ska genomföra en så drastisk omorganisation inom det sportsliga området?

Du har fortfarande rollen som utbildare inom förbundet. Förklara gärna vad det arbetet innebär?

Det är egentligen inte en formell roll utan jag får förfrågningar från utbildningskommittén om jag kan hålla utbildningar ibland. Man utbildar en grupp med blivande och/eller erfarna tränare i ledarskap, träningsfysiologi, planering, styrke- och konditionsträning, boxningsteknik, taktik, pedagogik och regelverk inom boxningen mm.

Kommer du att fortsätta med det framöver? Finns det någon som, eventuellt, kan ta över de sysslorna?

Med tanke på Tommys kommentar så tvivlar han ju på att jag kan träna boxare så då borde jag ju verkligen inte hålla utbildningar. 🙂 Visst finns det fler utbildare men det har varit ganska få som hållit utbildningar de senaste åren. Problemet är ju att de krafter som finns till utbildning också ofta behövs till landslagsverksamheten.

Hur ser du på framtiden för svensk boxning?

Boxningen kommer alltid att finnas men vilken nivå och bredd vi ska nå är utmaningen. Jag är hoppfull om att vi hittar ett system som leder till framgång inom svensk boxning någon gång. Men då krävs det att gräsrotsrörelsen är engagerad i styrelsen och kommittéerna. För att lyckas måste vi alla jobba tillsammans och då kan det inte vara ett avstånd mellan ledning och rörelse.

Avslutningsvis vill jag fråga vad din syn är på tillvägagångssättet för få fram en stark boxningsnation internationellt, vad krävs?

Ingen lätt fråga att ge ett enkelt svar på. Om man med stark boxningsnation internationellt menar ett land där vi kontinuerligt kan mönstra bra och breda (dvs alla viktklasser) landslag i alla kategorier och där några enskilda utövare kan prestera på världsnivå så tror jag det är möjligt. Men då måste alla bitar funka och det måste finnas en röd tråd och gott samarbete genom hela systemet. Vi måste både kunna stimulera regional tillväxt med bredd samtidigt som vi kan ta hand om enskilda elitboxare på högsta nivå. Dvs, valet kan inte stå mellan bredd eller elit, vi måste kunna göra både och. Detta ska sedan ske med de ekonomiska och personella resurserna som står till buds. Vi måste också försöka se allt i en helhetsbild och vara försiktiga med att ge alltför stort fokus till enskilda frågor och intressen. Att stimulera breddarbete och distriktens/klubbarnas verksamhet samtidigt med en smalare elitsatsning för att stödja de boxarna som växer fram ur bredden, är inte lätt men det måste vi lyckas med om vi vill bli en stark boxningsnation internationellt. För att lyckas med det måste man ha en bra utbildningsverksamhet, ge möjligheter till att klubbtränare i rimlig mån kan följa sina adepter och utvecklas med dem på landslagsnivå samt se till att vi har spetskompetens på internationell nivå inom den egna organisationen. Sedan återstår bara en väldig massa hårt jobb under gott samarbete för alla inblandade. 

Stort tack till dig Majid Jelili för att du vill uttala dig angående detta.