Det finns många tuffa fighters där ute och många bra nykomlingar. Men få har gjort samma explosiva parad in på boxningsscenen som Adrien Broner. Född och uppvuxen i Cincinnati, Ohio, Broner hade runt 300 matcher som amatör. Den första runt åtta års ålder.
Han har hittills haft en imponerande karriär som proffs med 24 vinster av 24 matcher. Varav 20 av dessa är vunna på KO, och nio av de gick inte längre än till första ronden! Så detta är förmodligen anledningen till varför boxningsexperter pratar om honom som den nya Floyd Mayweather i proffsboxningsscenen.
Nu när det börjar närma sig för Nordic Fight Night och sammandrabbningarna för våra Svenska fighters.
Hittade ett härligt montage från Erik Skoglunds amatörboxningskarriär och tänkte att det är ett bra läge för oss att minnas hur en lysande proffskarriär kan börja, i svettiga källarlokaler, idrottshallar och amatörklubbars träningsutrymmen.
Så kom ihåg det alla ni som drömmer om att ta steget vidare någon dag, vill man så kan man!
Fler klipp om Erik Skoglund på youtube hittar ni här.
Årets upplaga av Draken Cup var en succé för Sundsvalls boxningsklubb. En bra mängd med boxare ställde upp och den organiserade landskampen var en stor framgång för Sverige.
Klubbtävlingarna startade kl 09:30 på lördagen med två stycken diplomtävlingar, sedan var det blandad kompott genom hela lördagen. På kvällen var det landskamp mellan Sverige och Frankrike och stämningen i hallen var härlig med stor förväntan på den Svenska truppen.
Roligast tyckte jag det var att se hur mycket blandat folk det var som kom för att titta. Det var även många ”old timers” som hade med sig både det ena och det andra tidningsurklippet med boxningsfakta om kvällens landskamp.
Det finns faktiskt i Sverige en stor boxningstradition för den gemene mannen. Min far berättade om när han var en ung man och gick för att kolla på Ingemar Johansson på Ullevi i Göteborg så var det publik på 30.000 människor. Det intresset ligger i vårt kollektiva minne, för jag kan bara tänka mig hur många det är som har hört historier från sina föräldrar eller mor/far-föräldrar om härliga bataljer bakåt i tiden.
Detta intresse väcks nu mer och mer till liv i Sverige igen nu när proffsboxningen börjar komma tillbaka i media. Media har varit rädda för att skriva om denna ”blodsport” på ett tag tror jag, men det är svårt att förneka tjusningen till denna härliga sport. Speciellt när övervägande utövare i allmänhet är ödmjuka och snälla människor. (Utanför ringen då)
Landskampen för Sverige gick riktigt bra och det slutställningen var 7-3 i matcher när kvällen var över. den mest underhållande matchen var mellan den trixige fransmannen Chabane Fehim och Sveriges Adam Sakhnin, ersättare för Nurzo Bozan som ådragit sig en handskada. Fehim var en boxare med stor känsla och en boxningsstil som handlade mycket om timing, hårda attacker och rörlighet. Han var svårträffad och svår att låsa fast men Adam Sakhini gjorde ett väldigt bra jobb med att få tag i den svårprickade fransosen. Sakhini vann stort gillande med publiken för hur han hanterade fransmannen och var en värdig ersättare för skadade Bozan. Matchen slutade 0-3 Sverige.
Tre Sundsvallsboxare ställde upp och deras fighter var givetvis i stort fokus. Erfan Kakhani startade upp bataljerna för Sundsvallstrion i 52 kg klassen. Han mötte en längre fransman vid namn Abdellhafid Benaicha. Karakteristiskt för Erfan brukar vara ett oerhört tempo och snabba slagväxlingar. Men i denna matchen så var han ovanligt långsam och slog tillslut istället för serier slagen ett och ett. Han kämpade som vanligt hårt men verkade ”off his game”. Flera i publiken anmärkte på att detta var en Erfan som de inte var vana vid att se. Matchen var trots detta rätt jämn och Erfan förlorade, tyvärr, med 2-1. Han fick efter matchen åka in och sy ett sår i svålen.
Kennedy Katende bjöd på en spännande och publikfriande match i 81 kg mot Bakary Mamadou Diabria. Det var en tempoväxlande match och fransmannen försökte ofta att stjäla matchen genom att sätta in ursinniga slagserier. Katende red dock ut de stormarna med bravur och rörlighet, det var inte många slag som fann målet för den envise fransmannen. 3-0 till Kennedy.
