Zvonimir Kralj -Vill bara möta de bästa-

november 10, 2018

Zvonimir Kralj är en fighter. Hans passion för kamp har satt honom i fler tävlingsformer inom kampsportens olika genres än många andra. Också även i boxning. Inom boxningen, säger han själv, är han inte lika välkänd. Trots detta så har han ett fint facit på sina 12 matcher som amatör. 11 vinster och en förlust. Och ett SM-guld i A-klass från 2017 som argumenterar för hans sak som en av Sveriges bästa. Men han är mer än så. Hans tränare beskriver honom som ”killen man önskar man själv kunde vara”, och grabbarna i hans kvarter och klubb ser upp till honom som en hjälte. Fick chansen att prata lite med Göteborgsboxaren ”Zvonne” om livet, boxningen, kampsporten och drömmarna om att bli ett namn. 

Du har tagit ett guld i SM inom boxningen men jag förstår att det är inte den enda kampsporten du håller på med?

– Nej det stämmer jag håller på med lite olika sporter. BJJ (Brasilian jujutsu), submission wrestling, MMA. Men det är inom MMA som jag håller på mest.

Vad var det som lockade dig till boxningen?

– Jag sparrade 2012 på klubben (Redbergslid) för att bli bättre med händerna. Gästande klubb var Team Box. Så fick jag köra med en av deras juniorer, han hade tagit nått SM-guld och var rätt så bra. Sedan sänkte jag killen med ett kroppsslag i första ronden. Så då kastade de in en annan bra kille och så råkade jag sänka honom med. Du förstår jag ville ju visa att jag kunde och inte var någon att leka med. Tränaren på RBK (Redbergslid) bestämde att jag skulle köra boxningen också och beställde en startbok till mig. 

Du har ju förhållandevis få matcher inom boxningen. Hur kommer det sig?

– Jag har familj och barn samt att jag jobbar heltid. Så jag kan inte offra pengarna som jag skulle tjäna på att åka iväg två-tre dagar. Det går bara inte. Sedan vill jag inte möta vem som helst heller. Jag vill bara möta de bästa. 

Vad är skillnaden på MMA och boxningen, tycker du?

-För mig så är det högre tempo i boxningen. Mer intensivt. Jag tävlar i tungvikt, men jag vill alltid vara som 69 kilos killar, det ska gå snabbt och explosivt. Men det fungerar ju inte så i tungvikt för det är mer styrka och så är vi lite tjocka också (skratt) så konditionen är inte där. Det största skillnaden är konditionen tror jag, sedan också uppladdningen. De senaste åren har jag blivit mer smart, så att jag inte bara vill och bombar på utan jag boxas mer tekniskt. I MMA:n kan man mer ta sin tid. Är man bra på marken också så kan man ta det lugnt med ett lägre tempo. Sedan är distansen en skillnad också, i boxningen står man mycket närmare. Jag själv känner att jag det är en fördel att jag kör MMA, jag har en helt annan stance och det gör folk, alltså vanliga boxare, lite obekväma att det är lite annorlunda. Jag ska inte säga att jag är en teknisk boxare, ska inte säga att jag är en bra boxare, jag gillar att slåss, det är det jag gillar. Alla mina vinster kommer för att jag gillar att kämpa och jag ger inte upp. De måste verkligen avsluta mig för att stoppa mig. 

Du är ju rätt atletisk av dig, inte den typen som är stor, som många i supertungvikten. Hur upplever du den skillnaden?

– Ja jag tycker det är kul, och utmanande. Nu är det lite tråkigt att det inte finns så många i supertungvikt, Han den där killen som var bäst i 91+, den långa, Modo Salah. Sådana killar vill jag möta. Som jag sa innan jag vill möta de bästa, så det har varit lite segt att han inte kör längre. För mig, så är målet i boxningen att möta de bästa och se ”hur bra är jag egentligen?”. För i MMA så är det ingen som frågar ”vill du möta honom, han är proffs” Eller ”han har si och så många matcher, vill du möta honom?”. Det finns inget sådant. Du ska möta en kille som har samma record eller bättre. 

Det känns lite som att i MMA så kan man möta vem som helst, det spelar inte så stor roll om man vinner eller förlorar, utan det viktiga är att man gör det bara. Medans i boxningen är det lite annorlunda.

