Amatörboxning

Zvonimir Kralj är en fighter. Hans passion för kamp har satt honom i fler tävlingsformer inom kampsportens olika genres än många andra. Också även i boxning. Inom boxningen, säger han själv, är han inte lika välkänd. Trots detta så har han ett fint facit på sina 12 matcher som amatör. 11 vinster och en förlust. Och ett SM-guld i A-klass från 2017 som argumenterar för hans sak som en av Sveriges bästa. Men han är mer än så. Hans tränare beskriver honom som ”killen man önskar man själv kunde vara”, och grabbarna i hans kvarter och klubb ser upp till honom som en hjälte. Fick chansen att prata lite med Göteborgsboxaren ”Zvonne” om livet, boxningen, kampsporten och drömmarna om att bli ett namn. 

Du har tagit ett guld i SM inom boxningen men jag förstår att det är inte den enda kampsporten du håller på med?

– Nej det stämmer jag håller på med lite olika sporter. BJJ (Brasilian jujutsu), submission wrestling, MMA. Men det är inom MMA som jag håller på mest.

Vad var det som lockade dig till boxningen?

– Jag sparrade 2012 på klubben (Redbergslid) för att bli bättre med händerna. Gästande klubb var Team Box. Så fick jag köra med en av deras juniorer, han hade tagit nått SM-guld och var rätt så bra. Sedan sänkte jag killen med ett kroppsslag i första ronden. Så då kastade de in en annan bra kille och så råkade jag sänka honom med. Du förstår jag ville ju visa att jag kunde och inte var någon att leka med. Tränaren på RBK (Redbergslid) bestämde att jag skulle köra boxningen också och beställde en startbok till mig. 

Du har ju förhållandevis få matcher inom boxningen. Hur kommer det sig?

– Jag har familj och barn samt att jag jobbar heltid. Så jag kan inte offra pengarna som jag skulle tjäna på att åka iväg två-tre dagar. Det går bara inte. Sedan vill jag inte möta vem som helst heller. Jag vill bara möta de bästa. 

Vad är skillnaden på MMA och boxningen, tycker du?

-För mig så är det högre tempo i boxningen. Mer intensivt. Jag tävlar i tungvikt, men jag vill alltid vara som 69 kilos killar, det ska gå snabbt och explosivt. Men det fungerar ju inte så i tungvikt för det är mer styrka och så är vi lite tjocka också (skratt) så konditionen är inte där. Det största skillnaden är konditionen tror jag, sedan också uppladdningen. De senaste åren har jag blivit mer smart, så att jag inte bara vill och bombar på utan jag boxas mer tekniskt. I MMA:n kan man mer ta sin tid. Är man bra på marken också så kan man ta det lugnt med ett lägre tempo. Sedan är distansen en skillnad också, i boxningen står man mycket närmare. Jag själv känner att jag det är en fördel att jag kör MMA, jag har en helt annan stance och det gör folk, alltså vanliga boxare, lite obekväma att det är lite annorlunda. Jag ska inte säga att jag är en teknisk boxare, ska inte säga att jag är en bra boxare, jag gillar att slåss, det är det jag gillar. Alla mina vinster kommer för att jag gillar att kämpa och jag ger inte upp. De måste verkligen avsluta mig för att stoppa mig. 

Du är ju rätt atletisk av dig, inte den typen som är stor, som många i supertungvikten. Hur upplever du den skillnaden?

– Ja jag tycker det är kul, och utmanande. Nu är det lite tråkigt att det inte finns så många i supertungvikt, Han den där killen som var bäst i 91+, den långa, Modo Salah. Sådana killar vill jag möta. Som jag sa innan jag vill möta de bästa, så det har varit lite segt att han inte kör längre. För mig, så är målet i boxningen att möta de bästa och se ”hur bra är jag egentligen?”. För i MMA så är det ingen som frågar ”vill du möta honom, han är proffs” Eller ”han har si och så många matcher, vill du möta honom?”. Det finns inget sådant. Du ska möta en kille som har samma record eller bättre. 

