Jelena Jelic -Byter landslag, igen-

november 9, 2018

Om vi pratar rutinerade boxare i Sverige så är Jelena Jelic en boxare värd att nämna. Rutinerad landslagskvinna med över 100 matcher i bagaget och endast 23 år gammal. Jelena boxades för Serbiska landslaget i flera år och bytte för ett tag sedan över till Sverige. En tuff säsong kantad av skador och tufft motstånd samt ett mindre bra fungerande samarbete med Svenska landslaget gör att Jelena väljer att återigen gå tillbaka till Serbiska landslaget. Ett byte som är permanent. Fick prata med den trevliga, och tuffa, Jelena idag om boxningen, det offentliga livet och vägen mot OS.

Hur går det för dig med boxningen?

-Det har varit väldigt rörigt. Jag har precis bytt landslag, och Sverige vet inte om det men jag går tillbaka till Serberna. Jag boxades ju Balkan nu (cup) för Sverige  och innan så boxades jag för Serbien, så nu ska jag tillbaka till dem. 

Hur kommer det sig då?

-Jag känner att det har varit jättemycket strul i Svenska landslaget, det kan många intyga, så jag känner att jag väljer ett mer seriöst landslag och satsar på det istället. 

För du har boxats rätt så länge för det Serbiska landslaget?

-Ja, jag boxades nog för dem i fyra-fem år. 

Vad säger de då när du har gått fram och tillbaka såhär?

-Dom har inga problem med det. Innan jag byter tillbaka så vill jag att de lovar mig vissa saker bara, och de har lovat mig att boxas OS-kval för dem nästa år. Och då väljer jag dom, såklart. För i Sverige så är det lite svårare när det kommer till OS. Då är det SOK (Svenska Olympiska Kommittén) som väljer ut dig också. Du kan ju fortfarande ha kvalat till OS men sen är det SOK som väljer om du ska få tävla eller inte. Då känner jag att det är ett säkrare kort att boxas för Serbien. 

Så känner du då att SOK är anledningen till att du väljer att byta igen?

-Egentligen så är det för själva landslaget. Det finns ingen struktur, varje tävling jag har blivit uttagen till så har jag haft två till tre veckor att förbereda mig inför. Så ska det inte vara utan jag ska ha en månad, en planering. Det finns ingen planering, inga riktiga tränare, inga pengar. Skulle jag kvala till OS så fine, men gör jag inte det så. Ja. 

Hur känns det då? Du är ju inte rädd för att ta en fight i allmänhet, hur tror du responsen kommer bli?

-Alltså jag bryr mig inte, det kliar inte mig någonstans. Jag skiter i dem för de skiter i mig så jag behöver inte ens lägga energi på att säga det till dem. Det enda jag behöver göra är att skriva ett mejl till AIBA (internationella boxningsorganisationen) där jag lovar att jag aldrig kommer boxas för Sverige igen. Man får ju inte byta landslag såhär bara. 

I och med den här intervjun blir det ju officiellt.

-Ja, men då får Dan (Nash) svälja det. 

Okej, men om vi släpper det. Hur tycker du din säsong har varit?

-Den har varit tuff. Jag har verkligen fått de tuffaste matcherna hela säsongen och jag tycker att jag har utvecklats sjukt mycket. Men mina resultat har inte varit som jag har velat. 

Hur ser det ut nu? Hur tänker du, det är snart SM. Hur ser planerna ut inför och efter SM?

-Ja nu har jag haft en hjärnskakning så jag kommer inte, eller jag tror inte jag kommer att sparra inför SM. Jag kommer bara gå upp och ha kul och göra det jag kan bara. För jag vågar inte riskera att få för hårda smällar i huvudet igen så här tidigt. Jag tränar på och så men inget mot huvudet. Det är ju SM, det är ju bara en kul grej för mig och inte så viktigt. Men efter det, det är ju svårt då jag har sämsta kontakten med mitt Serbiska landslag. Jag måste verkligen sätta mig ner och planera nästa säsong med dom. Det har jag inte ens hunnit än.

Vad är drömmen då, och målet för denna säsongen och framöver.

-Jag tror att ett OS-kval är innan säsongen är slut. Eftersom jag inte var på EM utan i Kazakstan med Love så missade jag ju det kvalet. Men jag tror att en kvalturnering är innan säsongen är slut. Så det är den och SM.

