Zvonimir Kralj -Vill bara möta de bästa-

november 10, 2018

Zvonimir Kralj är en fighter. Hans passion för kamp har satt honom i fler tävlingsformer inom kampsportens olika genres än många andra. Också även i boxning. Inom boxningen, säger han själv, är han inte lika välkänd. Trots detta så har han ett fint facit på sina 12 matcher som amatör. 11 vinster och en förlust. Och ett SM-guld i A-klass från 2017 som argumenterar för hans sak som en av Sveriges bästa. Men han är mer än så. Hans tränare beskriver honom som ”killen man önskar man själv kunde vara”, och grabbarna i hans kvarter och klubb ser upp till honom som en hjälte. Fick chansen att prata lite med Göteborgsboxaren ”Zvonne” om livet, boxningen, kampsporten och drömmarna om att bli ett namn. 

Du har tagit ett guld i SM inom boxningen men jag förstår att det är inte den enda kampsporten du håller på med?

– Nej det stämmer jag håller på med lite olika sporter. BJJ (Brasilian jujutsu), submission wrestling, MMA. Men det är inom MMA som jag håller på mest.

Vad var det som lockade dig till boxningen?

– Jag sparrade 2012 på klubben (Redbergslid) för att bli bättre med händerna. Gästande klubb var Team Box. Så fick jag köra med en av deras juniorer, han hade tagit nått SM-guld och var rätt så bra. Sedan sänkte jag killen med ett kroppsslag i första ronden. Så då kastade de in en annan bra kille och så råkade jag sänka honom med. Du förstår jag ville ju visa att jag kunde och inte var någon att leka med. Tränaren på RBK (Redbergslid) bestämde att jag skulle köra boxningen också och beställde en startbok till mig. 

Du har ju förhållandevis få matcher inom boxningen. Hur kommer det sig?

– Jag har familj och barn samt att jag jobbar heltid. Så jag kan inte offra pengarna som jag skulle tjäna på att åka iväg två-tre dagar. Det går bara inte. Sedan vill jag inte möta vem som helst heller. Jag vill bara möta de bästa. 

Vad är skillnaden på MMA och boxningen, tycker du?

-För mig så är det högre tempo i boxningen. Mer intensivt. Jag tävlar i tungvikt, men jag vill alltid vara som 69 kilos killar, det ska gå snabbt och explosivt. Men det fungerar ju inte så i tungvikt för det är mer styrka och så är vi lite tjocka också (skratt) så konditionen är inte där. Det största skillnaden är konditionen tror jag, sedan också uppladdningen. De senaste åren har jag blivit mer smart, så att jag inte bara vill och bombar på utan jag boxas mer tekniskt. I MMA:n kan man mer ta sin tid. Är man bra på marken också så kan man ta det lugnt med ett lägre tempo. Sedan är distansen en skillnad också, i boxningen står man mycket närmare. Jag själv känner att jag det är en fördel att jag kör MMA, jag har en helt annan stance och det gör folk, alltså vanliga boxare, lite obekväma att det är lite annorlunda. Jag ska inte säga att jag är en teknisk boxare, ska inte säga att jag är en bra boxare, jag gillar att slåss, det är det jag gillar. Alla mina vinster kommer för att jag gillar att kämpa och jag ger inte upp. De måste verkligen avsluta mig för att stoppa mig. 

Du är ju rätt atletisk av dig, inte den typen som är stor, som många i supertungvikten. Hur upplever du den skillnaden?

– Ja jag tycker det är kul, och utmanande. Nu är det lite tråkigt att det inte finns så många i supertungvikt, Han den där killen som var bäst i 91+, den långa, Modo Salah. Sådana killar vill jag möta. Som jag sa innan jag vill möta de bästa, så det har varit lite segt att han inte kör längre. För mig, så är målet i boxningen att möta de bästa och se ”hur bra är jag egentligen?”. För i MMA så är det ingen som frågar ”vill du möta honom, han är proffs” Eller ”han har si och så många matcher, vill du möta honom?”. Det finns inget sådant. Du ska möta en kille som har samma record eller bättre. 

Det känns lite som att i MMA så kan man möta vem som helst, det spelar inte så stor roll om man vinner eller förlorar, utan det viktiga är att man gör det bara. Medans i boxningen är det lite annorlunda.

– Precis. Jag upplever att boxningen i Sverige, jag tävlar ju lita andra sporter som Brasiliansk Jujutsu, submission wrestling och sådant. Så själva skillnaden i boxningen är att det är så mycket politik. Jag menar, du kommer ut på tävlingar och det är bra stämning men samtidigt är det inte bra stämning. Det är för mycket hat mellan klubbarna, typ ”han gillar inte din tränare” och ”den gillar inte den domaren”  det är så mycket skit att jag bara vill ut därifrån. Jag ska vara ärlig, jag vill vinna SM, jag vill få landslagsplats och tävla utomlands. Lyckas jag inte med det så är det ingen idé att vara där. Inte som amatör iallafall. 

