Jelena Jelic -Byter landslag, igen-

november 9, 2018

Om vi pratar rutinerade boxare i Sverige så är Jelena Jelic en boxare värd att nämna. Rutinerad landslagskvinna med över 100 matcher i bagaget och endast 23 år gammal. Jelena boxades för Serbiska landslaget i flera år och bytte för ett tag sedan över till Sverige. En tuff säsong kantad av skador och tufft motstånd samt ett mindre bra fungerande samarbete med Svenska landslaget gör att Jelena väljer att återigen gå tillbaka till Serbiska landslaget. Ett byte som är permanent. Fick prata med den trevliga, och tuffa, Jelena idag om boxningen, det offentliga livet och vägen mot OS.

Hur går det för dig med boxningen?

-Det har varit väldigt rörigt. Jag har precis bytt landslag, och Sverige vet inte om det men jag går tillbaka till Serberna. Jag boxades ju Balkan nu (cup) för Sverige  och innan så boxades jag för Serbien, så nu ska jag tillbaka till dem. 

Hur kommer det sig då?

-Jag känner att det har varit jättemycket strul i Svenska landslaget, det kan många intyga, så jag känner att jag väljer ett mer seriöst landslag och satsar på det istället. 

För du har boxats rätt så länge för det Serbiska landslaget?

-Ja, jag boxades nog för dem i fyra-fem år. 

Vad säger de då när du har gått fram och tillbaka såhär?

-Dom har inga problem med det. Innan jag byter tillbaka så vill jag att de lovar mig vissa saker bara, och de har lovat mig att boxas OS-kval för dem nästa år. Och då väljer jag dom, såklart. För i Sverige så är det lite svårare när det kommer till OS. Då är det SOK (Svenska Olympiska Kommittén) som väljer ut dig också. Du kan ju fortfarande ha kvalat till OS men sen är det SOK som väljer om du ska få tävla eller inte. Då känner jag att det är ett säkrare kort att boxas för Serbien. 

Så känner du då att SOK är anledningen till att du väljer att byta igen?

-Egentligen så är det för själva landslaget. Det finns ingen struktur, varje tävling jag har blivit uttagen till så har jag haft två till tre veckor att förbereda mig inför. Så ska det inte vara utan jag ska ha en månad, en planering. Det finns ingen planering, inga riktiga tränare, inga pengar. Skulle jag kvala till OS så fine, men gör jag inte det så. Ja. 

Hur känns det då? Du är ju inte rädd för att ta en fight i allmänhet, hur tror du responsen kommer bli?

-Alltså jag bryr mig inte, det kliar inte mig någonstans. Jag skiter i dem för de skiter i mig så jag behöver inte ens lägga energi på att säga det till dem. Det enda jag behöver göra är att skriva ett mejl till AIBA (internationella boxningsorganisationen) där jag lovar att jag aldrig kommer boxas för Sverige igen. Man får ju inte byta landslag såhär bara. 

I och med den här intervjun blir det ju officiellt.

-Ja, men då får Dan (Nash) svälja det. 

Okej, men om vi släpper det. Hur tycker du din säsong har varit?

-Den har varit tuff. Jag har verkligen fått de tuffaste matcherna hela säsongen och jag tycker att jag har utvecklats sjukt mycket. Men mina resultat har inte varit som jag har velat. 

Hur ser det ut nu? Hur tänker du, det är snart SM. Hur ser planerna ut inför och efter SM?

-Ja nu har jag haft en hjärnskakning så jag kommer inte, eller jag tror inte jag kommer att sparra inför SM. Jag kommer bara gå upp och ha kul och göra det jag kan bara. För jag vågar inte riskera att få för hårda smällar i huvudet igen så här tidigt. Jag tränar på och så men inget mot huvudet. Det är ju SM, det är ju bara en kul grej för mig och inte så viktigt. Men efter det, det är ju svårt då jag har sämsta kontakten med mitt Serbiska landslag. Jag måste verkligen sätta mig ner och planera nästa säsong med dom. Det har jag inte ens hunnit än.

Vad är drömmen då, och målet för denna säsongen och framöver.

-Jag tror att ett OS-kval är innan säsongen är slut. Eftersom jag inte var på EM utan i Kazakstan med Love så missade jag ju det kvalet. Men jag tror att en kvalturnering är innan säsongen är slut. Så det är den och SM.