– Precis. Jag upplever att boxningen i Sverige, jag tävlar ju lita andra sporter som Brasiliansk Jujutsu, submission wrestling och sådant. Så själva skillnaden i boxningen är att det är så mycket politik. Jag menar, du kommer ut på tävlingar och det är bra stämning men samtidigt är det inte bra stämning. Det är för mycket hat mellan klubbarna, typ ”han gillar inte din tränare” och ”den gillar inte den domaren”  det är så mycket skit att jag bara vill ut därifrån. Jag ska vara ärlig, jag vill vinna SM, jag vill få landslagsplats och tävla utomlands. Lyckas jag inte med det så är det ingen idé att vara där. Inte som amatör iallafall. 

Blir det en för stor uppoffring tänker du, om du inte kommer ut på en landslagsnivå?

-Jag har hört lite att folk tycker jag inte tävlar tillräcklig mycket. De säger ”han tävlar inte”. Ge mig motstånd så tävlar jag. Jag kan tävla mot vem som helst. Men vem ska jag möta? Det finns inga. Jag har fått erbjudanden om att möta B-boxare, men jag vill inte möta dem. Jag vill möta de bästa och visa att jag är den bästa här i Sverige. Det är det jag vill. 

Jag blir nyfiken, nu pratar jag mest boxning, men hur tänker du med MMA:n? Jag förstår att det är en stor del av ditt liv?

– Det är ju det. Jag tävlar väldigt mycket och började väldigt tidigt men det har inte gått så bra. Det har gjort att jag, inte tappat motivation det har jag aldrig, men förstått att i Sverige kan man inte leva på det här. Jag har ju familj och två barn, fru och jobb. Det går inte att anpassa till något man inte kan leva på. Så nu har jag satsat och tränat i fyra år ordentligt. Och sedan i februari 2018 så sade jag upp mig och anpassar allt efter att träna och tävla MMA. Sen är det svåra med managers och att komma in på nån gala för att komma in i en organisation där jag vet att jag har flera matcher på kontraktet och där jag vet att jag ska tävla för dem. 

Stort steg. vad säger familj och vänner om det?

– Det är så svårt, för jag är inte någon kändis, där folk liksom säger ”där är han”. Folk förstår inte hur mycket jag offrar, och andra offrar. Inte ens min mamma förstår att det är det jag satsar på, att det är det jag vill. Så det är lite svårt att förklara. Jag är inte sån som förklarar mig heller, jag vill att det ska synas på resultaten. Nu för två veckor sedan så tävlade jag SM i BJJ och inte haft dräkten på mig på två år men jag vill synas. Jag kom trea, av fyra visserligen, men det spelar ingen roll, jag vill synas. 

Hur många sporter tävlar du i egentligen?

Nu ska vi se. Jag tävlar i Submission Wrestling, Brasiliansk jujutsu, boxning och MMA. Och målet, det är hemligt, det kan du skriva (skratt). Nej, målet för nästa år är fristilsbrottning och thaiboxning. Jag vill ha SM-Guld. Det är det jag vill ha. Jag tror på det där att alla meriter är bra för framtiden. Jag är SM-mästare i BJJ också, ifall du missade det (Skratt). 2016 och 2017 var det boxning, jag jagar och jag vill ha mer. 

Så du har två SM-titlar i två olika sporter?

– Ja precis. Målet är att synas och vara så bra som möjligt i MMA. Lyckas jag inte med det så ska jag inte satsa så mycket på MMA utan då blir det nog proffsboxning. 

Nu sa du att det var hemliga mål, men jag kommer skriva om det här (skratt)

– Det får du göra. De ska veta vem jag är och förbereda sig för mig. (skratt) 

Lycka till Zvonimir och så ses vi på SM.

– Tack, det gör vi. 

Annonser

Amatörboxing vs Proffsboxing

maj 5, 2017

Har du någon gång funderat på att bli boxare? Har du rent av funderat på att bli proffsboxare men inte riktigt vet vad som krävs?

Frank Buglioni, 19-2-1, som snart ska boxas om den Brittiska titeln i lätt tungvikt ger i den här videon en bra beskrivning vad som kan krävas för att ha en framgångsrik karriär som boxare.