Blir det en för stor uppoffring tänker du, om du inte kommer ut på en landslagsnivå?

-Jag har hört lite att folk tycker jag inte tävlar tillräcklig mycket. De säger ”han tävlar inte”. Ge mig motstånd så tävlar jag. Jag kan tävla mot vem som helst. Men vem ska jag möta? Det finns inga. Jag har fått erbjudanden om att möta B-boxare, men jag vill inte möta dem. Jag vill möta de bästa och visa att jag är den bästa här i Sverige. Det är det jag vill. 

Jag blir nyfiken, nu pratar jag mest boxning, men hur tänker du med MMA:n? Jag förstår att det är en stor del av ditt liv?

– Det är ju det. Jag tävlar väldigt mycket och började väldigt tidigt men det har inte gått så bra. Det har gjort att jag, inte tappat motivation det har jag aldrig, men förstått att i Sverige kan man inte leva på det här. Jag har ju familj och två barn, fru och jobb. Det går inte att anpassa till något man inte kan leva på. Så nu har jag satsat och tränat i fyra år ordentligt. Och sedan i februari 2018 så sade jag upp mig och anpassar allt efter att träna och tävla MMA. Sen är det svåra med managers och att komma in på nån gala för att komma in i en organisation där jag vet att jag har flera matcher på kontraktet och där jag vet att jag ska tävla för dem. 

Stort steg. vad säger familj och vänner om det?

– Det är så svårt, för jag är inte någon kändis, där folk liksom säger ”där är han”. Folk förstår inte hur mycket jag offrar, och andra offrar. Inte ens min mamma förstår att det är det jag satsar på, att det är det jag vill. Så det är lite svårt att förklara. Jag är inte sån som förklarar mig heller, jag vill att det ska synas på resultaten. Nu för två veckor sedan så tävlade jag SM i BJJ och inte haft dräkten på mig på två år men jag vill synas. Jag kom trea, av fyra visserligen, men det spelar ingen roll, jag vill synas. 

Hur många sporter tävlar du i egentligen?

Nu ska vi se. Jag tävlar i Submission Wrestling, Brasiliansk jujutsu, boxning och MMA. Och målet, det är hemligt, det kan du skriva (skratt). Nej, målet för nästa år är fristilsbrottning och thaiboxning. Jag vill ha SM-Guld. Det är det jag vill ha. Jag tror på det där att alla meriter är bra för framtiden. Jag är SM-mästare i BJJ också, ifall du missade det (Skratt). 2016 och 2017 var det boxning, jag jagar och jag vill ha mer. 

Så du har två SM-titlar i två olika sporter?

– Ja precis. Målet är att synas och vara så bra som möjligt i MMA. Lyckas jag inte med det så ska jag inte satsa så mycket på MMA utan då blir det nog proffsboxning. 

Nu sa du att det var hemliga mål, men jag kommer skriva om det här (skratt)

– Det får du göra. De ska veta vem jag är och förbereda sig för mig. (skratt) 

Lycka till Zvonimir och så ses vi på SM.

– Tack, det gör vi. 

Annonser

Jelena Jelic -Byter landslag, igen-

november 9, 2018

Om vi pratar rutinerade boxare i Sverige så är Jelena Jelic en boxare värd att nämna. Rutinerad landslagskvinna med över 100 matcher i bagaget och endast 23 år gammal. Jelena boxades för Serbiska landslaget i flera år och bytte för ett tag sedan över till Sverige. En tuff säsong kantad av skador och tufft motstånd samt ett mindre bra fungerande samarbete med Svenska landslaget gör att Jelena väljer att återigen gå tillbaka till Serbiska landslaget. Ett byte som är permanent. Fick prata med den trevliga, och tuffa, Jelena idag om boxningen, det offentliga livet och vägen mot OS.

Hur går det för dig med boxningen?

-Det har varit väldigt rörigt. Jag har precis bytt landslag, och Sverige vet inte om det men jag går tillbaka till Serberna. Jag boxades ju Balkan nu (cup) för Sverige  och innan så boxades jag för Serbien, så nu ska jag tillbaka till dem. 

Hur kommer det sig då?

-Jag känner att det har varit jättemycket strul i Svenska landslaget, det kan många intyga, så jag känner att jag väljer ett mer seriöst landslag och satsar på det istället. 

För du har boxats rätt så länge för det Serbiska landslaget?

-Ja, jag boxades nog för dem i fyra-fem år. 

Vad säger de då när du har gått fram och tillbaka såhär?

-Dom har inga problem med det. Innan jag byter tillbaka så vill jag att de lovar mig vissa saker bara, och de har lovat mig att boxas OS-kval för dem nästa år. Och då väljer jag dom, såklart. För i Sverige så är det lite svårare när det kommer till OS. Då är det SOK (Svenska Olympiska Kommittén) som väljer ut dig också. Du kan ju fortfarande ha kvalat till OS men sen är det SOK som väljer om du ska få tävla eller inte. Då känner jag att det är ett säkrare kort att boxas för Serbien. 