Det blir problematiskt för dig då du haft hjärnskakningen. När fick du den, hur länge har du varit dålig?

-Den fick jag i början på året, då hade jag den i två och en halv månad. Då gjorde jag en MR-röntgen som visade att jag blivit frisk, så då började jag köra igen. Sedan mötte jag Mira Potkonen i min första match så det var ett riktigt ”wake-up call” i mitt huvud. Så mådde jag dålig ett tag igen och så nu fick jag denna i min match, sedan sparrades jag två dagar senare, då jag förlorade matchen på split. Så jag sparrades med hjärnskakning vilket inte var bra. Så jag har vilat nu i tre veckor. 

Du är ju en mer medial person jämfört med andra, i och med att du varit med på tv (Sveriges Modigaste). Hur påverkar det din boxning?

-Det påverkar mig inte så mycket i boxningen men mer i mitt arbete då jag jobbar i butik. Det är kul när folk kommer fram och säger att de gillar mig för den jag är. Så det motiverar mig trots att jag har haft den tuffaste säsongen någonsin, så ibland känner man att det inte är värt det då man gör det för noll kronor. Men ändå så gör man det för kärleken till sporten.

Hur många matcher har du gjort hittills?

-104

Du är ju rätt aktiv för din ålder.

-Ja jag har ju faktiskt aldrig haft ett uppehåll 

Eftersom du har hållit på så länge, vad tycker du är den tuffaste biten, förutom det ekonomiska. Vad motiverar dig att fortsätta köra och ligga i toppen som du gjort i så många år?

-Den tuffaste biten är att man prioriterar boxningen framför allt. Ibland känns det som att man tar dåliga beslut och bara väljer boxningen. Jag menar, jag jobbar i butik och där kan man utvecklas. Du kan ju bli butikschef bara på något år. Jag har medvetet valt att stanna på den lägsta nivån då jag vill inte ha något ansvar på jobbet då jag bara vill kunna dra när jag behöver dra för boxningen.  Det är mycket som sätter stopp för mig själv då jag inte har tid till det då jag lägger allt fokus på boxningen. 

Det är en hård bransch att vara boxare.

-(skratt) Ja man går ju minus som boxare. Tough love. 

Du boxas ju med Malmö som bas. Hur ser det ut på klubbnivå med tävlingar?

-Ja jag kan inte komma ihåg när jag hade en förlust senast med klubben. SM kanske. 

Blir det svårt att kombinera klubbtävlingar med landslag?

-Ja, alltså verkligen. För att när jag väljer vilka tävlingar jag vill boxas så prioriterar jag landslaget först. Eftersom de flesta galor är på en helg så väljer jag att inte tävla då jag förlorar mycket pengar eftersom jag jobbar mycket helg. Och då missar man det där roliga när man känner att man kommer in och slaktar sin motståndare och får världens självförtroende. Det är inte värt det och min klubb förstår mig då jag jobbar mycket helger. 

Hur är klubben mot dig rent stödmässigt? Vilken del i livet tar klubben?

-Alltså de är allt. Mina psykologer, mina föräldrar, mina tränare. De stöttar mig jättemycket, rent ekonomiskt också. Det betyder jättemycket för mig. De har stöttat mig sedan jag började. Det är ändå tufft i Sverige, för ingen har ju pengar. Inte ens klubbarna har pengar. Så att trots att jag har haft tuffa säsonger så säger de bara ”det gör inget, kör på du bara det blir bättre”. Landslagsturneringarna kostar ju klubben 50% så det är mycket. 

Tack så mycket Jelena och jag önskar dig lycka till i det nya landslaget.

-Tack, det är tråkigt bara att lämna alla landslagstjejerna, vi snackar och umgås hela tiden. Men man gör vad man måste göra för att lyckas. 

jelena Jelic 22

Jelena Jelic. Foto. Janusch C

 

Annonser

Love Holgersson -Go with the flow-

november 8, 2018

Love Holgersson har haft en lång karriär som boxare. 64 diplom matcher och snart 100 matcher som amatör gör henne till en tongivande gigant inom Svensk elitboxning. 25 år gammal och meriterad upp över öronen. Med guldmedaljer i både ungdoms och junior-EM samt guld i Junior-VM så jagar hon nu ett efterlängtat guld på senior- VM som går av stapeln i Indien inom några dagar.  Men resan hit har inte varit lätt. Ett längre avbrott pga skador och en lång rehab gjorde att många i Boxningssverige frågade sig om Love alls skulle komma tillbaka. Med tre imponerande matcher i Balkan Cup så visar Love att hon aldrig har försvunnit och att de stora målen, VM och OS, är lika självklara nu som innan skadorna. 