Det blir problematiskt för dig då du haft hjärnskakningen. När fick du den, hur länge har du varit dålig?

-Den fick jag i början på året, då hade jag den i två och en halv månad. Då gjorde jag en MR-röntgen som visade att jag blivit frisk, så då började jag köra igen. Sedan mötte jag Mira Potkonen i min första match så det var ett riktigt ”wake-up call” i mitt huvud. Så mådde jag dålig ett tag igen och så nu fick jag denna i min match, sedan sparrades jag två dagar senare, då jag förlorade matchen på split. Så jag sparrades med hjärnskakning vilket inte var bra. Så jag har vilat nu i tre veckor. 

Du är ju en mer medial person jämfört med andra, i och med att du varit med på tv (Sveriges Modigaste). Hur påverkar det din boxning?

-Det påverkar mig inte så mycket i boxningen men mer i mitt arbete då jag jobbar i butik. Det är kul när folk kommer fram och säger att de gillar mig för den jag är. Så det motiverar mig trots att jag har haft den tuffaste säsongen någonsin, så ibland känner man att det inte är värt det då man gör det för noll kronor. Men ändå så gör man det för kärleken till sporten.

Hur många matcher har du gjort hittills?

-104

Du är ju rätt aktiv för din ålder.

-Ja jag har ju faktiskt aldrig haft ett uppehåll 

Eftersom du har hållit på så länge, vad tycker du är den tuffaste biten, förutom det ekonomiska. Vad motiverar dig att fortsätta köra och ligga i toppen som du gjort i så många år?

-Den tuffaste biten är att man prioriterar boxningen framför allt. Ibland känns det som att man tar dåliga beslut och bara väljer boxningen. Jag menar, jag jobbar i butik och där kan man utvecklas. Du kan ju bli butikschef bara på något år. Jag har medvetet valt att stanna på den lägsta nivån då jag vill inte ha något ansvar på jobbet då jag bara vill kunna dra när jag behöver dra för boxningen.  Det är mycket som sätter stopp för mig själv då jag inte har tid till det då jag lägger allt fokus på boxningen. 

Det är en hård bransch att vara boxare.

-(skratt) Ja man går ju minus som boxare. Tough love. 

Du boxas ju med Malmö som bas. Hur ser det ut på klubbnivå med tävlingar?

-Ja jag kan inte komma ihåg när jag hade en förlust senast med klubben. SM kanske. 

Blir det svårt att kombinera klubbtävlingar med landslag?

-Ja, alltså verkligen. För att när jag väljer vilka tävlingar jag vill boxas så prioriterar jag landslaget först. Eftersom de flesta galor är på en helg så väljer jag att inte tävla då jag förlorar mycket pengar eftersom jag jobbar mycket helg. Och då missar man det där roliga när man känner att man kommer in och slaktar sin motståndare och får världens självförtroende. Det är inte värt det och min klubb förstår mig då jag jobbar mycket helger. 

Hur är klubben mot dig rent stödmässigt? Vilken del i livet tar klubben?

-Alltså de är allt. Mina psykologer, mina föräldrar, mina tränare. De stöttar mig jättemycket, rent ekonomiskt också. Det betyder jättemycket för mig. De har stöttat mig sedan jag började. Det är ändå tufft i Sverige, för ingen har ju pengar. Inte ens klubbarna har pengar. Så att trots att jag har haft tuffa säsonger så säger de bara ”det gör inget, kör på du bara det blir bättre”. Landslagsturneringarna kostar ju klubben 50% så det är mycket. 

Tack så mycket Jelena och jag önskar dig lycka till i det nya landslaget.

-Tack, det är tråkigt bara att lämna alla landslagstjejerna, vi snackar och umgås hela tiden. Men man gör vad man måste göra för att lyckas. 

jelena Jelic 22

Jelena Jelic. Foto. Janusch C

 

Annonser

Billy Liljeqvist – OS är målet –

november 8, 2018

Billy Liljeqvist fyllde precis 19 år. Ung men välmeriterad inom Svensk boxning. Två guld på ungdoms-SM 2014 och 2015 samt två guld på Junior-SM 2016 och 2017. Med en stark seniordebut i Strandja-turneringen och två starka vinster i Tammerforsturneringen är Billy en storfavorit för detta årets senior-SM. Men att vinna SM är ett litet steg på en lång och mödosam väg för den trevliga boxaren från Göteborg. Fick chansen att prata lite med Billy om landslaget, målsättningar och hans senaste, fina form, på den internationella boxningsscenen. 

