Proffsboxning. – Nollan skapar nollor –

oktober 23, 2019

Men det är lidande i livet, och det är nederlag. ingen kan undvika dem! Det är bättre att förlora några av striderna i kampen för dina drömmar än att bli besegrad utan att någonsin veta vad du kämpar för.

Varför gillar vi att titta på kampsport? Varför tycker människan att det är så otroligt spännande att se två människor mötas i en kamp om vem som är bäst? Funderar ni någonsin på det?

Den senaste matchen jag såg i proffsboxningen var mellan Otto Wallin och Tyson Fury. Jag visste redan innan att den skulle bli bra, att få av alla ”experter” därute visste hur bra Otto egentligen är. Jag var inte beredd dock på den våg av missnöje och hat som skulle följa Furys meddelande att han skulle möta Otto. Märkte ni den också? Få människor var intresserade. De ville inte se matchen mellan Fury och en person som ingen visste vem det var. Varför? Alla är vana vid att kamperna i boxningen är gravt ensidiga! Att mästaren kommer in, dansar lite, spexar och sedan vinner på KO i rond 2-4.

Det har blivit en statussymbol inom boxningen att vara obesegrad. Ett ”Mayweather-syndrom” kan man säga. Detta skapar att det arrangeras matcher där segern är nästan garanterad. Vad menar jag? Jo detta.

Vi har i Sverige, tex, flera proffsboxare som lämnat sina amatörkarriärer för att försöka leva på sin idrott. De är obesegrade, i proffsringen, och deras record ser fina ut då de är obesegrade eller har en till två förluster. Går man in och kollar på deras motståndare, utan att se matcherna, så börjar redan där statusen att vackla. De har byggt sina records på att möta folk (ibland) som har många matcher, i vissa fall 70 matcher. Men. Att möta en motståndare som har mer än 50 förluster på dessa matcher säger en hel del om motståndet.

Ok, ok säger du då. Det är bara papper. Hur ser matcherna ut? De kanske är grymma fast matcherna är jämna? Njaa. Kollar man på matcherna så är det oftast väldigt ensidigt. I vissa fall så ensidigt att man börjar skruva på sig då det är legitim misshandel.

Exempel. Ett av våra svenska hopp går en match utomlands. Denna svensk är definitivt en världsboxare. Otaliga titlar som amatör och någon titel som proffs. Vår svenska boxare har vid tillfället över 18 matcher och den andre? Ingen. Debutmatch. Ok, detta i säg behöver inte betyda någonting Men, från första sekunden när motståndaren tar sig fram över canvasen, innan ens ett slag har utdelats, så är det helt tydligt att denne inte har boxats länge. Det är över snabbt. KO. En fruktansvärd misshandel i ringen.

Mayweather-syndromet infekterar proffsboxningen på alla nivåer. Det har blivit så viktigt att vara obesegrad att organisationerna hittar på titel efter titel för att inte riskera att boxarna faktiskt får möta riktigt motstånd och riskerar förlust. Det vänder sig i magen när man ser alla dessa ”miss-matches”. Och ännu mer när boxarna gör segerdansen och hyllar sig själva för att de har ”vunnit”.

Det är inte boxarnas fel. De gör som tränarna och promotorerna säger. Som det alltid har varit. Promotorn väljer motstånd och ser till att du ”växer” i status. Men, publiken har börjat bli trött på det. Ingen är intresserad över att se någon stackars baltisk boxare få dyngstryk i 4-5 ronder innan det är över. Garanterad seger är tråkigt och tar bort allt det som är speciellt med en boxningsmatch. Tittar man på MMA:n så är det helt annat där. Om du har en mästare som är obesegrad i UFC så är de verkligen speciella! Men de håller inte sitt obesegrade record i längden då de får möta jämlika motståndare på alla nivåer. Som det ska vara.

Jag tittar inte på MMA, det är inte min sport. Men jag hör och ser ofta highlights från stora matcher. Du kan ha två riktigt stora fighters som möts i en match och media samt åskådarintresset är enormt! Samtidigt så har de 30 förluster tillsammans på sitt record. Men ingen bryr sig, för det är en riktig kamp. Publiken vet att de kommer få valuta för sina pengar.