Otto Wallin avslutade Sundsvallstrions medverkan och även landskampen. Efter sin knock i OS-kvalet i våras och en lång period utan matcher så var en del som undrade över att han skulle gå en landskamp i sin ”comeback” match. Otto mötte en stor fransman vid namn Ibrahima Mariko. Otto boxades lugnt och stadigt från start med bra försvar och bättre kontringar. Han såg ut att vara i fin form och uttryckte ett stort lugn med sitt kroppsspråk. Det var härlig skolboxning att se på och endast i tredje ronden så avvek han från sin ”1-2-3 boxning” och använde bara sin främre hand vilket många, även jag själv, tyckte var konstigt. Det visade sig senare att han hade brutit tummen i rond två. Stark avslutning för den tuffe jätten Otto Wallin. Slutresultat 3-0, en bruten tumme och 6 veckors konvalescens.
För mig själv så gick det inte som jag ville. Fick en direktfinal på söndagen mot en debutant från Haninge BK vid namn Dan Söderberg. Inledningsvis så kände jag att jag fick bra kontakt i matchen, där teknik och kondis hängde bra ihop. Tempot var högt och Danne hade en fin vänsterjabb som han utnyttjade till bra effekt. Jag tappade ångan i slutronden och vill tro själv att det var den ronden som avgjorde hela matchen. men ni får bedöma det själva i videon nedanför. Domaren sa till oss senare att han sällan dömt en tungviktsmatch med ett sådant tempo. Alltid nått 🙂
Alla resultat för turneringen kan ni finna genom att klicka här
Den 14 September 2012 meddelade Ricky Hatton sin comeback till boxningsscenen. Efter mer är tre års frånvaro från ringen så ska vi ännu en gång få se en av de mest underhållande boxarna som, enligt mig, har befunnit sig i en boxningsring på många år.
Ricky Hatton har haft en lysande karriär, han är före detta WBA (Super), IBF, IBO , The Ring Light Welterweight mästare och WBA Welterweight mästare.
Hatton har ett fantastiskt record på 45 vinster och 32 av dessa på knockout. De två förluster han har som proffs var mot de två absoluta giganterna inom boxningen idag.
Senast 2009 mot Manny ”Pacman” Paquiao på KO i andra ronden och mot Floyd ”Pretty Boy” Mayweather som vann på TKO i rond 10, i ronderna innan så var Hatton riktigt bra och pressade Mayweather.
Efter Paquiao matchen tog Hatton beslutet att ta en lång paus från boxningen, i en intervju sa han att han inte längre hade någon eld i kroppen för boxning och att gå till gymmet. Men han sa också i samma intervju ”Räkna inte ut mig, jag är bara 32 år gammal”.
Och det verkar som att han har hittat glöden igen, nästa match är i november mot Vyacheslav Senchenko som har varit WBA welterweight mästare och har ett proffsrecord på 33 vinster, 21 på knockout med endast 1 förlust, så tufft motstånd väntar.
Nedan finner ni Hattons amatörtitlar och proffstitlar uppstaplade, och i slutet av inlägget en härlig överraskning 🙂
Amatör karriären
Nationella:
ABA Nationell Juniormästare (Class C) lätt Welterweight 1994
ABA Nationell Juniormästare (Class A) lätt Welterweight 1995, 1996
ABA Nationell Juniormästare (Class B) lätt Welterweight 1997
ABA Nationell mästare lätt Welterweight 1997
Proffs karriären
Stora Världstitlar:
IBF lätt Welterweight mästare
WBA lätt Welterweight mästare
WBA Welterweight mästare
(2) IBF lätt Welterweight mästare
Små världstitlar:
WBU lätt Welterweight mästare
IBO lätt Welterweight mästare
The Ring/Lineal Championship titlar:
The Ring Light Welterweight mästare
Regionella/Internationella titlar:
BBBofC Central Area lätt Welterweightmästare
WBO Interkontinentala lätt Welterweightmästare
WBA Interkontinentala lätt Welterweightmästare
BBBofC Brittisk lätt Welterweightmästare
WBC Internationell lätt Welterweightmästare
Han har även blivit utnämnd i The Ring 2005 som ”Fighter Of The Year”.
