Intervju med Adolpe Sylva.

april 15, 2019

Intervju med Alex Bwambale svenska landslaget.

april 15, 2019

Intervju med Dimitri Dimitruk, Team Ireland.

april 15, 2019

Intervju med Agnes Alexiusson inför SBF:s 100-års gala 13 april.

april 15, 2019

Intervju med Jake Abrol, Team GB.

april 15, 2019

Intervju med Jake inför landskampen under SBF:s 100 års jubileum.


Intervju med Malena Hede.

april 15, 2019

Intervju med MAlena inför SBF:s 100.års gala.


Intervju med Hampus Broman.

april 15, 2019

Intervju med Hampus efter invägningen i lördags.


Intervju med Haron Ahmadi.

april 15, 2019

Intervju med Haron inför hans första match i landslaget.


Intervju med Daniel Nash.

januari 17, 2019

Ni som är tränare eller tävlar i boxning har sett honom en hel del på tävlingar och träningar med landslaget. Daniel Nash är rutinerad som coach och har haft många duktiga boxare under sina vingar. Men hur startade ”Danny” sin boxningskarriär och vad tänker han om sin roll i svensk boxning? Fick chansen att tala lite med den kunnige coachen från IF Linnéa.

Du har varit aktiv som tränare i Sverige i många år. Men berätta, hur är din bakgrund inom boxning? Hur startade du?
– Jag hade ett intresse för boxning tidigt men tränade så många andra idrotter så jag hann inte med så mycket annat. Herrarnas VM var i Sydney 1991 och då kollade jag på det, Kostya Tszyu inspirerade mig. Det gjorde att jag började träna boxning som 14-åring och gick min första match när jag var 15 år. Jag tävlade fram till 21 år. Efter upprepade skador slutade jag. Jag tränade till och från efter det och gick några matcher när jag flera år senare flyttade till Sverige men för mest skoj. Sen började jag istället utbilda mig som tränare.

Under sensommaren och hösten var du iväg med damlandslaget på, bla, VM i Indien. Berätta hur var det?
– Det är alltid kul att åka med landslaget. Jag känner tjejerna i laget ganska bra. VM var en bra turnering och kul att åka till Indien som jag aldrig har varit i. Sverige gjorde bra resultat med Agnes kvartsfinal vilket gjorde att det kändes bra på plats. Damboxningen har vuxit väldigt mycket och man såg att nivån och satsningen är väldigt hög i många nationer, på toppen har damerna länge varit bra men nivån på bredden har blivit bättre.

Du och din fru, Anna, blev ju föräldrar till en liten tös. Hur har det påverkat boxningen för er som familj?
– Billie är vårt första prio och vi är på klubben lite mindre totalt sett. Förut var vi båda två på klubben jämnt men nu delar vi ofta upp oss så att en är hemma med lillan. Billie följer också med ganska mycket både på träning och tävling, vi försöker lösa det och har många på klubben som hjälper till. Det svåraste är om jag är bortrest längre perioder, det är en av anledningarna till att jag inte kunde fortsätta som landslag coach.

IF Linnéa hade ett bra SM. Hur är din reflektion efter SM?
– Ja, det gick bra med fyra SM guld. Tre av dem var på juniorsidan och det känns bra att vi har yngre boxare som kommer underifrån. Det visar också att vårt talangutvecklingssystem fungerar. Men som coach vill jag alltid vinna mer. Nästa SM siktar vi högre! Totalt sett tyckte jag det var en bra SM. Bättre med alla kategorier tillsammans. Nästa år kanske det blir en extra dag så det blir lite mer utspridda matcher.

Moltas Lundström ser riktigt bra ut nu. Vad spår du för framtid för honom?
– Moltas har hållit på länge, han har tränat boxning i åtta år. Moltas var en duktig diplomboxare och ungdomsboxare och nu lyckas han avsluta sin juniorkarriär med SM-guld vilket var riktigt kul. Nu kliver han upp till senior i 75 kilo som är en fysiskt tuff viktklass. Vi ska fortsätta utveckla honom och matcha honom på rätt nivå. Vi vill hålla honom i sporten och har inte bråttom.