Du har gjort comeback nu får man säga, du var borta ett tag från boxningen.

-Det är ju inte en comeback, det blev ju att låta lite så. I december 2016 så tog jag, i samråd med både förbundet (Svenska boxningsförbundet) och SOK (Svenska olympiska kommittén), beslutet att jag inte skulle tävla på ett halvår då jag varit så skadad till och från. Vi lade upp en plan för att bygga upp kroppen så jag skulle bli hel. När jag sen skulle börja tävla förra hösten så blev jag sjuk i Juli och var sjuk till och från i fyra månader, så jag missade ju hela höstsäsongen, så vi sa det att jag kör i gång i januari igen. Så det var ingen tävling på hela 2017. Men sen när jag väl fick börja tävla igen i våras så fick jag inte åka ut så jättemycket, jag fick åka på några tävlingar och sedan dess har det ju gått bra. Så comeback, men ändå inte, då jag var igång hela tiden men kanske inte matchmässigt. 

Jag följer ju dig och har sett att du har kört mycket på sidan av och har förstått att det har varit en form av uppbyggande träning. Du ser ju starkare ut nu än innan, vad har ni fokuserat på under din uppbyggande träning?

-Ja det stämmer bra det. Sista tävlingen jag gjorde var EM 2016 och då hade jag stora problem med armbågarna och det visade sig att jag hade en sjukdom som behövde läka. Musklerna runt armbågarna blev inte starkare utan varje gång jag slog ut slagen så slog jag sönder dom (armbågarna) hela tiden. Sedan hade jag problem med en knoge till och från och problem med ryggen under många år, sedan juniortiden. Så vi lade mycket fokus på uppbyggnad, bålträning, och sedan när jag väl stärkt den så kunde jag köra igång väldigt bra med styrketräningen. Så mycket var fokus på fys eftersom armbågarna var trasiga och det inte gick att fokusera på boxningen. Utan det var att bygga upp fysen både styrkemässigt och konditionsmässigt. 

Hur kändes det?

-Även fast det kändes jobbigt så var det ändå mitt beslut för att jag var så jävla less på att åka iväg på en tävling och sedan vara trasig i en, två, månader. Man kom aldrig in i det utan tog omtag på omtag. Så det var så skönt att SOK och förbundet tyckte det var en bra plan av mig att ta en paus från matcher på ett halvår och bygga på kroppen. Det blir väl lite som en nytändning när man inte går match på så lång tid, jag har ändå hållit på sedan jag var väldigt liten. Vecka nio 2000 började jag med boxningen, då var jag sex år gammal. Och det blev 64 diplommatcher och nu har jag gjort 98 amatörmatcher då. Så ja det har blivit en hel del matchande, och även om jag spelat lite fotboll så har boxningen varit mitt liv, så ett år borta har varit nyttigt då jag har blivit väldigt taggad att köra igen. Speciellt att vara ute med teamet, vi är ju som en boxningsfamilj som jag trivs väldigt bra med. 

Och nu i Bulgarien så fick du ut din boxning med besked.

-Ja, (skratt) det blev ju vinst där. Det fick jag absolut. Det har varit mycket i skolan, så jag hade ganska mycket plugg med mig. Så det var ganska jobbigt psykiskt, jag kände mig rätt pressad då jag hade tre stora skoluppgifter med mig och så var det första tävlingen för säsongen, så jag kände att jag inte riktigt hittade in i boxningen, men så brukar det vara på säsongens första match. Även om det var skitkul att vara uppe i ringen igen. 

Jag kände så här, som bara tittar från sidan av, att det var ett slags ”statement” från dig. Ungefär ”jag har inte försvunnit någonstans”. Stämmer det?

-Nej absolut inte, det tycker jag inte. Tror snarare jag har hittat in i den boxningen där jag vill och ska vara. 

Vad tänker du om framtiden, nu är det ju SM snart, och jag kan förstå att när man är på världsnivå som du är så är det en liten bit av kakan. Så vad är planerna framöver?