Min förhoppning är att Vasyl Lomachenko-syndromet ska börja härja i proffsboxningen. Att man möter de bästa och riskerar förluster från start. Att man vill cementera sitt arv på att vinna över legitimt motstånd! Som det var förr. Muhammad Ali räknas som en av de största genom tiderna. Varför? Jo han förlorade och kom igen. Det är stort, det är att vara en sann mästare. Att riskera allt för att bevisa för sig, och alla andra, att man är den bästa. I sin första match mötte han en kille som hade, då, 27 matcher varav 17 av dessa var vinster. Alltså 17-9-1. Sedan fortsatte det så och han mötte aldrig någon som hade mer förluster än segrar.

Sverige då? Finns det några som boxas och riskerar allt? Jo det finns vissa som verkligen möter allt och alla. Som Markus Alberts från Stockholm. Där har du någon som bara kör. Han är inte rädd för att möta bra motstånd och visst han kanske förlorar hälften men det är alltid bra matcher och hans motståndare älskar att möta honom för de vet att han inte är där för att ”bli expedierad” och sedan åka hem med en kasse full av kosing. Han är där för att vinna, även om han inte vinner.

Så, för att summera, proffsboxningens nollningssystem skapar pappersmästare där intresset för att se dem boxas är allt annat än hett.


Kvinnliga boxare sökes! – Intervju om boxning –

oktober 14, 2019

Amatörboxning.se har nöjet att stötta Stina Egerö i en viktig och aktuell studie om kvinnors upplevelser inom boxningen. All info hittar ni nedan.

Hej!

Mitt namn är Stina och jag undrar ifall du skulle vilja delta i en intervju om kvinnor och boxning? Jag söker dig som identifierar sig som kvinna och är mellan 19-40år och aktivt tränar eller tävlar inom boxning.

Jag söker dig som identifierar sig som kvinna och är mellan 19-40år och aktivt tränar eller tävlar inom boxning.

Intervjun kommer behandla ämnet kring kvinnor, identitetsskapande och boxning genom några huvudfrågor som jag utgår ifrån för att kunna anpassa varje intervju dit den själv tar sig.

Intervjun kommer att bli en del av min studie till mitt examensarbete i socialantropologi på Stockholms Universitet. Syftet med min studie är att på ett antropologiskt vis, genom personliga exempel och erfarenheter, belysa och öppna upp för en diskussion kring kvinnliga boxare, identitetsskapande, kulturer och normer.

Om du är intresserad av att delta eller vill ha mer information så hör gärna av dig till mig via mina olika kanaler;

Mail: stina.egero@gmail.com,

Mobil: 0707944799

Eller på sociala medier under namnet Stina Egerö/stinaegero.

MvH

Stina Egerö


Intervju med flera legendariska ledare och boxare inom svensk boxning.

april 15, 2019

Intervju med Leif Keiski (start)
Bettan Andersson (3.23)
Klara Svensson (5.44)
Åsa Sandell (8.00)
George Scott (10.47)
Stefan Fernström (16.19)


Anthony Yigit. ”A very, very rough fight”

oktober 28, 2018

Anthony Yigit mot Ivan Barynchyk var på pappret utsedd till att bli en riktigt bra match i World Series Of Boxing. Yigit, en teknisk tempoboxare mot Baranchyk, en teknisk kraftboxare. Det lovade för en fin och spännande match!

Båda fighters kom ut med fart, och ville tidigt visa vad de hade i denna prestigefulla tävling. Baranchyk laddade på från start och tvingade Yigit att försvara sig vilket neutraliserade Yigits anfallsplan något. Trots detta var Yigit på och fick in fina kombinationer, även om han fick arbeta hårt från start för att komma dit. Barnachyk ville ta fighten mot Yigit och arbeta på nära håll, något vilket han lyckades bra med då Yigit kom rakt fram som tåget. En slagserie sent i första ronden gav Yigit ett svullet öga som blev värre och värre eftersom matchen rullade på.