Så känner du då att SOK är anledningen till att du väljer att byta igen?

-Egentligen så är det för själva landslaget. Det finns ingen struktur, varje tävling jag har blivit uttagen till så har jag haft två till tre veckor att förbereda mig inför. Så ska det inte vara utan jag ska ha en månad, en planering. Det finns ingen planering, inga riktiga tränare, inga pengar. Skulle jag kvala till OS så fine, men gör jag inte det så. Ja. 

Hur känns det då? Du är ju inte rädd för att ta en fight i allmänhet, hur tror du responsen kommer bli?

-Alltså jag bryr mig inte, det kliar inte mig någonstans. Jag skiter i dem för de skiter i mig så jag behöver inte ens lägga energi på att säga det till dem. Det enda jag behöver göra är att skriva ett mejl till AIBA (internationella boxningsorganisationen) där jag lovar att jag aldrig kommer boxas för Sverige igen. Man får ju inte byta landslag såhär bara. 

I och med den här intervjun blir det ju officiellt.

-Ja, men då får Dan (Nash) svälja det. 

Okej, men om vi släpper det. Hur tycker du din säsong har varit?

-Den har varit tuff. Jag har verkligen fått de tuffaste matcherna hela säsongen och jag tycker att jag har utvecklats sjukt mycket. Men mina resultat har inte varit som jag har velat. 

Hur ser det ut nu? Hur tänker du, det är snart SM. Hur ser planerna ut inför och efter SM?

-Ja nu har jag haft en hjärnskakning så jag kommer inte, eller jag tror inte jag kommer att sparra inför SM. Jag kommer bara gå upp och ha kul och göra det jag kan bara. För jag vågar inte riskera att få för hårda smällar i huvudet igen så här tidigt. Jag tränar på och så men inget mot huvudet. Det är ju SM, det är ju bara en kul grej för mig och inte så viktigt. Men efter det, det är ju svårt då jag har sämsta kontakten med mitt Serbiska landslag. Jag måste verkligen sätta mig ner och planera nästa säsong med dom. Det har jag inte ens hunnit än.

Vad är drömmen då, och målet för denna säsongen och framöver.

-Jag tror att ett OS-kval är innan säsongen är slut. Eftersom jag inte var på EM utan i Kazakstan med Love så missade jag ju det kvalet. Men jag tror att en kvalturnering är innan säsongen är slut. Så det är den och SM.

Det blir problematiskt för dig då du haft hjärnskakningen. När fick du den, hur länge har du varit dålig?

-Den fick jag i början på året, då hade jag den i två och en halv månad. Då gjorde jag en MR-röntgen som visade att jag blivit frisk, så då började jag köra igen. Sedan mötte jag Mira Potkonen i min första match så det var ett riktigt ”wake-up call” i mitt huvud. Så mådde jag dålig ett tag igen och så nu fick jag denna i min match, sedan sparrades jag två dagar senare, då jag förlorade matchen på split. Så jag sparrades med hjärnskakning vilket inte var bra. Så jag har vilat nu i tre veckor. 

Du är ju en mer medial person jämfört med andra, i och med att du varit med på tv (Sveriges Modigaste). Hur påverkar det din boxning?

-Det påverkar mig inte så mycket i boxningen men mer i mitt arbete då jag jobbar i butik. Det är kul när folk kommer fram och säger att de gillar mig för den jag är. Så det motiverar mig trots att jag har haft den tuffaste säsongen någonsin, så ibland känner man att det inte är värt det då man gör det för noll kronor. Men ändå så gör man det för kärleken till sporten.

Hur många matcher har du gjort hittills?

-104

Du är ju rätt aktiv för din ålder.

-Ja jag har ju faktiskt aldrig haft ett uppehåll 

Eftersom du har hållit på så länge, vad tycker du är den tuffaste biten, förutom det ekonomiska. Vad motiverar dig att fortsätta köra och ligga i toppen som du gjort i så många år?

-Den tuffaste biten är att man prioriterar boxningen framför allt. Ibland känns det som att man tar dåliga beslut och bara väljer boxningen. Jag menar, jag jobbar i butik och där kan man utvecklas. Du kan ju bli butikschef bara på något år. Jag har medvetet valt att stanna på den lägsta nivån då jag vill inte ha något ansvar på jobbet då jag bara vill kunna dra när jag behöver dra för boxningen.  Det är mycket som sätter stopp för mig själv då jag inte har tid till det då jag lägger allt fokus på boxningen. 

Det är en hård bransch att vara boxare.

-(skratt) Ja man går ju minus som boxare. Tough love. 

Du boxas ju med Malmö som bas. Hur ser det ut på klubbnivå med tävlingar?

-Ja jag kan inte komma ihåg när jag hade en förlust senast med klubben. SM kanske. 

Blir det svårt att kombinera klubbtävlingar med landslag?

