I idrott så är det vanligt med skador, framförallt i ben och knän. När skadan väl inträder kan det vara en lång väg tillbaka till att vara skadefri, så därför är det viktigt att förebygga på rätt sätt och att planera upp träningen så att riskerna minimeras. Resultat, glada och friska idrottsutövare.
Styrketräning är det bästa preventivet mot att skada sig vid höga belastningar och tempon. Ett vanligt scenario är att man kommer in i träningslokalen och ger sig fanken på att man ska köra hårdast, snabbast och längst. Även om man har varit inaktiv länge eller inte tränat innan. Så börja på rätt ställe.
Styrketräning är inte att man lyfter vikter. Det kallas för tyngdlyftning och är någonting helt annat. Styrketräning är när man tränar styrka med den egna kroppen som vikt. Det är en träning som aldrig kommer att ställa för höga krav på din kropp, för att om du inte orkar lyfta kroppen mer så är det stopp. Du behöver inte oroa dig för att tappa vikterna på fötterna eller att ryggen och benen ska gå av för att du har för mycket på stången. Nej du blir starkare i helt rätt takt.
Speciellt om man är kvinnlig utövare så är det viktigt att träna musklerna då en kvinnas kropp strävar efter andra saker än mäns. Den vill hela tiden vara förberedd på sin viktigaste uppgift, att föda barn. Jag har alltid varit mer imponerad av en vältränad kvinna en en vältränad man, för i kvinnans fall så krävs det MINST 20% mer arbete för att komma till en viss form pga den fysiologiska aspekten.
Kvinnor har i många år haft en hög nivå av benskador främst i fotboll, basket och sporter där det förekommer mycket löpning och lite styrka. Nyckeln för en kvinna att undvika detta är att göra enkla benövningar som stärker musklerna runt knäleder och fotleder. Varför speciellt kvinnor är så utsatta beror på någonting som kallas för Y-Vinkeln. Det är vinkeln från en kvinnas höfter mot hennes knän. Till skillnad från en man som har i stort sett raka vinklar där så har kvinnor en sluttad vinkel pga höftbenens bredd. Denna vinkel gör att påfrestningarna mot knät blir mycket högre en vad en man får, ergo knäskador.
Så hur tränar man? Jag har ett pass som jag började använda när min fru var gravid och jag inte kunde åka hemifrån för att träna. Detta programmet är så effektivt att jag slutade gå till gym och enbart använder detta för min grundstyrketräning. Programmet är en mix av olika övningar där målet är att köra 300 repetitioner utan att vila. Tar ca 10-15 minuter och är rätt tufft 🙂 Programmet nedan är lite modifierat sedan min dotter föddes men tanken är densamme. Och kom ihåg att börja smått!
Sit-ups: 30
Armhävningar: 30
Benböj:30
”Masken” armhävningar (hindu) :30
Benböj med hopp:30
Burpees:30
Fällkniven:30
Pull-ups på stång:30
Chins:30
Bock-Hopp:30 (jämnfota hopp upp på bock i midjehöjd)
Nu börjar sommaren att lida mot sitt slut och boxare runt om i landet börjar att komma in för försäsongen. Det är löpning, styrke, smidighet samt lätta pass för vissa i ringen och på säckarna.
En boxare är en mångsidig idrottsmänniska, de ska vara starka och snabba. Uthålliga och smidiga samtidigt som de ska ha en bra kordination. Kravfyllt? Ja det ställs mycket krav på boxare vad gäller engagemang. Iallafall de som ska tävla behöver ligga på en hyfsad hög lägstanivå.
Det diskuteras ofta inom boxning hur mycket press man kan ställa på en ung människa som ska träna boxning. Och hur långt tränaren ska gå för att få med sig den aspirerande boxare.
Det som är utmärkande för boxning är ju det faktum att du tränar för att möta en annan människa i ringen, där den andre försöker träffa dig med slag och jagar efter dig i ett visst antal minuter. Tränarens jobb är att ge dig verktygen för att klara dessa minuter utan att bli skadad. Därför kan nog en tränare med all rätt vara hård. I många fall tror jag dock att det inte behövs, för om du som boxare någonsin gått in i en matchsituation oförberedd så kommer du nog inte att göra om det. Det svider för mycket. Så boxaren, i sig själv, är nog rätt så medveten vad som krävs för att göra den prestigefyllda vandringen in mellan repen.