Det är lätt att peka ut brister och fel i någons game-plan under en sådan här match. I mitt tycke så gjorde inte Yigit många misstag alls. Dock så var Baranchyk otroligt bra på att kapitalisera på luckor och småmissar samt att Baranchyks styrka gjorde att han penetrerade Yigits tighta försvar. Yigit gjorde det han kunde med det han hade och matchen var jämn med Baranchyk lite i framkant. Ögat gjorde att Anthony Yigit tappade flås när matchen gick över sex ronder och Baranchyk kom på med allt han hade, även en hel del fulaknep som slag i bakhuvud och att trycka ner. Tillslut stoppade domaren matchen inför rond åtta, ett vist beslut då Yigits öga inte såg trevligt ut.

Anthony Yigits sviter efter matchen var en fraktur i käken samt tömning av ett öra fullt med blod och ett rejält skadat öga. Frakturen kom tidigare i matchen. Yigit visar med denna beslutsamheten och sina tekniska färdigheter att han hör hemma på toppen. Den andre mannen var helt enkelt lite bättre denna gången.


Den hårdaste matchen på svensk mark?

september 7, 2017

Året var 1966 i november. En månad som världen över orsakat katastrofala regnskyfall, bland annat i Italien där förödelsen var stor. När tuffingen från Göteborg, Bo Högberg, i ett regnigt Johanneshov i Stockholm klev upp för att göra en av sina tuffaste matcher i karriären. Så var det skyfall av ett annat slag som väntade, denna gången av just en italienare vid namn Sandro Mazzinghi.

Högberg hade då facit på 31-2-0 och Sandro Mazzinghi som var rankad nummer två på världsrankingen i Super Weltervikt, hade mer rutin med ett facit på 46-3-0 och även att han innehaft WBA:s och WBC:s världstitlar i Super weltervikt (tappade dem mot Nino Benvenut 1965 ) gjorde detta till en riktigt tuff utmaning för Högberg.

Mazzinghi var fast besluten att försvara och behålla sin titel som EBU:s mästare i Super Weltervikt. Högberg hade sedan tidigare innehaft samma titel men förlorat den på poäng mot Yoland Leveque ( Högberg gick hela matchen trots bruten käke i rond ett)

Bosse Högberg har alltid varit en hjälte för mig inom boxningen. Även om han hade ett tufft liv och inte alltid var den trevligaste av människor, så har han inspirerat genom sin vilja i ringen och ovilja att ta skit från någon!

Hittade ett klipp från sista ronden mot Mazzinghi, rond 14 av 15 och den är brutalt tuff. Högberg ligger på offensiven med en tät gard och Mazzinghi småkontrar med en rak vänster och en uppföljande krok mot kroppen.

Början på slutet kommer med en höger mot kroppen uppföljt av en stenhård vänster-högerkombination mot ansiktet på Högberg. Efter det var det nedförsbacke för Mazzinghi som kämpade ner Högberg i canvasen där han tog en räkning till åtta för att resa sig och försöka vända. Domaren bröt kort efter då det var öppet mål för Mazzinghi som bombade in slag på en Högberg som endast hängde kvar med ren vilja.

Reds.Anm Enligt min åsikt har Sverige har inte haft en boxare i stil med Bosse Högberg fram till Sven Fornling gjorde entré på proffsboxningscenen.


Svenska P4P Top 20, herrar.

september 5, 2017

Alla boxare med markering efter namnet ( * ) har match klar i september månad.

1. Badou Jack
(WBA, världsmästare lätt tungvikt. WBC, världsmästare super mellanvikt)
2. Erik Skoglund*
(WBA, Internationell lätt tungviktsmästare.)
3. Anthony Yigit*
(EBU superlättviktsmästare)
4. Otto Wallin
(WBA Kontinentala tungviktstitel)
5. Adrian Granat
6. Sven Fornling
(IBF, Baltisk lätt tungviktsmästare, Svensk lätt tungviktsmästare.)
7. Oscar Ahlin
8. Naim Terbunja
9. Mohammed Saleh
10. Pezhman Seifkhani
11. Daniel Hartvig
12. Robin Safar*
13. Kennedy Katende
14. Sander Lauritsen
15. Simon Henriksson*
16. Hampus Henrikson*
(inaktiv sedan 2016-12-09)
17. Johannes Vinasco*
18. Rocco Wadell*
19. Michael Obin
(inaktiv sedan 2016-09-10)
20. Marcus Alberts*

Reds.anm. Denna listan är via boxrec.com. Skulle personligen flytta upp Daniel Hartvig till plats nio (9). Detta då han haft högre aktivitet sedan comebacken i december 2015. Sex matcher med 5 vinster.