-På lördag morgon så åker vi ju till Indien på VM så vi är borta i två veckor då tävlingen börjar på torsdag nästa vecka. Så det är ju första huvudfokuset just nu. Men min klubb sa att de skulle anmäla mig så vi kommer åka dit och väga in då det kan finnas någon i 69 (kg) som väger in i 75 och någon annan som väger in i 75. Som det ser ut nu så är ju ingen annan anmäld. Men det är klart som fan att jag vill tävla på allt som finns i Sverige också. För mig är inte det litet utan det är viktigt att visa att man är bäst på hemmaplan med. Nationellt och internationellt. 

Det är ju en svår viktklass för dig, i och med att de är få i den klassen i Sverige.

-Ja det är tråkigt. Mitt första SM som senior var jag junior, det var 2010, då tog jag ju guld. Sedan har jag gjort två eller tre efter det. Tog guld 2015, 2014 tog jag ju silver. Uppe i Sundsvall på SM-veckan fick jag inte match, då låg jag i 69. Så det är tråkigt i de här tyngre klasserna. Det är inte alltid det finns matcher. Men det är ju bara att acceptera och träna på och hoppas att landslaget ser ens satsning och förstår varför man inte har så många matcher i Sverige så man ändå får åka med internationellt och få de här matcherna och erfarenheten.   

Det har ju varit en del förändringar i landslagsledningen de senaste åren. Hur påverkar det dig?

-Alltså när det det har varit så mycket snack i de olika viktklasserna då valde vi att fråga varför det såg ut som det gjorde. Då ställde vi frågan och fick ett svar. Där valde vi att acceptera det utan att tjafsa och baktala folk och skriva en massa saker på internet. Jag tycker boxningen är kul och det är en liten sport där vi borde hjälpa varandra istället. Så jag kan inte lägga en massa energi på att förändra vad som händer i förbundet utan tänker att jag bara ska ”go with the flow” och hoppas på att få komma ut och tävla. 

Ok, det kan jag förstå. En lite mer ”lever i nuet” känsla?

-Ja trots att jag har mina mål framåt så kan jag inte hålla på och tjafsa, utan hoppas att det ska lösa sig på bästa vis. Både med olika formationer i styrelser och tränare så har jag inte problem med någon. Det är en idrott och vi ska ha roligt. 

VM nu då, vad är tankarna där? Det är en ju stor grej.

-Ja tankarna där är att göra en bra prestation och medalj. Yes!

Vet du vilka som ska komma dit? Ser du att det är någon speciell du helst vill möta tidigt eller kanske i final?

Nej jag har ingen aning om anmälningslistor utan jag bara åker dit och väger in så blir lottningen som den blir. Den jag känner till är Nouchka (Fontijn) från Holland som tog silver på OS, hon ser jag som min största konkurrent. Annars har jag inte så stor koll, jag ska bara åka dit, göra en bra prestation och ta medalj. 

Hur är tankarna efter detta VM, vi har ju OS inte så långt borta nu, bara två år. Vad är viktigast för dig fram tills dess?

-Ja det viktigaste är att jobba på min fysik och hålla kroppen frisk och hel men sen att jag får ut så mycket som möjligt och får internationellt motstånd. Det tar ju ett tag innan man bygger upp den internationella statusen, trots att jag vann i Kazakstan och på Balkan Cup nu så behöver man mer. Förra veckan hade vi läger i Tyskland och då körde vi boxning fem dagar i veckan mot internationellt motstånd. Det kan kännas som att man blir överkörd av en lastbil ibland, men det är dit man måste nå för att det ska bli något. 

Det är ju också så att boxning internationellt har förändrats väldigt mycket på damsidan, jag menar, en damboxare nu och en damboxare för 10 år sedan är ju inte samma boxare.

-Nej men det är ju så. Det har ju blivit att andra nationer är avlönade och så vidare, det har ju också ökat (avlöningen). Sedan att vi även kommit med i OS (damerna) har ju ökat konkurrensen och alla har blivit bättre. Men det är bara positivt kan jag tycka, även fast vi inte har dom förutsättningarna som andra länder har så gör vi det bra. Jag vet inte om jag skulle vilja bo på internat där man ständigt bara boxas. Jag har ju ett liv utanför också, även fast det är boxningen som är mitt prio då jag flyttade till Stockholm för att jag skulle kunna hålla på med boxningen. 

Du pluggar på Bosön nu?