Det som är tuffast att avgöra är vikten. För hur rimligt är det att pressa en ung boxare, som oftast fortfarande växer, till att gå ner i vikt? Om han/hon väger 54 kg ena månaden så kanske de väger 60 kg nästa. Detta pga att deras muskelmassa ökar och att deras ben växer. Det blir oerhört svårt och jobbigt att gå ner kg som är ens naturliga vikt och del i processen att växa upp.
I detta fall tycker jag att tränarna MÅSTE vara lyhörda och flexibla till att flytta upp boxarna i viktklasserna om de inte kan gå ner lätt och det är jobbigt. Detta för att värna om deras hälsa. Både fysisk och psykisk. Även för att se till att de inte tappar intresset för sporten vid unga år. Ungdomsidrott ska vara rolig och inte för seriös. Även om man tränar hårt. Gäller nog för alla åldrar.
Så, summan av kardemumman, se till att värna om era ungdomar och att nu när försäsongen börjar ta ett samtal med era boxare om hur det känns i vikten och hurvida de borde stanna kvar i vikt, gå ner i vikt eller gå uppåt ett steg.
I kvällens match mellan amerikanen Errol Spence och Indiens Krishan Vikas gick det hett till. Vikas var snäppet vassare i första ronden och amerikanen kände pressen.
Spence var inte bara den sista manlige jänkaren att vara kvar i tävlingen, han var även högt rankad att vinna en medalj. I rond två började Spence arbeta kraftfullt och explosivt mot indierns täta gard. Han lyckades forcera med rå styrka och började vinna poäng.
I tredje var indiern slut och höll oavbrutet fast amerikanen i sina försök att förhala. Amerikanen verkade bara hitta mer ånga och körde över Vikas.
I mina ögon och kommentatorernas så var Spence klar vinnare. Men icke, slutsiffror 13- 11 till Vikas. Om domaren gjort sitt jobb och gett Vikas en varning för de upprepade fasthållningarna så hade Spence fått två poäng där. Och vad poängdomarna sysslade med kan man bara spekulera i. Hittills så har tre domare fått lämna OS pga felaktigt agerande, och jag hoppas verkligen att Danmarks bidrag till detta mästerskap gör dem sällskap!
Ishanguly Meretnyyazov som blev hemskickad efter att ha missat att räkna inga mindre än sex (6!!) nedslagningar.
Anthony Yigit boxades igår mot Francisco Vargas Ramirez från Puerto Rico. Inledningen i matchen var lite trevande men Yigit blev större och större i ringen och satsade sedan allt med snabba kontringar och fysisk boxning. Första ronden slutade 5-2 till Yigit och Sverige. I rond två var Yigit lite mer defensiv och Puertoricanen verkade hitta rätt mer än Yigit. Men då Anthony höll avståndet bra så slutade ronden 3-3.
I rond tre så var Puertoricanen försiktigare och Yigit låg på med kombinationer och kunde öka sin ledning med bra fart. 13-9 var slutresultatet och Yigit blev därmed den första svensk på 16 år att ta sig vidare från första omgången! Härligt:)
Min spontana reaktion var att Yigit boxades på ett väldigt trevligt sätt. Han kombinerar styrka och uthållighet med blixtrande kombinationer och en god kämpaglöd. Som med alla boxare så finns det utrymme för förbättring, men han är en ung boxare och hans utvecklingskurva kommer stiga avsevärt innan han är klar.
Jag fick tag i den ytterst trevlige Anthony Yigit igår för en kort ”intervju” som han var god nog att ställa upp på, trots ett hektiskt schema. Tack igen Anthony!
Enjoy sportsfans:)
1. Hur kändes det efter matchen? Efter matchen var känslan obeskrivlig. En stor lättnad och alla nerver var borta. När jag insåg att jag vann så var det som en dröm.
2. Hur var känslan i kroppen innan matchen, under matchen och efter matchen? Känslan i kroppen innan matchen var bra. Jag var dock lite övertänd kanske men det kändes bra iallafall. I matchen blev det lite segare p.g.a. nerverna. Jag var lite stelare och fick inte ut riktigt allt 100% men det kändes ändå okej, jag hade kontroll matchen igenom.