Källa: Boxrec.com. 

006fc96bd9079ce012472e720ea985a3--sweden-flag-sweden-travel

 


Att försvara ett förlegat synsätt.

augusti 31, 2017

I samband med matchen mellan Floyd Mayweather och Conor Mcgregor så har det uppstått en sidodebatt i det svenska boxningssamhället angående ringflickors varande eller icke varande. Det verkar finnas tre läger i denna debatt.

  1. De som vill att ringflickorna ska vara kvar då ”det alltid varit så”.
  2. De som tycker att man inte ska säga något nu när sporten boxning äntligen fått uppmärksamhet i media.
  3. De som tycker att det representerar en förlegad kvinnosyn och att det är ett sexistisk inslag i kampen.

Personligen så står jag med kategori tre (3) som tycker att detta representerar en ytterst förlegad ”gubbsyn” på hur en kvinna ska synas i samband med idrott. Vi har i vår idrott oerhört många kvinnor som kämpar för att nå toppen och det är viktigt att de har exakt samma förutsättningar som männen har i boxningen. För vem skulle komma på tanken att marknadsföra en man ”sexigt” för att sälja biljetter till en match? Vem skulle tycka att det var ok att inför en match trycka upp affischer med det manliga huvudnumret iklädd endast ett par boxningshandskar a´la Paolo Roberto från 90-talet? (vilket också var speciellt att se). Frida Wallberg uttrycker sig så här om detta sätt att marknadsföras inför en match.

”På många sätt såg han (Mogens Palle) oss som vackra smycken att visa upp för publiken före herrmatcherna. Min proffsdebut promotades med affischer där jag stod bakom min stallkompis Alexandra Matheus och höll för hennes nakna bröst med mina boxhandskar. Jag avskydde det. Jag hade sådan ångest över de där bilderna.”

Vad är sexism? 

Grunden till sexism ligger i den ideologiska eller religiösa föreställningen att naturgivna skillnader mellan könen ger dem skilda uppgifter i samhället. Förespråkare av termen sexism menar att detta i praktiken alltid leder till att ett kön underordnas, medan det andra får en förtur till maktpositioner och bättre levnadsförhållanden.

På grund av den patriarkala strukturen hos traditionella samhällen, och därav resulterande maktförhållanden, betecknade sexism ursprungligen endast diskriminering av kvinnor med samtidigt gynnande av det manliga könet. Under de senaste åren har dock diskriminering av båda könen på grund av deras könsroller, det vill säga kulturellt betingade stereotyper om kvinnlighet och manlighet, trätt allt starkare i fokus.

Vi, alltså vi som utövar och verkar inom sporten boxning, har ett ansvar mot alla våra utövare att se till att fair play utövas i alla aspekter av vår sport. Detta gäller från utövaren till personal, funktionärer, tränare och åskådare. Vi som boxningskultur har ett ansvar (och skyldighet?) att dela ut en rak höger till alla som försöker dra oss baklänges för att tvinga på oss ett synsätt som inte borde finnas. Att kvinnan är ett smycke för männen att kasta våra blickar på. Att kvinnan ska locka oss att se på boxning för att de har vackra ansikten och snygga kroppar istället för vackra kombinationer och snyggt fotarbete. Visst, en utövare kan vara vacker också, det är givet, men som i alla idrotter så tar det baksätet när idrotten utövas. För de flesta.

Jag förstår att man vill att sporten ska växa och bli större. Jag kan förstå att man känner en känsla av lycka när sporten tar förstaplats medialt istället för fotboll och ishockey. Jag kan inte förstå dock hur man kan motsätta sig en utveckling som får fler utövare i sporten att känna sig trygga, accepterade och välkomna samt får fler utövare att ansluta sig till sporten boxning.

Stå upp för alla boxare och förstå att det är inte så enkelt att tävla mot mer än bara en motståndare!

//Linus

Ps. Förlåt till Frida Wallberg och Paolo Roberto för att de används som symboler för att bevisa en ståndpunkt. Ds.

Källor: Aftonbladet. Nationalencyklopedins uppslagsverk om definitionen av ordet sexism.