-Ja och min linje gör ju att jag har studiebefrielse när det är landslagsaktiviteter. Hela programmet bygger på det att ge idrottare möjligheten att göra både och. Lärarna är väldigt tillmötesgående och förstående. Jag gör det ju för boxningen men jag har ändå mitt liv utanför, jag har ju min lägenhet här och så.

Det är ju viktigt att ha ett liv och inte bara vara en produkt.

-Ja men precis, det tycker jag faktiskt. Alla nationer har ju olika förutsättningar. Och sedan så är det ju vissa som vill bara leva, sova och andas boxning. Men för mig skulle det bli lite enformigt och jag trivs bra som det är nu. Det är kul att damboxningen har ökat. 

Jag ska fråga lite om dina lagkamrater i landslaget. Om vi pratar just framtidssatsningar, vad tycker du själv? Är det någon som du ser att ”den där” personen har en exceptionellt bra framtid till mötes?

-(Skratt) Jag tycker sådant där är skitsvårt för jag vill ju nämna allihopa! Men vi är fyra stycken som åker på VM och jag vill lyfta dem allihopa för jag tycker att alla gör ett skitbra jobb utifrån de förutsättningarna de har och är bra på att stötta varandra. Både på dam och herrsidan. 

Du har ju ändå sett en hel del under dina år, du är nu 25 och om man tittar på förändringen sedan du började, vad är den största skillnaden nu jämfört för några år sedan?

– Svårt att svara på på rak arm. Jag var ju med när de startade med testerna på Bosön och sommarlägren och har ju sett utvecklingen på det. Att det blir mer med planerad träning, träningsdagbok och mer träning för alla individer. Och på senare tid tycker jag det har blivit bättre sammanhållning och inte så mycket grupperingar som det var förr. Vi har trevligt när vi är ute.

Tack så mycket och stort lycka till på VM!

45634853_1446173078819784_2302965849276809216_n

Love Holgersson på SM 2015 i Tidaholm. Foto: Linus Gustafsson. 

 

 


Billy Liljeqvist – OS är målet –

november 8, 2018

Billy Liljeqvist fyllde precis 19 år. Ung men välmeriterad inom Svensk boxning. Två guld på ungdoms-SM 2014 och 2015 samt två guld på Junior-SM 2016 och 2017. Med en stark seniordebut i Strandja-turneringen och två starka vinster i Tammerforsturneringen är Billy en storfavorit för detta årets senior-SM. Men att vinna SM är ett litet steg på en lång och mödosam väg för den trevliga boxaren från Göteborg. Fick chansen att prata lite med Billy om landslaget, målsättningar och hans senaste, fina form, på den internationella boxningsscenen. 

Det har gått bra för dig det sista, du blev månadens boxare från Svenska Boxningsförbundet. Vad tänker du om det?

-Ja absolut, det har gått jättebra. Jag tränar på heltid nu och satsar helhjärtat på boxningen mot OS, jag har gjort det hela året sedan förra hösten och sedan dess har det bara gått bättre och bättre hela tiden.  

Nu är det första året som senior, förra året och 2016 tog du SM-guld som junior. Om vi tittar på den nationella boxningen, hur går tankarna där?

-Jag tänker att 69 (kg) ser ganska rolig ut. Det är väldigt mycket folk. Många har gått ner från 75 till 69, bantar ner sig, och jag går upp nu. Jag tror att det blir den absolut svåraste och tuffaste viktklassen. Så det ska bli skitkul! Jag siktar ju inte på Sverige utan på internationella tävlingar och OS så det är bara att slå allt motstånd, det finns inget annat.  

Du satsar ju som sagt helhjärtat på boxningen, det har du gjort det senaste året. Hur löser du det för att få det att gå ihop?

-Jag har lite sponsorer, men mest så har jag sparat pengar som jag har jobbat fram för att få det att gå ihop. Det är svårt i Sverige, men man gör sitt bästa. 

Internationellt, förutom OS, hur går tankarna? Har du någon ”game-plan” eller kör du bara på?

-Det som jag tänker nu är att få så många internationella meriter och matcher som möjligt så jag kan samla på mig erfarenhet. Det är mycket nu till våren så det ska bli kul som fan! Det är U22-EM som ska bli kul, sedan har vi European Games som är kval till VM sedan VM då och OS-kvalet. Strandja turneringen kommer också, så det är rätt så mycket. Jag siktar på en medalj på U22-EM. Det måste jag ta iallafall. 

I och med din plats i landslaget så förmodar jag att du har en rätt nära kontakt med boxningsförbundet. Hur fungerar det?