Enjoy Sportsfans! 🙂


Naim Terbunja.

december 9, 2016

För en hel del år sedan, innan jag var involverad i boxning och endast hade ett ytligt intresse, så satt jag på en flygplats i Stockholm och väntade på ett plan till England. Satt som min vana är trogen med en bok i handen när jag noterade en smal, vältränad, snubbe i min ålder som satte sig nära mig. Vi fick ögonkontakt och började föra ett samtal. Det här var en trevlig och artig kille, artigare än de flesta i vår ålder var vid den tiden, och vi pratade om många saker. Jag bjöd killen på en öl och när han drack så märkte jag att han tyckte det smakade konstigt och starkt. Jag frågade honom, lite road, om det var något fel på ölen. Fick till svar ”jag är inte van, jag dricker aldrig. Jag är boxare.” Eftersom jag haft ett intresse för boxning sedan jag var liten, men bara proffsboxning, så frågade jag mer.

Fick till svar att han var på väg till USA för att träna och bo. Redan då förstod jag att inte vem som helst åker dit bara för att träna. Vi pratade mycket om detta och vad hans förhoppningar och drömmar var. Det var att vinna den prestigefyllda Golden Gloves tävlingen, vinna ett OS-Guld och bli proffs och ta en VM-titel. Jag var imponerad av den här killens övertygelse samt hans glädje till världen. Han hade ett ödmjukt sätt att föra sig som jag gillade skarpt. Mitt plan gick först och innan jag drog till gaten så frågade jag vad han hette. ”Ja just det” sa han med ett skratt. ”Jag heter Naim, Naim Terbunja.” Detta var ett startskott för mig att bli intresserad av amatörboxning.

Har under åren följt Naims framgångar och motgångar i ringen men säger att även om han inte kom hela vägen så kom han väldigt långt. Ikväll så såg vi förmodligen Naims sista match och jag vill med detta säga att hans insatser i ringen har varit avsevärda. Det var en tuff match för Terbunja och Fornling vann med marginal men det är inte det som slår mig utan det är egentligen vad som krävs för att vara boxare och att prestera på hög nivå genom hela sin karriär.

Så, fokus blir inte på Naim Terbunjas förlust, det händer, utan fokus blir på hans vinster. Som har varit avsevärda. Och ja just det, han vann Golden Gloves, han kvalade till OS, han blev proffs. Stort!

Meriter.

Guld Pescara Italien 2008, OS-Kval. 75 kg

Svenska mästerskap

Guld Stockholm 2002 63.5kg

Guld Sundsvall 2003 69 kg

Guld Linköping 2004 69 kg

Guld Malmö 2005 69 kg

Guld Stockholm 2006 69 kg

Guld Sundsvall 2007 75 kg

Guld Boden 2008 81 kg

Guld Norrköping 2010 75 kg

Internationella

Guld Adem Jashari Kosova 2004 69 kg

Guld Adem Jashari Kosova 2006 75 kg

Guld Adem Jashari Kosova 2007 75 kg

Guld Norway Box Cup 2005 69kg kg

Guld Ostava Grand Prix 2007 75 Kg

Guld Tampere Tournament 2008 75 Kg

Guld NM Nordiska Mästerskapet i Danmark 2009 75Kg

Golden Gloves

Guld New York Golden Gloves 2009 75 kg

Guld National Golden Gloves (Salt Lake City) 2009 75 kg

Junior

Guld J-SM 2000 57 kg

Guld J-SM 2001 60 Kg

Brons J-VM 2002 63.5kg

Guld NM Nordiska mästerskapet i Norge 2001 60 kg

Guld NM Nordiska mästerskapet i Finland 2002 63.5kg

Ungdoms-SM

Guld 2000

And now, some video! Enjoy Sportsfans!


Intervju med Majid Jelili om boxningen i Sverige.

oktober 6, 2016

Fick tag i Majid Jelili och kunde ställa lite frågor om hur han såg på senaste tidens skriverier om både honom som person samt uttalanden om svensk boxning.

Du har nyligen sagt upp delar av ditt engagemang inom Svenska Boxningsförbundet. Hur kommer det sig?

Mitt formella engagemang var i sportkommittén. Jag slutade främst för att jag var missnöjd med hanteringen av den omorganisation som pågår.

Du har arbetat inom förbundet i många år. Hur ser du på utvecklingen inom förbundet de senaste fyra åren?

