Intervju med Daniel Nash.

januari 17, 2019

Ni som är tränare eller tävlar i boxning har sett honom en hel del på tävlingar och träningar med landslaget. Daniel Nash är rutinerad som coach och har haft många duktiga boxare under sina vingar. Men hur startade ”Danny” sin boxningskarriär och vad tänker han om sin roll i svensk boxning? Fick chansen att tala lite med den kunnige coachen från IF Linnéa.

Du har varit aktiv som tränare i Sverige i många år. Men berätta, hur är din bakgrund inom boxning? Hur startade du?
– Jag hade ett intresse för boxning tidigt men tränade så många andra idrotter så jag hann inte med så mycket annat. Herrarnas VM var i Sydney 1991 och då kollade jag på det, Kostya Tszyu inspirerade mig. Det gjorde att jag började träna boxning som 14-åring och gick min första match när jag var 15 år. Jag tävlade fram till 21 år. Efter upprepade skador slutade jag. Jag tränade till och från efter det och gick några matcher när jag flera år senare flyttade till Sverige men för mest skoj. Sen började jag istället utbilda mig som tränare.

Under sensommaren och hösten var du iväg med damlandslaget på, bla, VM i Indien. Berätta hur var det?
– Det är alltid kul att åka med landslaget. Jag känner tjejerna i laget ganska bra. VM var en bra turnering och kul att åka till Indien som jag aldrig har varit i. Sverige gjorde bra resultat med Agnes kvartsfinal vilket gjorde att det kändes bra på plats. Damboxningen har vuxit väldigt mycket och man såg att nivån och satsningen är väldigt hög i många nationer, på toppen har damerna länge varit bra men nivån på bredden har blivit bättre.

Du och din fru, Anna, blev ju föräldrar till en liten tös. Hur har det påverkat boxningen för er som familj?
– Billie är vårt första prio och vi är på klubben lite mindre totalt sett. Förut var vi båda två på klubben jämnt men nu delar vi ofta upp oss så att en är hemma med lillan. Billie följer också med ganska mycket både på träning och tävling, vi försöker lösa det och har många på klubben som hjälper till. Det svåraste är om jag är bortrest längre perioder, det är en av anledningarna till att jag inte kunde fortsätta som landslag coach.

IF Linnéa hade ett bra SM. Hur är din reflektion efter SM?
– Ja, det gick bra med fyra SM guld. Tre av dem var på juniorsidan och det känns bra att vi har yngre boxare som kommer underifrån. Det visar också att vårt talangutvecklingssystem fungerar. Men som coach vill jag alltid vinna mer. Nästa SM siktar vi högre! Totalt sett tyckte jag det var en bra SM. Bättre med alla kategorier tillsammans. Nästa år kanske det blir en extra dag så det blir lite mer utspridda matcher.

Moltas Lundström ser riktigt bra ut nu. Vad spår du för framtid för honom?
– Moltas har hållit på länge, han har tränat boxning i åtta år. Moltas var en duktig diplomboxare och ungdomsboxare och nu lyckas han avsluta sin juniorkarriär med SM-guld vilket var riktigt kul. Nu kliver han upp till senior i 75 kilo som är en fysiskt tuff viktklass. Vi ska fortsätta utveckla honom och matcha honom på rätt nivå. Vi vill hålla honom i sporten och har inte bråttom.

Avslutningsvis, nu när du inte är head-coach för damlandslaget längre, vad är planerna nu?
– Ja det stämmer. Jag tog ansvaret till årsskiftet och valde att inte fortsätta. Jag kommer hjälpa till om det behövs och kanske åka med laget om det passar både de och mig. Jag kommer att satsa på mina boxare på klubben och utveckla de. Det känns bra att jobba med boxare som vi har tränat från scratch och följa deras resa.