-Nu trivs jag jättebra med Svenska Boxningsförbundet. Nu är det ju Lennart (Bernström) som har tagit över och man märker ju att han har gjort detta innan. Han har koll på allt så jag tycker det känns bra för framtiden. Det skulle vara jättekul om man kunde få en SOK-satsning också, det skulle varit det bästa. 

Du tävlade nu för ett litet tag sedan på Tammerforsturneringen. Du blev tyvärr skadad under turneringen. Innan skadan så vann du båda dina matcher, vad tyckte du om motståndet på en internationell nivå?

-Första gubben var lite, ”han är från Österrike, jag ska bara slå honom”. Jag kollade upp honom lite innan, han hade blivit Österrikisk mästare tre gånger, men jag skulle bara slå honom. Jag kom inte igång så bra i den matchen och sedan stoppade de på grund av ögonbrynet men jag vann den helt klart ändå. Sen i andra matchen så mötte jag EM-trean från Frankrike och då märkte man direkt att det var högre klass i den matchen. Jag blir alltid bättre när jag möter bra motstånd också, som när jag mötte världsmästaren i Strandja, då boxades jag jättejämnt med 3-2. Så i semifinalen gjorde jag en mycket bättre match med att slå fransmannen. Jag tror att jag hade slagit brasilianaren som tog finalen, så det var synd med skadan. 

Hur känns det att komma upp på den nivån och känna att man platsar där?

– Det känns sjukt bra, man har ju dagar där man känner ”shit, de här gubbarna är bra, är jag verkligen där uppe?” men så som resultaten och utvecklingen har gått så ser det ut som att jag kan komma dit jag vill och att jag är en av de bästa. Så det känns skitbra!

Tack så jättemycket och önskar dig stort lycka till på SM och i framtiden.

Tack själv.

Billy USM

Billy i JSM-final 2016. Foto: Linus Gustafsson


Intervju med fd rikstränare Santiago Nieva samt med ordförande Tommy Lindström.

september 28, 2016

Du skrev för ett tag sedan att du inte kommer att fortsätta som rikstränare för Sverige längre.
Berätta, vilka var omständigheterna som ledde till detta beslut? Har det varit ”Fair-Play”?

Jag känner faktiskt inte till så mycket om vad som ledde fram till SBF:s beslut. Jag frågadeordföranden i juni då jag naturligtvis ville veta vilka planer de hade för mig. Jag fick då besked om att jag troligen inte skulle få förlängt och att tjänsten skulle utlysas igen men att jag var välkommen att söka på nytt. Sedan hörde jag inget förrän jag fick besked om att styrelsen
tagit ett beslut den 30/8, åtta dagar innan min anställning löpte ut. Jag kan inte uttala mig om det är ”Fair-Play” eller inte. Jag känner till spelreglerna för en visstidsanställd tränare men jag kan inte låta bli att tycka att det vore bättre för svensk boxning om man hade en kontinuitet i ledarskapet och tagit beslutet mycket tidigare. I det fall jag ändå inte fått behålla jobbet så hade det helt klart känts bättre att lämna över till en annan Rikstränare/Sportchef och att denne fått en chans att förbereda både sig och rörelsen på det nya ledarskapet utan uppehåll i planering och verksamhet.

Känner du att du hade kunnat påverka detta beslut genom ditt arbete?

Svårt att svara på då jag inte känner till så mycket om deras motiv till att inte förlänga min tjänst. Men det är klart, hade vi vunnit några OS-guld så hade vi nog inte haft denna situation idag :-). Ärligt talat tycker jag vi åstadkomit ett bra resultat och verksamhet med de resurser vi haft. Vi har tagit VM- eller EM-medaljer inom de flesta kategorier, vi hade boxare med på OS och vår utbildningsverksamhet funkar bättre än någonsin. Att man inte kan göra alla glada med sina beslut är oundvikligt i det jobbet jag haft, men jag har försökt hålla en rättvis linje och följa våra principbeslut och den svenska modellen, som utarbetats av Sportkommittén.

Din position som Rikstränare är inte bara att träna boxare. Förklara gärna lite om hur din roll har sett ut?

