Amatörboxning

Året var 1966 i november. En månad som världen över orsakat katastrofala regnskyfall, bland annat i Italien där förödelsen var stor. När tuffingen från Göteborg, Bo Högberg, i ett regnigt Johanneshov i Stockholm klev upp för att göra en av sina tuffaste matcher i karriären. Så var det skyfall av ett annat slag som väntade, denna gången av just en italienare vid namn Sandro Mazzinghi.

Högberg hade då facit på 31-2-0 och Sandro Mazzinghi som var rankad nummer två på världsrankingen i Super Weltervikt, hade mer rutin med ett facit på 46-3-0 och även att han innehaft WBA:s och WBC:s världstitlar i Super weltervikt (tappade dem mot Nino Benvenut 1965 ) gjorde detta till en riktigt tuff utmaning för Högberg.

Mazzinghi var fast besluten att försvara och behålla sin titel som EBU:s mästare i Super Weltervikt. Högberg hade sedan tidigare innehaft samma titel men förlorat den på poäng mot Yoland Leveque ( Högberg gick hela matchen trots bruten käke i rond ett)

Bosse Högberg har alltid varit en hjälte för mig inom boxningen. Även om han hade ett tufft liv och inte alltid var den trevligaste av människor, så har han inspirerat genom sin vilja i ringen och ovilja att ta skit från någon!

Hittade ett klipp från sista ronden mot Mazzinghi, rond 14 av 15 och den är brutalt tuff. Högberg ligger på offensiven med en tät gard och Mazzinghi småkontrar med en rak vänster och en uppföljande krok mot kroppen.

Början på slutet kommer med en höger mot kroppen uppföljt av en stenhård vänster-högerkombination mot ansiktet på Högberg. Efter det var det nedförsbacke för Mazzinghi som kämpade ner Högberg i canvasen där han tog en räkning till åtta för att resa sig och försöka vända. Domaren bröt kort efter då det var öppet mål för Mazzinghi som bombade in slag på en Högberg som endast hängde kvar med ren vilja.

Reds.Anm Enligt min åsikt har Sverige har inte haft en boxare i stil med Bosse Högberg fram till Sven Fornling gjorde entré på proffsboxningscenen.