Avslutningsvis, nu när du inte är head-coach för damlandslaget längre, vad är planerna nu?
– Ja det stämmer. Jag tog ansvaret till årsskiftet och valde att inte fortsätta. Jag kommer hjälpa till om det behövs och kanske åka med laget om det passar både de och mig. Jag kommer att satsa på mina boxare på klubben och utveckla de. Det känns bra att jobba med boxare som vi har tränat från scratch och följa deras resa.


Jelena Jelic -Byter landslag, igen-

november 9, 2018

Om vi pratar rutinerade boxare i Sverige så är Jelena Jelic en boxare värd att nämna. Rutinerad landslagskvinna med över 100 matcher i bagaget och endast 23 år gammal. Jelena boxades för Serbiska landslaget i flera år och bytte för ett tag sedan över till Sverige. En tuff säsong kantad av skador och tufft motstånd samt ett mindre bra fungerande samarbete med Svenska landslaget gör att Jelena väljer att återigen gå tillbaka till Serbiska landslaget. Ett byte som är permanent. Fick prata med den trevliga, och tuffa, Jelena idag om boxningen, det offentliga livet och vägen mot OS.

Hur går det för dig med boxningen?

-Det har varit väldigt rörigt. Jag har precis bytt landslag, och Sverige vet inte om det men jag går tillbaka till Serberna. Jag boxades ju Balkan nu (cup) för Sverige  och innan så boxades jag för Serbien, så nu ska jag tillbaka till dem. 

Hur kommer det sig då?

-Jag känner att det har varit jättemycket strul i Svenska landslaget, det kan många intyga, så jag känner att jag väljer ett mer seriöst landslag och satsar på det istället. 

För du har boxats rätt så länge för det Serbiska landslaget?

-Ja, jag boxades nog för dem i fyra-fem år. 

Vad säger de då när du har gått fram och tillbaka såhär?

-Dom har inga problem med det. Innan jag byter tillbaka så vill jag att de lovar mig vissa saker bara, och de har lovat mig att boxas OS-kval för dem nästa år. Och då väljer jag dom, såklart. För i Sverige så är det lite svårare när det kommer till OS. Då är det SOK (Svenska Olympiska Kommittén) som väljer ut dig också. Du kan ju fortfarande ha kvalat till OS men sen är det SOK som väljer om du ska få tävla eller inte. Då känner jag att det är ett säkrare kort att boxas för Serbien. 

Så känner du då att SOK är anledningen till att du väljer att byta igen?

-Egentligen så är det för själva landslaget. Det finns ingen struktur, varje tävling jag har blivit uttagen till så har jag haft två till tre veckor att förbereda mig inför. Så ska det inte vara utan jag ska ha en månad, en planering. Det finns ingen planering, inga riktiga tränare, inga pengar. Skulle jag kvala till OS så fine, men gör jag inte det så. Ja. 

Hur känns det då? Du är ju inte rädd för att ta en fight i allmänhet, hur tror du responsen kommer bli?

-Alltså jag bryr mig inte, det kliar inte mig någonstans. Jag skiter i dem för de skiter i mig så jag behöver inte ens lägga energi på att säga det till dem. Det enda jag behöver göra är att skriva ett mejl till AIBA (internationella boxningsorganisationen) där jag lovar att jag aldrig kommer boxas för Sverige igen. Man får ju inte byta landslag såhär bara. 

I och med den här intervjun blir det ju officiellt.

-Ja, men då får Dan (Nash) svälja det. 

Okej, men om vi släpper det. Hur tycker du din säsong har varit?

-Den har varit tuff. Jag har verkligen fått de tuffaste matcherna hela säsongen och jag tycker att jag har utvecklats sjukt mycket. Men mina resultat har inte varit som jag har velat. 

Hur ser det ut nu? Hur tänker du, det är snart SM. Hur ser planerna ut inför och efter SM?

-Ja nu har jag haft en hjärnskakning så jag kommer inte, eller jag tror inte jag kommer att sparra inför SM. Jag kommer bara gå upp och ha kul och göra det jag kan bara. För jag vågar inte riskera att få för hårda smällar i huvudet igen så här tidigt. Jag tränar på och så men inget mot huvudet. Det är ju SM, det är ju bara en kul grej för mig och inte så viktigt. Men efter det, det är ju svårt då jag har sämsta kontakten med mitt Serbiska landslag. Jag måste verkligen sätta mig ner och planera nästa säsong med dom. Det har jag inte ens hunnit än.