And now some video 🙂 Hittade en skön dokumentär om Hatton från 2007. Enjoy Sportsfans!
Det är snart matchdags och alla tankar jag har om boxning är fokuserade på det, därför är det lite låg nivå på bloggen nu.
Men, jag hittade en riktigt sjyst video som gör mig lite extra taggad 🙂
Mikaela Laurén är nog ett praktexempel på vilja, inställning och kämpar-anda. Hennes väg mot världsmästartiteln började 2009 mot en tyska vid namn Sandra Kirchbaum. Fyra ronder där Laurén satte takten och utklassade den debuterande tyskan.
Laurén fortsatte i samma spår och bara två månader senare i Tidaholms sporthall besegrade hon ryskan Marina Morozova på TKO i rond 3. Efter det så har Laurén bara klättrat i svårighetsgraderna och rankingen, endast två gånger på 19 matcher har hon stoppats. Mot Cecilia Braekhus på knockout i sjunde ronden och på poäng mot spanska Loli ”Sugar” Munoz.
I fredags vann hon över Eva Halasi på poäng. Halasi, som Laurén vunnit över förut, gav tufft motstånd och chockade Laurén vid några tillfällen. I rond fyra tog Mikaela Laurén kommandot rejält och boxades hårt med många kroppsslag som inleddes med en fin rak vänster. Segern gav henne WBPF:s women World Junior Middleweight title och UBO women World junior Middleweight title. En stor bedrift för den 36 årige svenskan.
Lauréns karriär har varit kantad av kontroverser och motgångar, men trots dem så har hon definitivt kommit ut på toppen och visat vilken idrottskvinna hon verkligen är. Först landslagssimmerska och nu dubbel världsmästarinna i boxning. Som sagt i inledningen. vilja, inställning och kämpar-anda!
Nedan följer en kort dokumentär om Laurén från 2010. Enjoy sportsfans!
1984 i Los Angeles Olympiska spel boxades en fantastisk amatörboxare sin sista amatörturnering. Jeff Fenech gick tre matcher i flugvikt under OS där han vann två och förlorade en. Förlusten kom mot Redzep Redzepovski som senare förlorade i finalen mot amerikanen Steve McCrory.
OS i LA blev slutet för Fenechs amatörkarriär och istället tog hans proffskarriär fart. Ordentligt. Med en knockout mot Bobby Williams i rond två i sin första match gjorde han en otroligt explosiv start. I sina elva första matcher vann han på knockout i samtliga och boxades utomlands redan i sin fjärde match. Då mot Iliesa Manila på Fiji.
1985 slog han två outside-utmanare, Wayne Mulholland och Rolando Navarro, på knockout i femte ronden. I och med dessa segrarna blev han rankad etta i världsrankingen för bantamvikt. En stjärna var född!
Genom att knocka den förre muay-thai boxaren och numera WBC:s superbantammästare Samart Payakaroo och sedan även Tony Miller så blev han tvåfaldig divisionsmästare under samma period. Totalt blev Fenech fyrfaldig divisionsmästare och försvarade titeln tre gånger. Och var under tiden den tredje snabbaste att bli världsmästare!
1996 drog Fenech sig tillbaka från proffsboxningen. Han gjorde comeback 12 år senare, 43 år gammal, och mötte en gammal rival i Azumah Nelson. Nelson, räknad som den bästa afrikanska boxaren någonsin förlorade på majoritetsbeslut.
Fenechs totala boxrec är idag: 28 vinster, 3 förluster and 1 oavgjord, with 21 vinster på knockout, rätt tungt record.
Nedan följer en härlig sammanfattning på den store fightern!
Scott Harrisson är den framgångsrikaste boxaren som Skottland har haft hittills. Han startade sin karriär med att vinna bronsmedalj på Europeiska amatörboxningsmästerskapet 1994 i Velje, Danmark. Därifrån gick han vidare till att bli proffs och världsmästare i fjädervikt 2002. En titel han försvarade framgångsrikt 11 gånger, förlorade en gång och återvann en gång.
Harrisons karriär skulle ha varit den perfekta framgångshistorian om det inte vore för kampen mot alkohol och våldsamma incidenter med polis och privatpersoner. Nedan följer en dokumentär i 4 delar som tar upp hans kamp att komma tillbaka till ringen samt kampen mot sig själv och sina inre demoner. Film fem är match mot ungraren, György Mizsei Jr.