-Ja, alltså verkligen. För att när jag väljer vilka tävlingar jag vill boxas så prioriterar jag landslaget först. Eftersom de flesta galor är på en helg så väljer jag att inte tävla då jag förlorar mycket pengar eftersom jag jobbar mycket helg. Och då missar man det där roliga när man känner att man kommer in och slaktar sin motståndare och får världens självförtroende. Det är inte värt det och min klubb förstår mig då jag jobbar mycket helger. 

Hur är klubben mot dig rent stödmässigt? Vilken del i livet tar klubben?

-Alltså de är allt. Mina psykologer, mina föräldrar, mina tränare. De stöttar mig jättemycket, rent ekonomiskt också. Det betyder jättemycket för mig. De har stöttat mig sedan jag började. Det är ändå tufft i Sverige, för ingen har ju pengar. Inte ens klubbarna har pengar. Så att trots att jag har haft tuffa säsonger så säger de bara ”det gör inget, kör på du bara det blir bättre”. Landslagsturneringarna kostar ju klubben 50% så det är mycket. 

Tack så mycket Jelena och jag önskar dig lycka till i det nya landslaget.

-Tack, det är tråkigt bara att lämna alla landslagstjejerna, vi snackar och umgås hela tiden. Men man gör vad man måste göra för att lyckas. 

jelena Jelic 22

Jelena Jelic. Foto. Janusch C

 


Love Holgersson -Go with the flow-

november 8, 2018

Love Holgersson har haft en lång karriär som boxare. 64 diplom matcher och snart 100 matcher som amatör gör henne till en tongivande gigant inom Svensk elitboxning. 25 år gammal och meriterad upp över öronen. Med guldmedaljer i både ungdoms och junior-EM samt guld i Junior-VM så jagar hon nu ett efterlängtat guld på senior- VM som går av stapeln i Indien inom några dagar.  Men resan hit har inte varit lätt. Ett längre avbrott pga skador och en lång rehab gjorde att många i Boxningssverige frågade sig om Love alls skulle komma tillbaka. Med tre imponerande matcher i Balkan Cup så visar Love att hon aldrig har försvunnit och att de stora målen, VM och OS, är lika självklara nu som innan skadorna. 

Du har gjort comeback nu får man säga, du var borta ett tag från boxningen.

-Det är ju inte en comeback, det blev ju att låta lite så. I december 2016 så tog jag, i samråd med både förbundet (Svenska boxningsförbundet) och SOK (Svenska olympiska kommittén), beslutet att jag inte skulle tävla på ett halvår då jag varit så skadad till och från. Vi lade upp en plan för att bygga upp kroppen så jag skulle bli hel. När jag sen skulle börja tävla förra hösten så blev jag sjuk i Juli och var sjuk till och från i fyra månader, så jag missade ju hela höstsäsongen, så vi sa det att jag kör i gång i januari igen. Så det var ingen tävling på hela 2017. Men sen när jag väl fick börja tävla igen i våras så fick jag inte åka ut så jättemycket, jag fick åka på några tävlingar och sedan dess har det ju gått bra. Så comeback, men ändå inte, då jag var igång hela tiden men kanske inte matchmässigt. 

Jag följer ju dig och har sett att du har kört mycket på sidan av och har förstått att det har varit en form av uppbyggande träning. Du ser ju starkare ut nu än innan, vad har ni fokuserat på under din uppbyggande träning?

-Ja det stämmer bra det. Sista tävlingen jag gjorde var EM 2016 och då hade jag stora problem med armbågarna och det visade sig att jag hade en sjukdom som behövde läka. Musklerna runt armbågarna blev inte starkare utan varje gång jag slog ut slagen så slog jag sönder dom (armbågarna) hela tiden. Sedan hade jag problem med en knoge till och från och problem med ryggen under många år, sedan juniortiden. Så vi lade mycket fokus på uppbyggnad, bålträning, och sedan när jag väl stärkt den så kunde jag köra igång väldigt bra med styrketräningen. Så mycket var fokus på fys eftersom armbågarna var trasiga och det inte gick att fokusera på boxningen. Utan det var att bygga upp fysen både styrkemässigt och konditionsmässigt. 

Hur kändes det?

-Även fast det kändes jobbigt så var det ändå mitt beslut för att jag var så jävla less på att åka iväg på en tävling och sedan vara trasig i en, två, månader. Man kom aldrig in i det utan tog omtag på omtag. Så det var så skönt att SOK och förbundet tyckte det var en bra plan av mig att ta en paus från matcher på ett halvår och bygga på kroppen. Det blir väl lite som en nytändning när man inte går match på så lång tid, jag har ändå hållit på sedan jag var väldigt liten. Vecka nio 2000 började jag med boxningen, då var jag sex år gammal. Och det blev 64 diplommatcher och nu har jag gjort 98 amatörmatcher då. Så ja det har blivit en hel del matchande, och även om jag spelat lite fotboll så har boxningen varit mitt liv, så ett år borta har varit nyttigt då jag har blivit väldigt taggad att köra igen. Speciellt att vara ute med teamet, vi är ju som en boxningsfamilj som jag trivs väldigt bra med. 