Jag har ju varit lika mycket Sportchef som Rikstränare förutom sista året mot OS möjligtvis. Det handlar ju om att bygga upp svensk boxning, utbilda tränarkåren och boxare och få de att förstå vad en elitsatsning innebär och kunna genomföra den. Det gäller att optimera våra resurser och bygga upp ett stort kontaktnät, nationellt och internationellt. Tyvärr går mycket tid till administrativt arbete som tar tid från utvecklingsarbetet.

Vilka kvalifikationer krävs för att leda ett landslag?

Dels måste man ha boxningskompetensen och vara uppdaterad inom träningsläran men det krävs också en hel del ledarskap för det blåser en del på toppen. Det är många viljor man måste ta hänsyn till; boxare, klubbtränare, headcoacher, styrelsen, boxningsklubbarna, SOK, RF, massmedia, AIBA, med flera. Sen bör man också vara en god administratör och ha stenkoll på ekonomin.

Vem tar över de sysslorna nu?

Jag vet inte mer än någon annan utanför styrelsen. Men jag ser att tjänsten fortfarande inte är utlyst och några nya planer har inte offentliggjorts. Det ryktas om att en annan person redan blivit erbjuden tjänsten, eller en liknande tjänst, men tackat nej. Så jag vet inte vad som hände med planen att utlysa tjänsten.

Majid Jelili skrev nyligen ett brev till styrelsen där han sade upp sin position inom förbundet. Vad betyder detta för Svensk Boxning att tappa Majid i den positionen?

Det är en enorm förlust för svensk boxning. Jag har svårt att tro att det går att ersätta den kompetens Majid besitter.

Du har arbetat med och för Svenska Boxningsförbundet i många år. Hur ser du på framtiden för svensk boxning så som läget är nu? Känner du förtroende för styrelsen?

Jag vill inte uttala mig om förtroende. Det får den svenska boxningsrörelsen avgöra. Det är ingen hemlighet att jag gärna hade velat fortsätta jobbet och jag kommer söka det igen om tillfälle erbjuds. Bitterhet ligger inte för mig och får jag chansen på nytt kommer jag göra mitt bästa för svensk boxning. Jag vill gärna vara optimistisk för svensk boxnings framtid men det är svårt ibland. Den ovisshet som råder just nu skapar oro och osäkerhet och alla uppehåll i verksamheten skadar naturligtvis utvecklingen. Framförallt på ungdoms- och juniorsidan. Det hade inte behövt vara på detta viset.

OS-satsningen mot Rio var, på damsidan, en relativ framgång med en ”kvalad” boxare från ett
så pass litet land. Hur ser du på satsningen i det stora hela? Och hur tycker du att
organisationen runt om satsningen har fungerat?

För att göra en ordentlig OS-satsning är vi väldigt beroende av SOK:s stöd. Vi startade Team Rio-satsningen i december 2011 men utan SOK-stödet hade vi aldrig kunnat fullfölja den. Vi fick bra stöd sista 1,5 året men det är klart att jag önskar de gått in och satsat hårdare på boxningen från början. De har ju sina regler förstås och ibland har vi fått mer än vi kommit överens. Framförallt tycker jag att SBF eller SOK borde ha satsat på att anställa en Headcoach till. Det hade vi haft stor nytta av och jag tror det hade gjort skillnad.

Tack till Santiago Nieva för att som ställde upp och kastade lite ljus på situationen som uppstått.

*

I måndags kväll ringde jag upp ordförande i Svenska Boxningsförbundet, Tommy Lindström, för att få en kommentar angående situationen om både Santiago Nievas och Majid Jelilis uppsägning respektive avgång. Här följer en nedkortad del av intervjun.

Jag ringer dig för att jag ska köra en artikel angående omständigheterna omkring Majid Jelili och Santiago Nieva. Och ville höra om du har en kommentar?

Majid har ju varit frivilligt med i sportkommittén men vill inte fortsätta, han har inte varit så aktiv heller sista tiden. Jag har försökt få honom att tycka till lite om framtidens boxning, i juni tror jag det var, men då förstod han inte att han skulle komma med lite synpunkter. Sedan pratade jag med honom i augusti och då ville jag att han skulle komma med idéer om hur vi skulle utveckla svensk boxning och framförallt få tränarna att bli ännu bättre än idag. Men jag har inte hört ett dugg från honom. Han har ju boxats själv men jag vet inte hur det är med hans förmåga att träna boxare till att nå nivåer som är bra. Det är jag osäker på.