Tittar man på hur styrelsen såg ut för fyra år sedan så är det en stor skillnad mot dagens styrelse. Bl.a. hade flera styrelsemedlemmar själva boxats eller varit tränare på hög nivå. Det fanns också fler erfarna tävlingsarrangörer både från amatör- och proffsboxning. Det fanns alltså en enorm erfarenhet och insikt om boxarnas, tränarnas och tävlingsarrangörernas villkor och vardag samt en mycket djup förankring inom svenska boxningsrörelsen. I dagens styrelse finns det medlemmar med erfarenhet av tävling, träning och evenemang men inte alls i samma utsträckning. Att olika styrelser har olika erfarenheter och kompetenser är inget konstigt i sig och ibland är det bra att ta in nytt blod och nya erfarenheter. En styrelse måste ha många olika kompetenser för att funka perfekt. Men inom det sportsliga området hade den tidigare styrelsen klart mer erfarenhet och kompetens. Med det sagt så tycker jag att är intressant att notera att den tidigare styrelsen, med sin stora sportsliga erfarenhet, var mycket mer ödmjuk inför sportens villkor och att jag fick mycket mer gehör för mina åsikter från dem än vad jag får från dagens styrelse. Med tanke på att den nuvarande styrelsen inte har samma erfarenhet inom just det området skulle ju kunna tro att det borde vara tvärtom. 

Ordförande Tommy Lindström gjorde uttalande om, bland annat dig, i senaste intervjun. Hur ser du på det han faktiskt sa?

Det känns naturligtvis lite märkligt när man tänker på att den gamla styrelsen, med sin stora erfarenhet av sportsliga frågor, gav mig förtroende att bilda Sportkommittén och visade stor respekt för det jobb vi gjorde och de åsikter vi gav uttryck för. Sedan kommer en ny ordförande utan någon tidigare erfarenhet av sporten och uttrycker tvivel på min kompetens…
Sedan tycker jag inte det han sa stämmer. Jag var en av de få som faktiskt svarade på Tommys frågor i juni och gav uttryck för mina åsikter. Jag har mailet kvar om Tommy behöver fräscha upp minnet… Vid samtalet i augusti var det faktiskt jag som tog kontakt med honom. Vi diskuterade nästan i en timme då och jag delgav många idéer under samtalet. Så att han inte hört ett dugg från mig stämmer helt enkelt inte.

Känner du förtroende för styrelsen som sitter?

Som Santiago vill jag inte uttala mig om förtroende utan det är upp till svenska boxningsrörelsen att avgöra. Men jag kan inte låta bli att undra om det verkligen är denna ledning som ska genomföra en så drastisk omorganisation inom det sportsliga området?

Du har fortfarande rollen som utbildare inom förbundet. Förklara gärna vad det arbetet innebär?

Det är egentligen inte en formell roll utan jag får förfrågningar från utbildningskommittén om jag kan hålla utbildningar ibland. Man utbildar en grupp med blivande och/eller erfarna tränare i ledarskap, träningsfysiologi, planering, styrke- och konditionsträning, boxningsteknik, taktik, pedagogik och regelverk inom boxningen mm.

Kommer du att fortsätta med det framöver? Finns det någon som, eventuellt, kan ta över de sysslorna?

Med tanke på Tommys kommentar så tvivlar han ju på att jag kan träna boxare så då borde jag ju verkligen inte hålla utbildningar. 🙂 Visst finns det fler utbildare men det har varit ganska få som hållit utbildningar de senaste åren. Problemet är ju att de krafter som finns till utbildning också ofta behövs till landslagsverksamheten.

Hur ser du på framtiden för svensk boxning?

Boxningen kommer alltid att finnas men vilken nivå och bredd vi ska nå är utmaningen. Jag är hoppfull om att vi hittar ett system som leder till framgång inom svensk boxning någon gång. Men då krävs det att gräsrotsrörelsen är engagerad i styrelsen och kommittéerna. För att lyckas måste vi alla jobba tillsammans och då kan det inte vara ett avstånd mellan ledning och rörelse.

Avslutningsvis vill jag fråga vad din syn är på tillvägagångssättet för få fram en stark boxningsnation internationellt, vad krävs?