Och nu i Bulgarien så fick du ut din boxning med besked.

-Ja, (skratt) det blev ju vinst där. Det fick jag absolut. Det har varit mycket i skolan, så jag hade ganska mycket plugg med mig. Så det var ganska jobbigt psykiskt, jag kände mig rätt pressad då jag hade tre stora skoluppgifter med mig och så var det första tävlingen för säsongen, så jag kände att jag inte riktigt hittade in i boxningen, men så brukar det vara på säsongens första match. Även om det var skitkul att vara uppe i ringen igen. 

Jag kände så här, som bara tittar från sidan av, att det var ett slags ”statement” från dig. Ungefär ”jag har inte försvunnit någonstans”. Stämmer det?

-Nej absolut inte, det tycker jag inte. Tror snarare jag har hittat in i den boxningen där jag vill och ska vara. 

Vad tänker du om framtiden, nu är det ju SM snart, och jag kan förstå att när man är på världsnivå som du är så är det en liten bit av kakan. Så vad är planerna framöver?

-På lördag morgon så åker vi ju till Indien på VM så vi är borta i två veckor då tävlingen börjar på torsdag nästa vecka. Så det är ju första huvudfokuset just nu. Men min klubb sa att de skulle anmäla mig så vi kommer åka dit och väga in då det kan finnas någon i 69 (kg) som väger in i 75 och någon annan som väger in i 75. Som det ser ut nu så är ju ingen annan anmäld. Men det är klart som fan att jag vill tävla på allt som finns i Sverige också. För mig är inte det litet utan det är viktigt att visa att man är bäst på hemmaplan med. Nationellt och internationellt. 

Det är ju en svår viktklass för dig, i och med att de är få i den klassen i Sverige.

-Ja det är tråkigt. Mitt första SM som senior var jag junior, det var 2010, då tog jag ju guld. Sedan har jag gjort två eller tre efter det. Tog guld 2015, 2014 tog jag ju silver. Uppe i Sundsvall på SM-veckan fick jag inte match, då låg jag i 69. Så det är tråkigt i de här tyngre klasserna. Det är inte alltid det finns matcher. Men det är ju bara att acceptera och träna på och hoppas att landslaget ser ens satsning och förstår varför man inte har så många matcher i Sverige så man ändå får åka med internationellt och få de här matcherna och erfarenheten.   

Det har ju varit en del förändringar i landslagsledningen de senaste åren. Hur påverkar det dig?

-Alltså när det det har varit så mycket snack i de olika viktklasserna då valde vi att fråga varför det såg ut som det gjorde. Då ställde vi frågan och fick ett svar. Där valde vi att acceptera det utan att tjafsa och baktala folk och skriva en massa saker på internet. Jag tycker boxningen är kul och det är en liten sport där vi borde hjälpa varandra istället. Så jag kan inte lägga en massa energi på att förändra vad som händer i förbundet utan tänker att jag bara ska ”go with the flow” och hoppas på att få komma ut och tävla. 

Ok, det kan jag förstå. En lite mer ”lever i nuet” känsla?

-Ja trots att jag har mina mål framåt så kan jag inte hålla på och tjafsa, utan hoppas att det ska lösa sig på bästa vis. Både med olika formationer i styrelser och tränare så har jag inte problem med någon. Det är en idrott och vi ska ha roligt. 

VM nu då, vad är tankarna där? Det är en ju stor grej.

-Ja tankarna där är att göra en bra prestation och medalj. Yes!

Vet du vilka som ska komma dit? Ser du att det är någon speciell du helst vill möta tidigt eller kanske i final?

Nej jag har ingen aning om anmälningslistor utan jag bara åker dit och väger in så blir lottningen som den blir. Den jag känner till är Nouchka (Fontijn) från Holland som tog silver på OS, hon ser jag som min största konkurrent. Annars har jag inte så stor koll, jag ska bara åka dit, göra en bra prestation och ta medalj. 

Hur är tankarna efter detta VM, vi har ju OS inte så långt borta nu, bara två år. Vad är viktigast för dig fram tills dess?

-Ja det viktigaste är att jobba på min fysik och hålla kroppen frisk och hel men sen att jag får ut så mycket som möjligt och får internationellt motstånd. Det tar ju ett tag innan man bygger upp den internationella statusen, trots att jag vann i Kazakstan och på Balkan Cup nu så behöver man mer. Förra veckan hade vi läger i Tyskland och då körde vi boxning fem dagar i veckan mot internationellt motstånd. Det kan kännas som att man blir överkörd av en lastbil ibland, men det är dit man måste nå för att det ska bli något. 

Det är ju också så att boxning internationellt har förändrats väldigt mycket på damsidan, jag menar, en damboxare nu och en damboxare för 10 år sedan är ju inte samma boxare.