Det känns lite som att i MMA så kan man möta vem som helst, det spelar inte så stor roll om man vinner eller förlorar, utan det viktiga är att man gör det bara. Medans i boxningen är det lite annorlunda.

– Precis. Jag upplever att boxningen i Sverige, jag tävlar ju lita andra sporter som Brasiliansk Jujutsu, submission wrestling och sådant. Så själva skillnaden i boxningen är att det är så mycket politik. Jag menar, du kommer ut på tävlingar och det är bra stämning men samtidigt är det inte bra stämning. Det är för mycket hat mellan klubbarna, typ ”han gillar inte din tränare” och ”den gillar inte den domaren”  det är så mycket skit att jag bara vill ut därifrån. Jag ska vara ärlig, jag vill vinna SM, jag vill få landslagsplats och tävla utomlands. Lyckas jag inte med det så är det ingen idé att vara där. Inte som amatör iallafall. 

Blir det en för stor uppoffring tänker du, om du inte kommer ut på en landslagsnivå?

-Jag har hört lite att folk tycker jag inte tävlar tillräcklig mycket. De säger ”han tävlar inte”. Ge mig motstånd så tävlar jag. Jag kan tävla mot vem som helst. Men vem ska jag möta? Det finns inga. Jag har fått erbjudanden om att möta B-boxare, men jag vill inte möta dem. Jag vill möta de bästa och visa att jag är den bästa här i Sverige. Det är det jag vill. 

Jag blir nyfiken, nu pratar jag mest boxning, men hur tänker du med MMA:n? Jag förstår att det är en stor del av ditt liv?

– Det är ju det. Jag tävlar väldigt mycket och började väldigt tidigt men det har inte gått så bra. Det har gjort att jag, inte tappat motivation det har jag aldrig, men förstått att i Sverige kan man inte leva på det här. Jag har ju familj och två barn, fru och jobb. Det går inte att anpassa till något man inte kan leva på. Så nu har jag satsat och tränat i fyra år ordentligt. Och sedan i februari 2018 så sade jag upp mig och anpassar allt efter att träna och tävla MMA. Sen är det svåra med managers och att komma in på nån gala för att komma in i en organisation där jag vet att jag har flera matcher på kontraktet och där jag vet att jag ska tävla för dem. 

Stort steg. vad säger familj och vänner om det?

– Det är så svårt, för jag är inte någon kändis, där folk liksom säger ”där är han”. Folk förstår inte hur mycket jag offrar, och andra offrar. Inte ens min mamma förstår att det är det jag satsar på, att det är det jag vill. Så det är lite svårt att förklara. Jag är inte sån som förklarar mig heller, jag vill att det ska synas på resultaten. Nu för två veckor sedan så tävlade jag SM i BJJ och inte haft dräkten på mig på två år men jag vill synas. Jag kom trea, av fyra visserligen, men det spelar ingen roll, jag vill synas. 

Hur många sporter tävlar du i egentligen?

–Nu ska vi se. Jag tävlar i Submission Wrestling, Brasiliansk jujutsu, boxning och MMA. Och målet, det är hemligt, det kan du skriva (skratt). Nej, målet för nästa år är fristilsbrottning och thaiboxning. Jag vill ha SM-Guld. Det är det jag vill ha. Jag tror på det där att alla meriter är bra för framtiden. Jag är SM-mästare i BJJ också, ifall du missade det (Skratt). 2016 och 2017 var det boxning, jag jagar och jag vill ha mer. 

Så du har två SM-titlar i två olika sporter?

– Ja precis. Målet är att synas och vara så bra som möjligt i MMA. Lyckas jag inte med det så ska jag inte satsa så mycket på MMA utan då blir det nog proffsboxning. 

Nu sa du att det var hemliga mål, men jag kommer skriva om det här (skratt)

– Det får du göra. De ska veta vem jag är och förbereda sig för mig. (skratt) 

Lycka till Zvonimir och så ses vi på SM.

– Tack, det gör vi.