Ingen lätt fråga att ge ett enkelt svar på. Om man med stark boxningsnation internationellt menar ett land där vi kontinuerligt kan mönstra bra och breda (dvs alla viktklasser) landslag i alla kategorier och där några enskilda utövare kan prestera på världsnivå så tror jag det är möjligt. Men då måste alla bitar funka och det måste finnas en röd tråd och gott samarbete genom hela systemet. Vi måste både kunna stimulera regional tillväxt med bredd samtidigt som vi kan ta hand om enskilda elitboxare på högsta nivå. Dvs, valet kan inte stå mellan bredd eller elit, vi måste kunna göra både och. Detta ska sedan ske med de ekonomiska och personella resurserna som står till buds. Vi måste också försöka se allt i en helhetsbild och vara försiktiga med att ge alltför stort fokus till enskilda frågor och intressen. Att stimulera breddarbete och distriktens/klubbarnas verksamhet samtidigt med en smalare elitsatsning för att stödja de boxarna som växer fram ur bredden, är inte lätt men det måste vi lyckas med om vi vill bli en stark boxningsnation internationellt. För att lyckas med det måste man ha en bra utbildningsverksamhet, ge möjligheter till att klubbtränare i rimlig mån kan följa sina adepter och utvecklas med dem på landslagsnivå samt se till att vi har spetskompetens på internationell nivå inom den egna organisationen. Sedan återstår bara en väldig massa hårt jobb under gott samarbete för alla inblandade. 

Stort tack till dig Majid Jelili för att du vill uttala dig angående detta.


Intervju med Joel Grandell om mobbing, Hammarby och Bajen Rough House.

september 30, 2016

Under helgen som var gick Bajen Rough House av stapeln i Stockholm. Fick tag i Hammarbys eldsjäl Joel Grandell och ställde några frågor om eventet samt andra viktiga frågor som de arbetar med i Hammarby.

Enjoy Sportsfans.

Kan du beskriva hur det kom sig att grabbarna kom på idén att gå emot mobbing?

Vi går emot mobbningen som en del i Hammarbys fotbollskampanj #Hammarbymotmobbning som en av Bajens supportrar startade, Simon Gustav Sandström. kampanjen startade med en historia om en mobbad tonårsgrabb. Simon bjöd upp killen till Stockholm och startade en insamling till Friends antimobbning. I samband med detta bestämde vi oss för att belysa frågan och samtidigt bjuda grabben på boxningsträning. Faktum är att BK Ringen med Thomas Magui i spetsen bjudit in grabben till deras klubb också då pojken bor i Jönköping. Hur som haver bygger vårt samarbete med Panathinaikos på en vänskap som bottnar i kärlek och passion för boxning. Därav ville bägge klubbarna slå ett slag mot mobbningen under årets gala. Alla ska bli lika behandlade oavsett etnicitet och social status.

Ni har börjat köra Rough House som ett återkommande event. Hur kom idén till?

Idén uppstod när vi hade duktiga boxare, men det fanns ingen möjlighet för dessa att synas, ingen arena där Bajen Fansen kunde få se sina pugilister. Projektet är långsiktigt och har som målsättning att lyfta den olympiska boxningen som publiksport samt att bringa oss närmare våra grönvita supporters!

Upptagningsområdet är rätt stort för Hammarby. Hur är organisationen runt om? Stöttar ni andra idrotter och har samarbeten med dem?

Givetvis har vi samarbeten under alliansen, men var och en av alla idrotter under Hammarby är mer eller mindre självständiga. Idrottarna är många,, 18 st, och skiljer sig åt. Innan galan har vi gästat handbollen och fotbollen. Under galan fanns olika supporter och idrottsföreningar på plats för att visa upp oss. Med Bajen Rough House har vi även en tanke och ett mål att visa det stora med Hammarby och föra samman familjen. Det stora med Hammarby och unika är just det faktum att vi har 18 olika idrotter. Med andra ord det finns något för alla

Hur var galan? Var det mycket folk? 