Det har gått bra för dig det sista, du blev månadens boxare från Svenska Boxningsförbundet. Vad tänker du om det?

-Ja absolut, det har gått jättebra. Jag tränar på heltid nu och satsar helhjärtat på boxningen mot OS, jag har gjort det hela året sedan förra hösten och sedan dess har det bara gått bättre och bättre hela tiden.  

Nu är det första året som senior, förra året och 2016 tog du SM-guld som junior. Om vi tittar på den nationella boxningen, hur går tankarna där?

-Jag tänker att 69 (kg) ser ganska rolig ut. Det är väldigt mycket folk. Många har gått ner från 75 till 69, bantar ner sig, och jag går upp nu. Jag tror att det blir den absolut svåraste och tuffaste viktklassen. Så det ska bli skitkul! Jag siktar ju inte på Sverige utan på internationella tävlingar och OS så det är bara att slå allt motstånd, det finns inget annat.  

Du satsar ju som sagt helhjärtat på boxningen, det har du gjort det senaste året. Hur löser du det för att få det att gå ihop?

-Jag har lite sponsorer, men mest så har jag sparat pengar som jag har jobbat fram för att få det att gå ihop. Det är svårt i Sverige, men man gör sitt bästa. 

Internationellt, förutom OS, hur går tankarna? Har du någon ”game-plan” eller kör du bara på?

-Det som jag tänker nu är att få så många internationella meriter och matcher som möjligt så jag kan samla på mig erfarenhet. Det är mycket nu till våren så det ska bli kul som fan! Det är U22-EM som ska bli kul, sedan har vi European Games som är kval till VM sedan VM då och OS-kvalet. Strandja turneringen kommer också, så det är rätt så mycket. Jag siktar på en medalj på U22-EM. Det måste jag ta iallafall. 

I och med din plats i landslaget så förmodar jag att du har en rätt nära kontakt med boxningsförbundet. Hur fungerar det?

-Nu trivs jag jättebra med Svenska Boxningsförbundet. Nu är det ju Lennart (Bernström) som har tagit över och man märker ju att han har gjort detta innan. Han har koll på allt så jag tycker det känns bra för framtiden. Det skulle vara jättekul om man kunde få en SOK-satsning också, det skulle varit det bästa. 

Du tävlade nu för ett litet tag sedan på Tammerforsturneringen. Du blev tyvärr skadad under turneringen. Innan skadan så vann du båda dina matcher, vad tyckte du om motståndet på en internationell nivå?

-Första gubben var lite, ”han är från Österrike, jag ska bara slå honom”. Jag kollade upp honom lite innan, han hade blivit Österrikisk mästare tre gånger, men jag skulle bara slå honom. Jag kom inte igång så bra i den matchen och sedan stoppade de på grund av ögonbrynet men jag vann den helt klart ändå. Sen i andra matchen så mötte jag EM-trean från Frankrike och då märkte man direkt att det var högre klass i den matchen. Jag blir alltid bättre när jag möter bra motstånd också, som när jag mötte världsmästaren i Strandja, då boxades jag jättejämnt med 3-2. Så i semifinalen gjorde jag en mycket bättre match med att slå fransmannen. Jag tror att jag hade slagit brasilianaren som tog finalen, så det var synd med skadan. 

Hur känns det att komma upp på den nivån och känna att man platsar där?

– Det känns sjukt bra, man har ju dagar där man känner ”shit, de här gubbarna är bra, är jag verkligen där uppe?” men så som resultaten och utvecklingen har gått så ser det ut som att jag kan komma dit jag vill och att jag är en av de bästa. Så det känns skitbra!

Tack så jättemycket och önskar dig stort lycka till på SM och i framtiden.

Tack själv.

Billy USM

Billy i JSM-final 2016. Foto: Linus Gustafsson


Svenska P4P Top 20, herrar.

september 5, 2017

Alla boxare med markering efter namnet ( * ) har match klar i september månad.

