I idrott så är det vanligt med skador, framförallt i ben och knän. När skadan väl inträder kan det vara en lång väg tillbaka till att vara skadefri, så därför är det viktigt att förebygga på rätt sätt och att planera upp träningen så att riskerna minimeras. Resultat, glada och friska idrottsutövare.
Styrketräning är det bästa preventivet mot att skada sig vid höga belastningar och tempon. Ett vanligt scenario är att man kommer in i träningslokalen och ger sig fanken på att man ska köra hårdast, snabbast och längst. Även om man har varit inaktiv länge eller inte tränat innan. Så börja på rätt ställe.
Styrketräning är inte att man lyfter vikter. Det kallas för tyngdlyftning och är någonting helt annat. Styrketräning är när man tränar styrka med den egna kroppen som vikt. Det är en träning som aldrig kommer att ställa för höga krav på din kropp, för att om du inte orkar lyfta kroppen mer så är det stopp. Du behöver inte oroa dig för att tappa vikterna på fötterna eller att ryggen och benen ska gå av för att du har för mycket på stången. Nej du blir starkare i helt rätt takt.
Speciellt om man är kvinnlig utövare så är det viktigt att träna musklerna då en kvinnas kropp strävar efter andra saker än mäns. Den vill hela tiden vara förberedd på sin viktigaste uppgift, att föda barn. Jag har alltid varit mer imponerad av en vältränad kvinna en en vältränad man, för i kvinnans fall så krävs det MINST 20% mer arbete för att komma till en viss form pga den fysiologiska aspekten.
Kvinnor har i många år haft en hög nivå av benskador främst i fotboll, basket och sporter där det förekommer mycket löpning och lite styrka. Nyckeln för en kvinna att undvika detta är att göra enkla benövningar som stärker musklerna runt knäleder och fotleder. Varför speciellt kvinnor är så utsatta beror på någonting som kallas för Y-Vinkeln. Det är vinkeln från en kvinnas höfter mot hennes knän. Till skillnad från en man som har i stort sett raka vinklar där så har kvinnor en sluttad vinkel pga höftbenens bredd. Denna vinkel gör att påfrestningarna mot knät blir mycket högre en vad en man får, ergo knäskador.
Så hur tränar man? Jag har ett pass som jag började använda när min fru var gravid och jag inte kunde åka hemifrån för att träna. Detta programmet är så effektivt att jag slutade gå till gym och enbart använder detta för min grundstyrketräning. Programmet är en mix av olika övningar där målet är att köra 300 repetitioner utan att vila. Tar ca 10-15 minuter och är rätt tufft 🙂 Programmet nedan är lite modifierat sedan min dotter föddes men tanken är densamme. Och kom ihåg att börja smått!
Sit-ups: 30
Armhävningar: 30
Benböj:30
”Masken” armhävningar (hindu) :30
Benböj med hopp:30
Burpees:30
Fällkniven:30
Pull-ups på stång:30
Chins:30
Bock-Hopp:30 (jämnfota hopp upp på bock i midjehöjd)
Nu börjar sommaren att lida mot sitt slut och boxare runt om i landet börjar att komma in för försäsongen. Det är löpning, styrke, smidighet samt lätta pass för vissa i ringen och på säckarna.
En boxare är en mångsidig idrottsmänniska, de ska vara starka och snabba. Uthålliga och smidiga samtidigt som de ska ha en bra kordination. Kravfyllt? Ja det ställs mycket krav på boxare vad gäller engagemang. Iallafall de som ska tävla behöver ligga på en hyfsad hög lägstanivå.
Det diskuteras ofta inom boxning hur mycket press man kan ställa på en ung människa som ska träna boxning. Och hur långt tränaren ska gå för att få med sig den aspirerande boxare.
Det som är utmärkande för boxning är ju det faktum att du tränar för att möta en annan människa i ringen, där den andre försöker träffa dig med slag och jagar efter dig i ett visst antal minuter. Tränarens jobb är att ge dig verktygen för att klara dessa minuter utan att bli skadad. Därför kan nog en tränare med all rätt vara hård. I många fall tror jag dock att det inte behövs, för om du som boxare någonsin gått in i en matchsituation oförberedd så kommer du nog inte att göra om det. Det svider för mycket. Så boxaren, i sig själv, är nog rätt så medveten vad som krävs för att göra den prestigefyllda vandringen in mellan repen.
Det som är tuffast att avgöra är vikten. För hur rimligt är det att pressa en ung boxare, som oftast fortfarande växer, till att gå ner i vikt? Om han/hon väger 54 kg ena månaden så kanske de väger 60 kg nästa. Detta pga att deras muskelmassa ökar och att deras ben växer. Det blir oerhört svårt och jobbigt att gå ner kg som är ens naturliga vikt och del i processen att växa upp.
I detta fall tycker jag att tränarna MÅSTE vara lyhörda och flexibla till att flytta upp boxarna i viktklasserna om de inte kan gå ner lätt och det är jobbigt. Detta för att värna om deras hälsa. Både fysisk och psykisk. Även för att se till att de inte tappar intresset för sporten vid unga år. Ungdomsidrott ska vara rolig och inte för seriös. Även om man tränar hårt. Gäller nog för alla åldrar.