Galan hade ett bättre och mer genomtänkt program än innan med bland annat sambatrummor som öppning och artisten Maxida Märak. Organisationen var mer slipad, ljudet och ljuset på topp. Matcherna och stämning var även den bättre. Tack vare våra samarbetspartners, funktionärer, domare och boxare tycker jag årets gala blev den bästa hittills. Det var 900 besökare som gav galan den bästa tänkbara inramning med sång och fantastisk stöttning av våra pugilister. dessutom var två av Hammarbys fotboll A-lags spelare på plats för att dela ut priser till de bästa boxarna. De tillsamman med deras kommunikationschef tyckte showen och boxarna var grymma.
Hur har responsen varit från den besökande klubben?
De tyckte det var fantastiskt och har redan börjat planera för en retur på någon av Greklands vackraste öar. Allt från att komma ut på fotbollsplanen( inför 20.000 Hammarbyare) dagen innan galan till själva showen och vårat mottagande är de mycket nöjda med. Allt har varit som en stor grönvit gemenskap. De hade ca. 15 Panathinaikos supporters på plats och grekiska ambassaden. supportrar, boxare och tränare från bägge lagen har umgåtts tillsammans. Liksom vi samarbetar med Boxningsklubben har även våra fans ett band. Senast när Panathinaikos spelade på bortaplan i Europa League mot AIK var ca. 150 Hammarbyare i Panathinaikos hejarklack. Det har varit en boxningsgala och gemensam sparring efter galan i ringen , men lika mycket en fantastisk gemenskap och kärlek utanför ringen.
Hur kom ni i kontakt med dom?
Kontakten började med att några Hammarby supporters var i Aten för att hänga med sina vänner från Panathinaikos och kolla på fotboll. Det visade sig att en av dessa supporters börjat engagera sig i boxningen. Under invägningen inför vår andra gala började några supporters prata med mig om Panathinaikos och jag fick kontakt med de. Med andra ord det är fansen som fört oss samman.

En fantastisk insats av Hammarby och otroligt viktigt för sporten men mest viktigt för de som ungdomsidrotten handlar om, nämligen ungdomarna. Snyggt jobbat Mr Grandell och snyggt jobbat Hammarby! 

 


Intervju med fd rikstränare Santiago Nieva samt med ordförande Tommy Lindström.

september 28, 2016

Du skrev för ett tag sedan att du inte kommer att fortsätta som rikstränare för Sverige längre.
Berätta, vilka var omständigheterna som ledde till detta beslut? Har det varit ”Fair-Play”?

Jag känner faktiskt inte till så mycket om vad som ledde fram till SBF:s beslut. Jag frågadeordföranden i juni då jag naturligtvis ville veta vilka planer de hade för mig. Jag fick då besked om att jag troligen inte skulle få förlängt och att tjänsten skulle utlysas igen men att jag var välkommen att söka på nytt. Sedan hörde jag inget förrän jag fick besked om att styrelsen
tagit ett beslut den 30/8, åtta dagar innan min anställning löpte ut. Jag kan inte uttala mig om det är ”Fair-Play” eller inte. Jag känner till spelreglerna för en visstidsanställd tränare men jag kan inte låta bli att tycka att det vore bättre för svensk boxning om man hade en kontinuitet i ledarskapet och tagit beslutet mycket tidigare. I det fall jag ändå inte fått behålla jobbet så hade det helt klart känts bättre att lämna över till en annan Rikstränare/Sportchef och att denne fått en chans att förbereda både sig och rörelsen på det nya ledarskapet utan uppehåll i planering och verksamhet.

Känner du att du hade kunnat påverka detta beslut genom ditt arbete?

Svårt att svara på då jag inte känner till så mycket om deras motiv till att inte förlänga min tjänst. Men det är klart, hade vi vunnit några OS-guld så hade vi nog inte haft denna situation idag :-). Ärligt talat tycker jag vi åstadkomit ett bra resultat och verksamhet med de resurser vi haft. Vi har tagit VM- eller EM-medaljer inom de flesta kategorier, vi hade boxare med på OS och vår utbildningsverksamhet funkar bättre än någonsin. Att man inte kan göra alla glada med sina beslut är oundvikligt i det jobbet jag haft, men jag har försökt hålla en rättvis linje och följa våra principbeslut och den svenska modellen, som utarbetats av Sportkommittén.

Din position som Rikstränare är inte bara att träna boxare. Förklara gärna lite om hur din roll har sett ut?

Jag har ju varit lika mycket Sportchef som Rikstränare förutom sista året mot OS möjligtvis. Det handlar ju om att bygga upp svensk boxning, utbilda tränarkåren och boxare och få de att förstå vad en elitsatsning innebär och kunna genomföra den. Det gäller att optimera våra resurser och bygga upp ett stort kontaktnät, nationellt och internationellt. Tyvärr går mycket tid till administrativt arbete som tar tid från utvecklingsarbetet.

Vilka kvalifikationer krävs för att leda ett landslag?