-Nej men det är ju så. Det har ju blivit att andra nationer är avlönade och så vidare, det har ju också ökat (avlöningen). Sedan att vi även kommit med i OS (damerna) har ju ökat konkurrensen och alla har blivit bättre. Men det är bara positivt kan jag tycka, även fast vi inte har dom förutsättningarna som andra länder har så gör vi det bra. Jag vet inte om jag skulle vilja bo på internat där man ständigt bara boxas. Jag har ju ett liv utanför också, även fast det är boxningen som är mitt prio då jag flyttade till Stockholm för att jag skulle kunna hålla på med boxningen. 

Du pluggar på Bosön nu?

-Ja och min linje gör ju att jag har studiebefrielse när det är landslagsaktiviteter. Hela programmet bygger på det att ge idrottare möjligheten att göra både och. Lärarna är väldigt tillmötesgående och förstående. Jag gör det ju för boxningen men jag har ändå mitt liv utanför, jag har ju min lägenhet här och så.

Det är ju viktigt att ha ett liv och inte bara vara en produkt.

-Ja men precis, det tycker jag faktiskt. Alla nationer har ju olika förutsättningar. Och sedan så är det ju vissa som vill bara leva, sova och andas boxning. Men för mig skulle det bli lite enformigt och jag trivs bra som det är nu. Det är kul att damboxningen har ökat. 

Jag ska fråga lite om dina lagkamrater i landslaget. Om vi pratar just framtidssatsningar, vad tycker du själv? Är det någon som du ser att ”den där” personen har en exceptionellt bra framtid till mötes?

-(Skratt) Jag tycker sådant där är skitsvårt för jag vill ju nämna allihopa! Men vi är fyra stycken som åker på VM och jag vill lyfta dem allihopa för jag tycker att alla gör ett skitbra jobb utifrån de förutsättningarna de har och är bra på att stötta varandra. Både på dam och herrsidan. 

Du har ju ändå sett en hel del under dina år, du är nu 25 och om man tittar på förändringen sedan du började, vad är den största skillnaden nu jämfört för några år sedan?

– Svårt att svara på på rak arm. Jag var ju med när de startade med testerna på Bosön och sommarlägren och har ju sett utvecklingen på det. Att det blir mer med planerad träning, träningsdagbok och mer träning för alla individer. Och på senare tid tycker jag det har blivit bättre sammanhållning och inte så mycket grupperingar som det var förr. Vi har trevligt när vi är ute.

Tack så mycket och stort lycka till på VM!

45634853_1446173078819784_2302965849276809216_n

Love Holgersson på SM 2015 i Tidaholm. Foto: Linus Gustafsson. 

 

 


Billy Liljeqvist – OS är målet –

november 8, 2018

Billy Liljeqvist fyllde precis 19 år. Ung men välmeriterad inom Svensk boxning. Två guld på ungdoms-SM 2014 och 2015 samt två guld på Junior-SM 2016 och 2017. Med en stark seniordebut i Strandja-turneringen och två starka vinster i Tammerforsturneringen är Billy en storfavorit för detta årets senior-SM. Men att vinna SM är ett litet steg på en lång och mödosam väg för den trevliga boxaren från Göteborg. Fick chansen att prata lite med Billy om landslaget, målsättningar och hans senaste, fina form, på den internationella boxningsscenen. 

Det har gått bra för dig det sista, du blev månadens boxare från Svenska Boxningsförbundet. Vad tänker du om det?

-Ja absolut, det har gått jättebra. Jag tränar på heltid nu och satsar helhjärtat på boxningen mot OS, jag har gjort det hela året sedan förra hösten och sedan dess har det bara gått bättre och bättre hela tiden.  

Nu är det första året som senior, förra året och 2016 tog du SM-guld som junior. Om vi tittar på den nationella boxningen, hur går tankarna där?

-Jag tänker att 69 (kg) ser ganska rolig ut. Det är väldigt mycket folk. Många har gått ner från 75 till 69, bantar ner sig, och jag går upp nu. Jag tror att det blir den absolut svåraste och tuffaste viktklassen. Så det ska bli skitkul! Jag siktar ju inte på Sverige utan på internationella tävlingar och OS så det är bara att slå allt motstånd, det finns inget annat.  

Du satsar ju som sagt helhjärtat på boxningen, det har du gjort det senaste året. Hur löser du det för att få det att gå ihop?

-Jag har lite sponsorer, men mest så har jag sparat pengar som jag har jobbat fram för att få det att gå ihop. Det är svårt i Sverige, men man gör sitt bästa. 

Internationellt, förutom OS, hur går tankarna? Har du någon ”game-plan” eller kör du bara på?

-Det som jag tänker nu är att få så många internationella meriter och matcher som möjligt så jag kan samla på mig erfarenhet. Det är mycket nu till våren så det ska bli kul som fan! Det är U22-EM som ska bli kul, sedan har vi European Games som är kval till VM sedan VM då och OS-kvalet. Strandja turneringen kommer också, så det är rätt så mycket. Jag siktar på en medalj på U22-EM. Det måste jag ta iallafall. 

I och med din plats i landslaget så förmodar jag att du har en rätt nära kontakt med boxningsförbundet. Hur fungerar det?