Vad är drömmen då, och målet för denna säsongen och framöver.

-Jag tror att ett OS-kval är innan säsongen är slut. Eftersom jag inte var på EM utan i Kazakstan med Love så missade jag ju det kvalet. Men jag tror att en kvalturnering är innan säsongen är slut. Så det är den och SM.

Det blir problematiskt för dig då du haft hjärnskakningen. När fick du den, hur länge har du varit dålig?

-Den fick jag i början på året, då hade jag den i två och en halv månad. Då gjorde jag en MR-röntgen som visade att jag blivit frisk, så då började jag köra igen. Sedan mötte jag Mira Potkonen i min första match så det var ett riktigt ”wake-up call” i mitt huvud. Så mådde jag dålig ett tag igen och så nu fick jag denna i min match, sedan sparrades jag två dagar senare, då jag förlorade matchen på split. Så jag sparrades med hjärnskakning vilket inte var bra. Så jag har vilat nu i tre veckor. 

Du är ju en mer medial person jämfört med andra, i och med att du varit med på tv (Sveriges Modigaste). Hur påverkar det din boxning?

-Det påverkar mig inte så mycket i boxningen men mer i mitt arbete då jag jobbar i butik. Det är kul när folk kommer fram och säger att de gillar mig för den jag är. Så det motiverar mig trots att jag har haft den tuffaste säsongen någonsin, så ibland känner man att det inte är värt det då man gör det för noll kronor. Men ändå så gör man det för kärleken till sporten.

Hur många matcher har du gjort hittills?

-104

Du är ju rätt aktiv för din ålder.

-Ja jag har ju faktiskt aldrig haft ett uppehåll 

Eftersom du har hållit på så länge, vad tycker du är den tuffaste biten, förutom det ekonomiska. Vad motiverar dig att fortsätta köra och ligga i toppen som du gjort i så många år?

-Den tuffaste biten är att man prioriterar boxningen framför allt. Ibland känns det som att man tar dåliga beslut och bara väljer boxningen. Jag menar, jag jobbar i butik och där kan man utvecklas. Du kan ju bli butikschef bara på något år. Jag har medvetet valt att stanna på den lägsta nivån då jag vill inte ha något ansvar på jobbet då jag bara vill kunna dra när jag behöver dra för boxningen.  Det är mycket som sätter stopp för mig själv då jag inte har tid till det då jag lägger allt fokus på boxningen. 

Det är en hård bransch att vara boxare.

-(skratt) Ja man går ju minus som boxare. Tough love. 

Du boxas ju med Malmö som bas. Hur ser det ut på klubbnivå med tävlingar?

-Ja jag kan inte komma ihåg när jag hade en förlust senast med klubben. SM kanske. 

Blir det svårt att kombinera klubbtävlingar med landslag?

-Ja, alltså verkligen. För att när jag väljer vilka tävlingar jag vill boxas så prioriterar jag landslaget först. Eftersom de flesta galor är på en helg så väljer jag att inte tävla då jag förlorar mycket pengar eftersom jag jobbar mycket helg. Och då missar man det där roliga när man känner att man kommer in och slaktar sin motståndare och får världens självförtroende. Det är inte värt det och min klubb förstår mig då jag jobbar mycket helger. 

Hur är klubben mot dig rent stödmässigt? Vilken del i livet tar klubben?

-Alltså de är allt. Mina psykologer, mina föräldrar, mina tränare. De stöttar mig jättemycket, rent ekonomiskt också. Det betyder jättemycket för mig. De har stöttat mig sedan jag började. Det är ändå tufft i Sverige, för ingen har ju pengar. Inte ens klubbarna har pengar. Så att trots att jag har haft tuffa säsonger så säger de bara ”det gör inget, kör på du bara det blir bättre”. Landslagsturneringarna kostar ju klubben 50% så det är mycket. 

Tack så mycket Jelena och jag önskar dig lycka till i det nya landslaget.

-Tack, det är tråkigt bara att lämna alla landslagstjejerna, vi snackar och umgås hela tiden. Men man gör vad man måste göra för att lyckas. 

jelena Jelic 22

Jelena Jelic. Foto. Janusch C