Dels måste man ha boxningskompetensen och vara uppdaterad inom träningsläran men det krävs också en hel del ledarskap för det blåser en del på toppen. Det är många viljor man måste ta hänsyn till; boxare, klubbtränare, headcoacher, styrelsen, boxningsklubbarna, SOK, RF, massmedia, AIBA, med flera. Sen bör man också vara en god administratör och ha stenkoll på ekonomin.

Vem tar över de sysslorna nu?

Jag vet inte mer än någon annan utanför styrelsen. Men jag ser att tjänsten fortfarande inte är utlyst och några nya planer har inte offentliggjorts. Det ryktas om att en annan person redan blivit erbjuden tjänsten, eller en liknande tjänst, men tackat nej. Så jag vet inte vad som hände med planen att utlysa tjänsten.

Majid Jelili skrev nyligen ett brev till styrelsen där han sade upp sin position inom förbundet. Vad betyder detta för Svensk Boxning att tappa Majid i den positionen?

Det är en enorm förlust för svensk boxning. Jag har svårt att tro att det går att ersätta den kompetens Majid besitter.

Du har arbetat med och för Svenska Boxningsförbundet i många år. Hur ser du på framtiden för svensk boxning så som läget är nu? Känner du förtroende för styrelsen?

Jag vill inte uttala mig om förtroende. Det får den svenska boxningsrörelsen avgöra. Det är ingen hemlighet att jag gärna hade velat fortsätta jobbet och jag kommer söka det igen om tillfälle erbjuds. Bitterhet ligger inte för mig och får jag chansen på nytt kommer jag göra mitt bästa för svensk boxning. Jag vill gärna vara optimistisk för svensk boxnings framtid men det är svårt ibland. Den ovisshet som råder just nu skapar oro och osäkerhet och alla uppehåll i verksamheten skadar naturligtvis utvecklingen. Framförallt på ungdoms- och juniorsidan. Det hade inte behövt vara på detta viset.

OS-satsningen mot Rio var, på damsidan, en relativ framgång med en ”kvalad” boxare från ett
så pass litet land. Hur ser du på satsningen i det stora hela? Och hur tycker du att
organisationen runt om satsningen har fungerat?

För att göra en ordentlig OS-satsning är vi väldigt beroende av SOK:s stöd. Vi startade Team Rio-satsningen i december 2011 men utan SOK-stödet hade vi aldrig kunnat fullfölja den. Vi fick bra stöd sista 1,5 året men det är klart att jag önskar de gått in och satsat hårdare på boxningen från början. De har ju sina regler förstås och ibland har vi fått mer än vi kommit överens. Framförallt tycker jag att SBF eller SOK borde ha satsat på att anställa en Headcoach till. Det hade vi haft stor nytta av och jag tror det hade gjort skillnad.

Tack till Santiago Nieva för att som ställde upp och kastade lite ljus på situationen som uppstått.

*

I måndags kväll ringde jag upp ordförande i Svenska Boxningsförbundet, Tommy Lindström, för att få en kommentar angående situationen om både Santiago Nievas och Majid Jelilis uppsägning respektive avgång. Här följer en nedkortad del av intervjun.

Jag ringer dig för att jag ska köra en artikel angående omständigheterna omkring Majid Jelili och Santiago Nieva. Och ville höra om du har en kommentar?

Majid har ju varit frivilligt med i sportkommittén men vill inte fortsätta, han har inte varit så aktiv heller sista tiden. Jag har försökt få honom att tycka till lite om framtidens boxning, i juni tror jag det var, men då förstod han inte att han skulle komma med lite synpunkter. Sedan pratade jag med honom i augusti och då ville jag att han skulle komma med idéer om hur vi skulle utveckla svensk boxning och framförallt få tränarna att bli ännu bättre än idag. Men jag har inte hört ett dugg från honom. Han har ju boxats själv men jag vet inte hur det är med hans förmåga att träna boxare till att nå nivåer som är bra. Det är jag osäker på.

Vad gäller Santiago så är det ju så att hans förordnande gick ut den åttonde september, jag pratade med honom då i juni månad, den 19 juni, att vi inte tänkte förlänga det utan vi tänkte försöka hitta en ny funktion för Rikstränaren. Den funktionen ska mer då bygga på att Rikstränaren inte ska vara landslagscoach utan rikets tränare.

Rikstränaren är väl ändå till för att skapa ett landslag och inte för att skapa klubbboxare?