Så, summan av kardemumman, se till att värna om era ungdomar och att nu när försäsongen börjar ta ett samtal med era boxare om hur det känns i vikten och hurvida de borde stanna kvar i vikt, gå ner i vikt eller gå uppåt ett steg.
I kvällens match mellan amerikanen Errol Spence och Indiens Krishan Vikas gick det hett till. Vikas var snäppet vassare i första ronden och amerikanen kände pressen.
Spence var inte bara den sista manlige jänkaren att vara kvar i tävlingen, han var även högt rankad att vinna en medalj. I rond två började Spence arbeta kraftfullt och explosivt mot indierns täta gard. Han lyckades forcera med rå styrka och började vinna poäng.
I tredje var indiern slut och höll oavbrutet fast amerikanen i sina försök att förhala. Amerikanen verkade bara hitta mer ånga och körde över Vikas.
I mina ögon och kommentatorernas så var Spence klar vinnare. Men icke, slutsiffror 13- 11 till Vikas. Om domaren gjort sitt jobb och gett Vikas en varning för de upprepade fasthållningarna så hade Spence fått två poäng där. Och vad poängdomarna sysslade med kan man bara spekulera i. Hittills så har tre domare fått lämna OS pga felaktigt agerande, och jag hoppas verkligen att Danmarks bidrag till detta mästerskap gör dem sällskap!
Ishanguly Meretnyyazov som blev hemskickad efter att ha missat att räkna inga mindre än sex (6!!) nedslagningar.
Idag kickade OS igång med damfotbollen i Coventry. Mer intressant för mig och säkert många andra som läser denna blogg är boxninge! 286 boxare som ska göra upp om det yttersta priset. GULD.
Det finns en del namn som är tippade som favoriter och idag jag tänkte presentera två namn som experterna, och jag själv för den delen, ser extra fram emot att följa.
Ukraina har några intressanta boxare, främst bland dessa är nog Vasyl Lomachenko som utan tvekan är en av de dominant lättviktarna inom amatörboxningen.
Med två stycken amatör VM guld (2009, 2011) ett olympiskt guld (2008) och ett Europeiskt Mästarguld (2008) Om Lomachenko tar guld i London så är det en fantastisk bedrift för denne, blott, 23 årige Ukrainske southpaw.
Vasyl Lomachenko highlights
Också från Ukraina har vi Oleksandr Usyk. Inte lika välrenommerad som Lomachenko men ändå en fighter att räkna med. Denne tungviktare är också southpaw och ligger alltid bland favoriterna i världssammanhang. I alla sammanhang som han är med i faktiskt.
Med Guld i Europeiska Mästerskapen (2008) guld i amatör VM (2011) likaväl som Brons i Europeiska 2006 och 2009 års amatör VM så är han ett riktigt starkt kort inför London OS!
De har landat nu, tjejerna som ska försvara Sveriges heder i VM. Intressanta att kolla på är givetvis Anna Laurell som är en veteran inom Svensk damboxning. Helena Falk (www.helenafalk.se) är en boxare som jag är riktigt intresserad av att se mer av, har inte riktigt haft koll på amatörboxningen inom damsidan för ens nyligen, det är rolig boxning och jag har riktig respekt för tjejer som kör på den nivån då de fysiologiskt måste träna hårdare än oss pojkar. Hur som helst så ser jag fram emot att se hur det skall gå! GO SWEDEN!!
Truppen ser ut som följande. (Stulen från SBF:s hemsida;)
48 kg Elin Rönnlund, Haninge BK
Elin gör här sitt första VM men har med sig rutin från EM förra året och SM-guld från hemma-SM. Hon har jobbat hårt och metodiskt under flera år och ständigt utvecklats och har nu klivit upp på internationell toppnivå.
51 kg Shipra Engelke, Malmö BC
Shipra har en lång hängiven karriär bakom sig där hon överkommit svåra skador och alltid kommit tillbaka starkare, vilket har lett till 2 EM-silver och flera internationella turneringssegrar. Har massor av rutin och debuterade på VM redan 2003.
54 kg Juliana Söderström, Botkyrka BK
”Julle” har det sista året tränat hårdare och mer vilket har lett till att hon blommat ut i sin boxning och får göra mästerskapsdebut i seniorsammanhang. Hon har dock ett Junior-EM-brons och 2 SM-guld sedan tidigare.
60 kg Helena Falk, BK Örnen
Helena har trots en kort karriär lyckats ta 3 EM-brons med sin explosiva boxning. Hon gör en heltidssatsning och har rutin från ett VM med sig till Kina.
64 kg Patricia Berghult, Höllvikens BK
Här har vi ungdom och rutin i ett. Patricia har bl.a. vunnit Ungdoms-EM och tagit silver på Junior-VM och tog i år sitt första SM-guld som senior. Hon visade under förra året att hon håller som senior då hon bland annat slog Ukrainska mästarinnan. Ingår i Team Rio och tar här ett stort steg i den satsningen.
75 kg Anna Laurell, IF Linnea
Anna vann sitt första VM 2001 och har sedan dess bedrivit en otroligt dedikerad satsning där hon bland annat varit helt uträknad av läkare på grund av struma, men kämpat sig tillbaka till världstoppen. Har 2 VM-guld och 3 EM-guld.
Coacher är John Brikell och Hichem Aouali.
Fysioterapeut är Andreas Berglund, Svenska Fysakademien.
Publicerat av Linus 
Amatörboxning 