1. Badou Jack
(WBA, världsmästare lätt tungvikt. WBC, världsmästare super mellanvikt)
2. Erik Skoglund*
(WBA, Internationell lätt tungviktsmästare.)
3. Anthony Yigit*
(EBU superlättviktsmästare)
4. Otto Wallin
(WBA Kontinentala tungviktstitel)
5. Adrian Granat
6. Sven Fornling
(IBF, Baltisk lätt tungviktsmästare, Svensk lätt tungviktsmästare.)
7. Oscar Ahlin
8. Naim Terbunja
9. Mohammed Saleh
10. Pezhman Seifkhani
11. Daniel Hartvig
12. Robin Safar*
13. Kennedy Katende
14. Sander Lauritsen
15. Simon Henriksson*
16. Hampus Henrikson*
(inaktiv sedan 2016-12-09)
17. Johannes Vinasco*
18. Rocco Wadell*
19. Michael Obin
(inaktiv sedan 2016-09-10)
20. Marcus Alberts*

Reds.anm. Denna listan är via boxrec.com. Skulle personligen flytta upp Daniel Hartvig till plats nio (9). Detta då han haft högre aktivitet sedan comebacken i december 2015. Sex matcher med 5 vinster.

Källa: Boxrec.com. 

006fc96bd9079ce012472e720ea985a3--sweden-flag-sweden-travel

 


Naim Terbunja.

december 9, 2016

För en hel del år sedan, innan jag var involverad i boxning och endast hade ett ytligt intresse, så satt jag på en flygplats i Stockholm och väntade på ett plan till England. Satt som min vana är trogen med en bok i handen när jag noterade en smal, vältränad, snubbe i min ålder som satte sig nära mig. Vi fick ögonkontakt och började föra ett samtal. Det här var en trevlig och artig kille, artigare än de flesta i vår ålder var vid den tiden, och vi pratade om många saker. Jag bjöd killen på en öl och när han drack så märkte jag att han tyckte det smakade konstigt och starkt. Jag frågade honom, lite road, om det var något fel på ölen. Fick till svar ”jag är inte van, jag dricker aldrig. Jag är boxare.” Eftersom jag haft ett intresse för boxning sedan jag var liten, men bara proffsboxning, så frågade jag mer.

Fick till svar att han var på väg till USA för att träna och bo. Redan då förstod jag att inte vem som helst åker dit bara för att träna. Vi pratade mycket om detta och vad hans förhoppningar och drömmar var. Det var att vinna den prestigefyllda Golden Gloves tävlingen, vinna ett OS-Guld och bli proffs och ta en VM-titel. Jag var imponerad av den här killens övertygelse samt hans glädje till världen. Han hade ett ödmjukt sätt att föra sig som jag gillade skarpt. Mitt plan gick först och innan jag drog till gaten så frågade jag vad han hette. ”Ja just det” sa han med ett skratt. ”Jag heter Naim, Naim Terbunja.” Detta var ett startskott för mig att bli intresserad av amatörboxning.

Har under åren följt Naims framgångar och motgångar i ringen men säger att även om han inte kom hela vägen så kom han väldigt långt. Ikväll så såg vi förmodligen Naims sista match och jag vill med detta säga att hans insatser i ringen har varit avsevärda. Det var en tuff match för Terbunja och Fornling vann med marginal men det är inte det som slår mig utan det är egentligen vad som krävs för att vara boxare och att prestera på hög nivå genom hela sin karriär.

Så, fokus blir inte på Naim Terbunjas förlust, det händer, utan fokus blir på hans vinster. Som har varit avsevärda. Och ja just det, han vann Golden Gloves, han kvalade till OS, han blev proffs. Stort!

Meriter.

