Det är en vanlig kamp för många att hitta motivationen i deras idrotter. Det är för många svårt att hitta anledningen till varför man ska fortsätta när det är svårt, när saker blir tuffa, när motgångar kantar ens väg så tätt att man bara vill kasta händerna i luften och lämna allt bakom sig.
Så, hur gör man? Hur tar man och hittar igenom de mest tuffa förhållanden i ens idrottskarriär. För det är oftast inte matcherna som är där de stora motgångarna kommer. Det är oftast i boxningshallen, på gymmet, idrottsplanen och i köket som de tuffaste kamperna händer. Att träna och äta rätt kan vara den tuffaste delen.
Jag följer många kampsportsutövare och idrottsmänniskor i deras dagliga liv och reflekterar ofta över hur de tänker och vad de uttrycker i relation till deras träning. En stor gemensam nämnare är positivitet i ord och bild! Många hittar inspirationen genom att titta på och hitta paralleller i andra delar av världen. För män är det ofta andra idrottares prestationer som de ser upp till och deras kamp som de relaterar till. För kvinnor så är djurriket en stor källa till inspiration och ett sätt att relatera till kampen som sker inom dem.
Mitt bästa tips är Eric Tomas och Ray Lewis. Båda två levererar visdom på sådan hög nivå att man blir riktigt peppad att fortsätta när det är tufft. Nedan kan ni se några exempel på inspirerande ord från dem båda. Säkert har ni sett dem förut 🙂
Nu börjar sommaren att lida mot sitt slut och boxare runt om i landet börjar att komma in för försäsongen. Det är löpning, styrke, smidighet samt lätta pass för vissa i ringen och på säckarna.
En boxare är en mångsidig idrottsmänniska, de ska vara starka och snabba. Uthålliga och smidiga samtidigt som de ska ha en bra kordination. Kravfyllt? Ja det ställs mycket krav på boxare vad gäller engagemang. Iallafall de som ska tävla behöver ligga på en hyfsad hög lägstanivå.
Det diskuteras ofta inom boxning hur mycket press man kan ställa på en ung människa som ska träna boxning. Och hur långt tränaren ska gå för att få med sig den aspirerande boxare.
Det som är utmärkande för boxning är ju det faktum att du tränar för att möta en annan människa i ringen, där den andre försöker träffa dig med slag och jagar efter dig i ett visst antal minuter. Tränarens jobb är att ge dig verktygen för att klara dessa minuter utan att bli skadad. Därför kan nog en tränare med all rätt vara hård. I många fall tror jag dock att det inte behövs, för om du som boxare någonsin gått in i en matchsituation oförberedd så kommer du nog inte att göra om det. Det svider för mycket. Så boxaren, i sig själv, är nog rätt så medveten vad som krävs för att göra den prestigefyllda vandringen in mellan repen.
Det som är tuffast att avgöra är vikten. För hur rimligt är det att pressa en ung boxare, som oftast fortfarande växer, till att gå ner i vikt? Om han/hon väger 54 kg ena månaden så kanske de väger 60 kg nästa. Detta pga att deras muskelmassa ökar och att deras ben växer. Det blir oerhört svårt och jobbigt att gå ner kg som är ens naturliga vikt och del i processen att växa upp.
I detta fall tycker jag att tränarna MÅSTE vara lyhörda och flexibla till att flytta upp boxarna i viktklasserna om de inte kan gå ner lätt och det är jobbigt. Detta för att värna om deras hälsa. Både fysisk och psykisk. Även för att se till att de inte tappar intresset för sporten vid unga år. Ungdomsidrott ska vara rolig och inte för seriös. Även om man tränar hårt. Gäller nog för alla åldrar.
Så, summan av kardemumman, se till att värna om era ungdomar och att nu när försäsongen börjar ta ett samtal med era boxare om hur det känns i vikten och hurvida de borde stanna kvar i vikt, gå ner i vikt eller gå uppåt ett steg.
I livet såväl som i boxning behövs det motivation. Hur hittar man den? Vad eller hur ska man tänka?
Alla de tidiga morgontimmarna. Alla de ensamma passen på gymmet, i löpspåret och i ringen. Allt svett och allt blod har en mening och ett mål. Och även om det kan verka långt borta ibland så lovar jag, mina vänner, att ni kommer dit!
Publicerat av Linus 
Amatörboxning 