-Nu trivs jag jättebra med Svenska Boxningsförbundet. Nu är det ju Lennart (Bernström) som har tagit över och man märker ju att han har gjort detta innan. Han har koll på allt så jag tycker det känns bra för framtiden. Det skulle vara jättekul om man kunde få en SOK-satsning också, det skulle varit det bästa. 

Du tävlade nu för ett litet tag sedan på Tammerforsturneringen. Du blev tyvärr skadad under turneringen. Innan skadan så vann du båda dina matcher, vad tyckte du om motståndet på en internationell nivå?

-Första gubben var lite, ”han är från Österrike, jag ska bara slå honom”. Jag kollade upp honom lite innan, han hade blivit Österrikisk mästare tre gånger, men jag skulle bara slå honom. Jag kom inte igång så bra i den matchen och sedan stoppade de på grund av ögonbrynet men jag vann den helt klart ändå. Sen i andra matchen så mötte jag EM-trean från Frankrike och då märkte man direkt att det var högre klass i den matchen. Jag blir alltid bättre när jag möter bra motstånd också, som när jag mötte världsmästaren i Strandja, då boxades jag jättejämnt med 3-2. Så i semifinalen gjorde jag en mycket bättre match med att slå fransmannen. Jag tror att jag hade slagit brasilianaren som tog finalen, så det var synd med skadan. 

Hur känns det att komma upp på den nivån och känna att man platsar där?

– Det känns sjukt bra, man har ju dagar där man känner ”shit, de här gubbarna är bra, är jag verkligen där uppe?” men så som resultaten och utvecklingen har gått så ser det ut som att jag kan komma dit jag vill och att jag är en av de bästa. Så det känns skitbra!

Tack så jättemycket och önskar dig stort lycka till på SM och i framtiden.

Tack själv.

Billy USM

Billy i JSM-final 2016. Foto: Linus Gustafsson


Att försvara ett förlegat synsätt.

augusti 31, 2017

I samband med matchen mellan Floyd Mayweather och Conor Mcgregor så har det uppstått en sidodebatt i det svenska boxningssamhället angående ringflickors varande eller icke varande. Det verkar finnas tre läger i denna debatt.

  1. De som vill att ringflickorna ska vara kvar då ”det alltid varit så”.
  2. De som tycker att man inte ska säga något nu när sporten boxning äntligen fått uppmärksamhet i media.
  3. De som tycker att det representerar en förlegad kvinnosyn och att det är ett sexistisk inslag i kampen.

Personligen så står jag med kategori tre (3) som tycker att detta representerar en ytterst förlegad ”gubbsyn” på hur en kvinna ska synas i samband med idrott. Vi har i vår idrott oerhört många kvinnor som kämpar för att nå toppen och det är viktigt att de har exakt samma förutsättningar som männen har i boxningen. För vem skulle komma på tanken att marknadsföra en man ”sexigt” för att sälja biljetter till en match? Vem skulle tycka att det var ok att inför en match trycka upp affischer med det manliga huvudnumret iklädd endast ett par boxningshandskar a´la Paolo Roberto från 90-talet? (vilket också var speciellt att se). Frida Wallberg uttrycker sig så här om detta sätt att marknadsföras inför en match.

”På många sätt såg han (Mogens Palle) oss som vackra smycken att visa upp för publiken före herrmatcherna. Min proffsdebut promotades med affischer där jag stod bakom min stallkompis Alexandra Matheus och höll för hennes nakna bröst med mina boxhandskar. Jag avskydde det. Jag hade sådan ångest över de där bilderna.”

Vad är sexism? 

Grunden till sexism ligger i den ideologiska eller religiösa föreställningen att naturgivna skillnader mellan könen ger dem skilda uppgifter i samhället. Förespråkare av termen sexism menar att detta i praktiken alltid leder till att ett kön underordnas, medan det andra får en förtur till maktpositioner och bättre levnadsförhållanden.

På grund av den patriarkala strukturen hos traditionella samhällen, och därav resulterande maktförhållanden, betecknade sexism ursprungligen endast diskriminering av kvinnor med samtidigt gynnande av det manliga könet. Under de senaste åren har dock diskriminering av båda könen på grund av deras könsroller, det vill säga kulturellt betingade stereotyper om kvinnlighet och manlighet, trätt allt starkare i fokus.

Vi, alltså vi som utövar och verkar inom sporten boxning, har ett ansvar mot alla våra utövare att se till att fair play utövas i alla aspekter av vår sport. Detta gäller från utövaren till personal, funktionärer, tränare och åskådare. Vi som boxningskultur har ett ansvar (och skyldighet?) att dela ut en rak höger till alla som försöker dra oss baklänges för att tvinga på oss ett synsätt som inte borde finnas. Att kvinnan är ett smycke för männen att kasta våra blickar på. Att kvinnan ska locka oss att se på boxning för att de har vackra ansikten och snygga kroppar istället för vackra kombinationer och snyggt fotarbete. Visst, en utövare kan vara vacker också, det är givet, men som i alla idrotter så tar det baksätet när idrotten utövas. För de flesta.