Vad gäller Santiago så är det ju så att hans förordnande gick ut den åttonde september, jag pratade med honom då i juni månad, den 19 juni, att vi inte tänkte förlänga det utan vi tänkte försöka hitta en ny funktion för Rikstränaren. Den funktionen ska mer då bygga på att Rikstränaren inte ska vara landslagscoach utan rikets tränare.

Rikstränaren är väl ändå till för att skapa ett landslag och inte för att skapa klubbboxare?

Nej, nej det är han inte alls. Vi har headcoacher för landslaget som du pratar om. Santi har suttit på två stolar, han har suttit på rikstränarfunktionen och på headcoachfunktionen för herrseniorer. Men jag vill inte ha det så, jag vill ha en rikstränare som tittar på boxningsspecifika inom Svenska Boxningsförbundet. Varför jag säger det här är för att du ska förstå att rikstränarfunktionen är mycket viktigare och större än att bara leda herrseniorerna.

Det är jag med på att det är viktigt. Men är det inte det som har varit den uttalade rollen sedan rikstränartjänsten gjordes om att det ska vara med inriktning landslaget och för att få in folk i landslaget?

Det är möjligt, jag vet inte hur Patrik Wheeler såg på det, men jag delar iallafall inte den uppfattningen. Jag ser framför mig att svensk boxning  växer och att det bygger på att vi har många som vill boxas. Det finns många som tycker att vi inte ska göra någonting, låt det vara som det är nu, men jag har sagt så här att jag ska jobba igenom stadgar, nya instruktioner och en ny modell för idrottsbiten men svensk boxning behöver en ansiktslyftning.

Jag får säga som motargument om man tänker på de boxare som vi har internationellt som kör proffsboxningen. Sverige har ju mycket bra boxare därigenom och de kommer ju ändå från amatörboxningen, med undantag kanske då Mikaela Lauren som gick en, två matcher som amatör och sedan blev proffs. Hur ser du där?

Jag tycker att det är väldigt kul att Klara vann då hon kommer från de djupa leden. Och det gillar jag! Men alltså att vi får ihop en och annan sådan här supermänniska, Badou Jack till exempel, kanske Erik Skoglund, kanske även Yigit. Vi har fått det genom åren. Johansson var ju sån där stor, vi hade Bosse Högberg. Risberg och några stycken innan det. Du ska veta att boxningen är större nu än förut så det räcker inte att vi har en i olympiska tävlingar för att vi ska vara nöjda.

Har du någon tilltänkt, så att säga, för att ta Santiagos plats?

Nej, nej men det är inte så viktigt för mig, jag tänker mig nog mer att jag ska skaffa ett seniorråd av duktiga, tidigare ikoner inom både proffsvärlden och amatörvärlden. Bygga upp en tankegrupp som berättar hur vi ska få svensk boxning att bli bättre än vad det är idag. Då menar jag rekrytering av ungdomar och så vidare.

Men hur finansierar man en sådan sak, det måste väl ändå vara rätt så kostsamt?

Ja men det är nästa steg, första steget är att hitta ett system för det här, någon form av tankesmedja. Vi måste ju ta deras kunskap, och sätt att vara, till oss. Sedan ska vi ta till oss den mentala styrkan, som de (boxarna) kanske inte har idag. Vad vet jag? Vi måste ha en struktur, det är för dåligt idag. Det kan vi alla vara överens om. Man kan inte åka med en boxare till Argentina för att utveckla honom och sedan kommer han inte med till OS. Kostar på pengar. Vi måste titta på, man pratar om den ”svenska modellen”, man måste prata om svensk boxning i första och i andra hand förmodligen europeisk boxning. Vi måste först börja ta in européerna.

Men om vi pratar,  till exempel, om en av våra svenska boxare, som boxas för Sundsvall, och är fostrad i svensk boxning. Han har ändå kvalat in till två OS.

Ja han har ju inte gjort det i svensk boxning utan i Ugandisk boxning.

Fast första gången kvalade han för Sverige. I 2008.

Varför har vi inte då tagit in honom i svensk boxning?

Han har ju varit i landslaget i många år, och när han sedan gjorde comeback så var det andra kriterier och han valde att gå en annan väg.

Ja, det är svensk boxning vi måste utveckla, svenska tränare som vi måste förbättra. Rekryteringen som i andra kampsporter, mma är ju populärt. Vi kan inte vara glada av att bara ha en boxare i OS.

Tack till Ordförande Tommy Lindström som ställde upp och delade sina tankar.