Nej, nej det är han inte alls. Vi har headcoacher för landslaget som du pratar om. Santi har suttit på två stolar, han har suttit på rikstränarfunktionen och på headcoachfunktionen för herrseniorer. Men jag vill inte ha det så, jag vill ha en rikstränare som tittar på boxningsspecifika inom Svenska Boxningsförbundet. Varför jag säger det här är för att du ska förstå att rikstränarfunktionen är mycket viktigare och större än att bara leda herrseniorerna.

Det är jag med på att det är viktigt. Men är det inte det som har varit den uttalade rollen sedan rikstränartjänsten gjordes om att det ska vara med inriktning landslaget och för att få in folk i landslaget?

Det är möjligt, jag vet inte hur Patrik Wheeler såg på det, men jag delar iallafall inte den uppfattningen. Jag ser framför mig att svensk boxning  växer och att det bygger på att vi har många som vill boxas. Det finns många som tycker att vi inte ska göra någonting, låt det vara som det är nu, men jag har sagt så här att jag ska jobba igenom stadgar, nya instruktioner och en ny modell för idrottsbiten men svensk boxning behöver en ansiktslyftning.

Jag får säga som motargument om man tänker på de boxare som vi har internationellt som kör proffsboxningen. Sverige har ju mycket bra boxare därigenom och de kommer ju ändå från amatörboxningen, med undantag kanske då Mikaela Lauren som gick en, två matcher som amatör och sedan blev proffs. Hur ser du där?

Jag tycker att det är väldigt kul att Klara vann då hon kommer från de djupa leden. Och det gillar jag! Men alltså att vi får ihop en och annan sådan här supermänniska, Badou Jack till exempel, kanske Erik Skoglund, kanske även Yigit. Vi har fått det genom åren. Johansson var ju sån där stor, vi hade Bosse Högberg. Risberg och några stycken innan det. Du ska veta att boxningen är större nu än förut så det räcker inte att vi har en i olympiska tävlingar för att vi ska vara nöjda.

Har du någon tilltänkt, så att säga, för att ta Santiagos plats?

Nej, nej men det är inte så viktigt för mig, jag tänker mig nog mer att jag ska skaffa ett seniorråd av duktiga, tidigare ikoner inom både proffsvärlden och amatörvärlden. Bygga upp en tankegrupp som berättar hur vi ska få svensk boxning att bli bättre än vad det är idag. Då menar jag rekrytering av ungdomar och så vidare.

Men hur finansierar man en sådan sak, det måste väl ändå vara rätt så kostsamt?

Ja men det är nästa steg, första steget är att hitta ett system för det här, någon form av tankesmedja. Vi måste ju ta deras kunskap, och sätt att vara, till oss. Sedan ska vi ta till oss den mentala styrkan, som de (boxarna) kanske inte har idag. Vad vet jag? Vi måste ha en struktur, det är för dåligt idag. Det kan vi alla vara överens om. Man kan inte åka med en boxare till Argentina för att utveckla honom och sedan kommer han inte med till OS. Kostar på pengar. Vi måste titta på, man pratar om den ”svenska modellen”, man måste prata om svensk boxning i första och i andra hand förmodligen europeisk boxning. Vi måste först börja ta in européerna.

Men om vi pratar,  till exempel, om en av våra svenska boxare, som boxas för Sundsvall, och är fostrad i svensk boxning. Han har ändå kvalat in till två OS.

Ja han har ju inte gjort det i svensk boxning utan i Ugandisk boxning.

Fast första gången kvalade han för Sverige. I 2008.

Varför har vi inte då tagit in honom i svensk boxning?

Han har ju varit i landslaget i många år, och när han sedan gjorde comeback så var det andra kriterier och han valde att gå en annan väg.

Ja, det är svensk boxning vi måste utveckla, svenska tränare som vi måste förbättra. Rekryteringen som i andra kampsporter, mma är ju populärt. Vi kan inte vara glada av att bara ha en boxare i OS.

Tack till Ordförande Tommy Lindström som ställde upp och delade sina tankar.

 

 


Tankar om Adrian Granat vs Michael Sprott

november 28, 2015

Efter förfrågan så postar jag en video om ”Gäddans” kommande match mot Michael Sprott.
Lägg gärna in fler förfrågningar om boxare ni vill höra om, amatörer eller proffs.

And now, some video. Enjoy Sportsfans!