Jag förstår att man vill att sporten ska växa och bli större. Jag kan förstå att man känner en känsla av lycka när sporten tar förstaplats medialt istället för fotboll och ishockey. Jag kan inte förstå dock hur man kan motsätta sig en utveckling som får fler utövare i sporten att känna sig trygga, accepterade och välkomna samt får fler utövare att ansluta sig till sporten boxning.

Stå upp för alla boxare och förstå att det är inte så enkelt att tävla mot mer än bara en motståndare!

//Linus

Ps. Förlåt till Frida Wallberg och Paolo Roberto för att de används som symboler för att bevisa en ståndpunkt. Ds.

Källor: Aftonbladet. Nationalencyklopedins uppslagsverk om definitionen av ordet sexism. 


Amatörboxing vs Proffsboxing

maj 5, 2017

Har du någon gång funderat på att bli boxare? Har du rent av funderat på att bli proffsboxare men inte riktigt vet vad som krävs?

Frank Buglioni, 19-2-1, som snart ska boxas om den Brittiska titeln i lätt tungvikt ger i den här videon en bra beskrivning vad som kan krävas för att ha en framgångsrik karriär som boxare.

Enjoy Sportsfans! 🙂


Naim Terbunja.

december 9, 2016

För en hel del år sedan, innan jag var involverad i boxning och endast hade ett ytligt intresse, så satt jag på en flygplats i Stockholm och väntade på ett plan till England. Satt som min vana är trogen med en bok i handen när jag noterade en smal, vältränad, snubbe i min ålder som satte sig nära mig. Vi fick ögonkontakt och började föra ett samtal. Det här var en trevlig och artig kille, artigare än de flesta i vår ålder var vid den tiden, och vi pratade om många saker. Jag bjöd killen på en öl och när han drack så märkte jag att han tyckte det smakade konstigt och starkt. Jag frågade honom, lite road, om det var något fel på ölen. Fick till svar ”jag är inte van, jag dricker aldrig. Jag är boxare.” Eftersom jag haft ett intresse för boxning sedan jag var liten, men bara proffsboxning, så frågade jag mer.

Fick till svar att han var på väg till USA för att träna och bo. Redan då förstod jag att inte vem som helst åker dit bara för att träna. Vi pratade mycket om detta och vad hans förhoppningar och drömmar var. Det var att vinna den prestigefyllda Golden Gloves tävlingen, vinna ett OS-Guld och bli proffs och ta en VM-titel. Jag var imponerad av den här killens övertygelse samt hans glädje till världen. Han hade ett ödmjukt sätt att föra sig som jag gillade skarpt. Mitt plan gick först och innan jag drog till gaten så frågade jag vad han hette. ”Ja just det” sa han med ett skratt. ”Jag heter Naim, Naim Terbunja.” Detta var ett startskott för mig att bli intresserad av amatörboxning.

Har under åren följt Naims framgångar och motgångar i ringen men säger att även om han inte kom hela vägen så kom han väldigt långt. Ikväll så såg vi förmodligen Naims sista match och jag vill med detta säga att hans insatser i ringen har varit avsevärda. Det var en tuff match för Terbunja och Fornling vann med marginal men det är inte det som slår mig utan det är egentligen vad som krävs för att vara boxare och att prestera på hög nivå genom hela sin karriär.

Så, fokus blir inte på Naim Terbunjas förlust, det händer, utan fokus blir på hans vinster. Som har varit avsevärda. Och ja just det, han vann Golden Gloves, han kvalade till OS, han blev proffs. Stort!

Meriter.

Guld Pescara Italien 2008, OS-Kval. 75 kg

Svenska mästerskap

Guld Stockholm 2002 63.5kg

Guld Sundsvall 2003 69 kg

Guld Linköping 2004 69 kg

Guld Malmö 2005 69 kg

Guld Stockholm 2006 69 kg

Guld Sundsvall 2007 75 kg

Guld Boden 2008 81 kg

Guld Norrköping 2010 75 kg

Internationella

Guld Adem Jashari Kosova 2004 69 kg

Guld Adem Jashari Kosova 2006 75 kg

Guld Adem Jashari Kosova 2007 75 kg

Guld Norway Box Cup 2005 69kg kg

Guld Ostava Grand Prix 2007 75 Kg

Guld Tampere Tournament 2008 75 Kg

Guld NM Nordiska Mästerskapet i Danmark 2009 75Kg

Golden Gloves

Guld New York Golden Gloves 2009 75 kg

Guld National Golden Gloves (Salt Lake City) 2009 75 kg

Junior

Guld J-SM 2000 57 kg

Guld J-SM 2001 60 Kg

Brons J-VM 2002 63.5kg

Guld NM Nordiska mästerskapet i Norge 2001 60 kg

Guld NM Nordiska mästerskapet i Finland 2002 63.5kg

Ungdoms-SM

Guld 2000

And now, some video! Enjoy Sportsfans!