Efter matchen var jag inte ens trött. Jag var så uppe i varv och taggad. Men dagen efter så var jag lite stel runt nacken och armarna av all spänning i ringen.
3. Vilka reaktioner har du fått från familj, vänner och omvärlden? Bara positiva. Precis som innan matchen. Folk har önskat mig lycka till och grattat mig och folk har addat mig på facebook och grattat mig. Det är underbart.
4. Hur känns det att vara den förste svensk på 16 år att ta sig vidare från första omgången? Det känns bra men jag är inte nöjd. Jag vill ta hem hela skiten!
5. Sista frågan, hur är tankarna inför nästamatch?
Jag kommer möta en stark kille så det gäller för mig att vara fokuserad. Jag är snabbare än honom så jag ska använda min snabbhet för att slå honom. Han kom 2a på VM så det blir riktigt tufft men inget är omöjligt!
I natt händer det, mötet mellan Manny Pacquiao och Timothy Bradley. Ska bli spännande att se om Pacman har lyckats ta sig tillbaka till samma nivå som han var på innan Marques matchen.
Här har ni en pre-fight intervjuv och analys med båda boxarna och deras tränare. Enjoy sportfans!
1995 flyttade Grigor och Sylvia Abrahamyan från Armenien till Tyskland. Med sig hade de sin då 15 åriga son Avetik Abrahamyan.
Avetik blev en framgångsrik cyklist där han vann flera ungdomstitlar. Men efter att ha sett en spännande boxningsmatch med Mike Tyson, där han beundrade intensiteten och koncentrationen hos Tyson, bestämde han sig för att bli en boxningsstjärna.
Avetik blev Arthur Abraham och hade en fantastisk amatörkarriär med 81-3-6 (48 KO). Detta i ett Tyskland som har en stolt historia bland duktiga boxare. En stjärna framträdde.
Senare blev Arthur sparringpartner åt IBF och WBA Super mellansviktsmästaren Sven Ottke som tränades av den legendariske Ulli Wegner. Wegner blev så imponerad av Arthur Abraham att han tog sig an att träna honom på fläcken.
Arthur Abraham har haft en fantastisk karriär där han har tagit flera internationella titlar, bla IBF:s mellanviktstitel som han försvarade framgångsrikt 10 gånger.
Hans proffsrecord är som följer: 34 vinster (27 knockouts, 7 via beslut), 3 förluster (0 knockouts, 2 via beslut, 1 diskvalificering), 0 oavgjorda.
Rätt roligt fakta ät att han är väldigt lik den svenske brottaren Ara Abrahamian, också från Armenien, de är inte släkt dock 🙂
Arthur Abraham har en önskan att flytta tillbaka till Armenien och starta en skola för boxare när han drar sig tillbaka från boxningen. I denna skolan ska de även lära ut språk som Engelska och Tyska.
Amatörtitlar
Internationella:
1997 internationella Lätt Welterviktsmästare, Tyskland.
2000, 2001 och 2001 Senio Lätt mellanviktsmästare, Armenien.
Proffstitlar
Stora världstitlar:
IBF Mellanviktsmästare (72 kg)
Regionala/Internationella Titlar:
WBA Interkontinentala Mellanviktsmästare (72 kg)
WBF Interkontinentala Mellanviktsmästare (72 kg)
WBO Europeiske Super Mellanviktsmästare (76 kg)
Nedan är ett litet klipp med Highlights från King Arthurs karriär. Enjoy Sportfans.
I livet såväl som i boxning behövs det motivation. Hur hittar man den? Vad eller hur ska man tänka?
Alla de tidiga morgontimmarna. Alla de ensamma passen på gymmet, i löpspåret och i ringen. Allt svett och allt blod har en mening och ett mål. Och även om det kan verka långt borta ibland så lovar jag, mina vänner, att ni kommer dit!
För oss som är lite äldre så kan det lätt bli att vi får höra att vi är för gamla för att testa på vissa saker. Ålder är bara en siffra och inom boxning så har boxare som Felix Savon, George Forman och Bernard Hopkins visat att med inställning kommer man långt!
Dewey Bozella var aldrig proffs som ung, han spenderade den tiden i fängelset. Dömd för ett brott han inte begick gjorde han fängelset till en möjlighet. Detta är hans historia, en väldigt, väldigt bra dokumentär, som jag rekommenderar till alla!
Publicerat av Linus 
Amatörboxning 