Guld Pescara Italien 2008, OS-Kval. 75 kg

Svenska mästerskap

Guld Stockholm 2002 63.5kg

Guld Sundsvall 2003 69 kg

Guld Linköping 2004 69 kg

Guld Malmö 2005 69 kg

Guld Stockholm 2006 69 kg

Guld Sundsvall 2007 75 kg

Guld Boden 2008 81 kg

Guld Norrköping 2010 75 kg

Internationella

Guld Adem Jashari Kosova 2004 69 kg

Guld Adem Jashari Kosova 2006 75 kg

Guld Adem Jashari Kosova 2007 75 kg

Guld Norway Box Cup 2005 69kg kg

Guld Ostava Grand Prix 2007 75 Kg

Guld Tampere Tournament 2008 75 Kg

Guld NM Nordiska Mästerskapet i Danmark 2009 75Kg

Golden Gloves

Guld New York Golden Gloves 2009 75 kg

Guld National Golden Gloves (Salt Lake City) 2009 75 kg

Junior

Guld J-SM 2000 57 kg

Guld J-SM 2001 60 Kg

Brons J-VM 2002 63.5kg

Guld NM Nordiska mästerskapet i Norge 2001 60 kg

Guld NM Nordiska mästerskapet i Finland 2002 63.5kg

Ungdoms-SM

Guld 2000

And now, some video! Enjoy Sportsfans!


Rankinglista Sverige, Damer och Herrar 20150118

januari 18, 2015

Ranking av svenska boxare upprättad av Rikstränare Santiago Nieva och Klas Sandberg den 3
december 2014.

Damer

48 kg
1. Elin Rönnlund, Haninge BK

51 kg
1. Juliana Söderström, Djurgårdens IF
2. Lise Sandebjer, BK Örnen
3. Sara Svensson, Ystads SK
4. Norah Guzlander, Halmstads AIS

54 kg
1. Helena Envall, IF Linnea
2. Natalija Cincarevic, Winning BC
3. Sandra Attermo, Djurgårdens IF
4. Madeleine Weller, Örebro BK
5. Katrin Norén, IF Linnéa
6. Tilde Fallström, Redbergslids BK
7. Amanda Lundström, IF Linnea

57 kg
1. Linnea Strandell, Djurgårdens IF
2. Klara-Fina Holm Westerlind, BK Örnen
3. Evelina Andersson, Majornas BK
4. Sofia Nilsson, ATF Gym
5. Gosia Zachoszcz, Ystads SK
6. Ellinor Falkman, BK Fox
7. Milica Avramovic, BK Dalen

60 kg
1. Ida Lundblad, Tifa BC
2. Patricia Berghult, Höllvikens BK
3. Agnes Alexiusson, Värnamo BK

64 kg
1. Anna Lindqvist, Malmö BK.
2. Lina Skoghagen, Höllvikens BK
3. Pernilla Gustavsson, Ronneby BT
4. Linnea Molin, Örebro BK
5. Viktoria Wahrby, Tranås BTS
6. Malin Johansson, NBK Akilles
7. Diana Pölstan, Redbergslids BK

69 kg
1. Erika Edblom, Djurgårdens IF
2. Malena Hede, Morgongåva BK
3. Marianne Ahlborg, Skoftebyns AIS
4. Jennie Karlsson, Hisingens BK

75 kg
1. Anna Laurell, IF Linnea
2. Love Holgersson, BK Swing
3. Elin Cederros, BK Rapid

81 kg
Ingen rankad

+81 kg
Ingen rankad

Herrar

49 kg
1. Felix Flodin, Vaggeryds BK
2. Adam Alexiusson, Värnamo BK
3. Saleban Hussein, Angered BC
4. Mohammed Abdirisac, BK Falken

52 kg
1. Ronald Serugo, Göteborg Team Box
2. Ali Rezai, Haninge BK
3. Sarwar Selar, Göteborg Team Box
4. Remi Saado, Redbergslids BK
5. Michel Sandberg, IK Ymer
6. Belal Khalil, GAK Enighet
7. Avaro Debski, BK Rapid
8. Artur Asatryan, Guldstadens BK

56 kg
1. Atanas Mugerwa, Hisingens BK
2. Bager Mohammadi, IF Göteborg Team Box
3. Hikmat Azamov, Visby BK
4. Paolo Magui, BK Ringen
5. Ibragim Bataev, ATF Gym IF
6. Felix Weilid, Hammarby IF
7. Anton Lööw Åberg, Bålsta BK
8. Samer Tabal, Hammarby IF
9. Billy Liljekvist, Göteborg Team Box
10. Oscar Lööw Åberg, Bålsta BK

60 kg
1. Hassan Ali Yusefi, Hammarby IF
2. Daniel Gustavsson, Angered BC
3. Yohannes Berhane, BK Dalen
4. Anton Kulppi Svensson, Göteborg Team Box
5. Isaak Rydén, Göteborg Team Box
6. Omar Massi, Djurgårdens IF
7. Mohammed Abdulrahim, Malmö BC
8. Emil Harrysson, BK Falken
9. Hoger Salih, Angered BC
10. Sebastian Broman, BS Tor

64 kg
1. Clarence Goyeram, IF Göteborg Team Box
2. Mohammed Al-Maliki, Winning BC
3. Bashir Hassan, Djurgårdens IF
4. Rasmus Broman, BS Tor
5. Emil Pettersson, Malmö BC
6. Laziz Sharifov, Haninge BK
7. Araik Ismail, Kristianstads BK
8. Hampus Lilja, Uddevalla BK
9. Milad Mazdak, Tifa BC
10. Daniel Samrell, Upsala IF

69 kg
1. Oliver Flodin, Vaggeryds BK
2. Alexander Sund, Sundsvalls BK
3. Yaffet Amaniel, BK Örnen
4. Alban Kuci, Tifa BC
5. Robin Korhonen, Hisingens BK
6. Tim Korhola, Bålsta BK
7. Daniel Möller, Malmö BA
8. Adolpe Sylva, Varbergs BK
9. Adam Chartoi, Hammarby IF
10. Farman Babayev, Falkenbergs FBK

75 kg
1. Leon Chartoi, Hammarby IF
2. Shady Gamhour, ATF Gym
3. Amir Smesem, Hisingens BK
4. Ben Bodila, Djurgårdens IF
5. Johan Carlsson, Hisingens BK
6. Johannes Vinasco, Tensta BK
7. Ahmed Rossi, Narva BK
8. Mariusz Gnas, BK Dalen
9. Ali Shaker, Malmö BK
10. Elvis Sumic, Örebro BK

81 kg
1. Hampus Henriksson, Göteborg Team Box
2. Rocco Wadell, Timrå BK
3. Johan Christiansson, Göteborg Team Box
4. Abdeslam Chabi, ATF Gym
5. Adam Westlund, BK Falken
6. Abel Ibisevic, Örebro BK
7. Blendin Zejnullahu, BK Ringen
8. Dennis Stor, Halstahammar KF
9. Alex Bwambale, Tensta BK
10. Denis Kauffer, BK Dalen

91 kg
1. Gabriel Richards, Djurgårdens IF
2. Robin Safar, Hammarby IF
3. Hamedali Yarjanalifar, BK Falken

+91 kg
1. Johnny Iwersen, BK Trim
2. Rickard Hedman, BK Köping
3. Linus Gustafsson, Timrå BK


Arjeplog hittar tillbaka till gammal storform!

november 23, 2013

Idag gick en boxningsgala av stapeln i en av Sveriges mest boxningsintresserade kommun. Arjeplog. Sist de hade en tävling i Arjeplog var 1986 på Norrländska mästerskapen, då var 2000 människor på plats. Av invånarantal 3000.

Inför första matchen så öppnar speakern med att prata om en annan match som tog plats för 54 år sedan idag. Ingemar Johansson mot Floyd Patterson. Vi får höra ett klipp med referat från den legendariska matchen och som svensk, boxare och människa blir man djupt tagen och inspirerad.

Det är ett bra upplägg, lagom antal matcher med musik och lampshow. Ja Arjeplog Kampsports förening har verkligen lyckats. Flera hundra människor sitter på läktarna och jag slås av att lika många människor ser du knappt på stormatcher i Stockholm. Häftigt.

Bra jobbat Arjeplog, jag var imponerad och kommer gärna tillbaka igen för boxning!

20131123_142844

20131123_131112


Livets hårda smällar!

oktober 12, 2013

Ingen slår lika hårt som livet och ibland känns det som att det inte finns någon utväg, som att du är nere på KO och att benen inte fungerar längre. Du hör räkningen och tänker på att ge upp, på att lägga dig ner och inte stå upp igen.

När allt är som värst så kom ihåg att du är stark, du är en krigare och att DU kan stå, igen!

Kämpa på!