I dag klockan 13:00 var det landskamp i Botkyrka Hallen i Stockholm. Sverige tog emot Finland i vad som var en rafflande tävling med många roliga och spännande matcher!
Efter återbud i 75 kilo och 56 kilo blixtinkallade landslagscoachen, Santiago Nieva, Rocco Wadell från Timrå BK oc Hikmat Azamov från Visby BK. Wadell som senast vann över en finne i den stora turneringen Turku Starfights i Åbo, bantade ner sig från 81 kg på ett dygn och infann sig i huvudstaden för landslagsdebut. Att finnarna ville ha revansch var nog taget och efter en hård match så förlorade Wadell med siffrorna 3-0 mot den meriterade landslagsmannen Dimitro Tretyak. Hikmat Azamov hade en härlig och explosiv match mot sin motståndare och kunde se sig som vinnare efter slutsignalens gång.
Bashir Hassan gjorde comeback i landslagsfärgerna och visade med bravur att han inte tappat någonting i vare sig stil eller effektivitet. Hassan kunde med fin boxning ta en välförtjänt seger på 3-0.
Bäst på damsidan var, enligt mig, Ida Lundblad som autoritärt vann sin match över Eerika Tarvainen. Lundblad visade stor slagkraftighet och kyla, finnen blödde ymnigt från näsan, och Ida vann sin match med 3-0.
Inför finalen var det jämt, 5-5 i matcher då Hikmat Azamov, Bashir Hassan, Ida Lundblad, Clarence Goyram och Hampus Henriksson vunnit sina matcher. Det var upp till WSB:s nyförvärv Gabriel Richards att avgöra kampen. Richards hade det svårt mot den betydligt kortare motståndaren, Gennedi Metsikäinen, bland annat då hans slag träffade inte riktigt där han ville. Två låga slag från Richards vilket en resulterade i en varning, och det såg ut som att Richards skulle bli bortdömd. Men rutinen tog över och han kunde reda ut situationen till sista ronden och vann med domarrösterna 2-0.
På det stora hela en fin gala med bra matcher och nöjda fans från både Sverige och Finland.
Igår gick Sven Fornling match på Admiralen i Malmö och efter sin seger påtalade Fornling till Expressen att han ville möta, bland annat, hard-hittern Oscar Ahlin i sin nästa match.
Kom ifatt Oscar Ahlin och frågade honom vad hans tankar var om detta potentiella möte.
– Vi möttes en gång som amatörer. Jag är inte intresserad av något svenskmöte, oavsett vem det är. Det är inte dom jag tävlar mot. Jag vill inte bli bäst i Sverige utan i världen. Jag kommer aldrig jaga en svensk, men måste jag möta en för att den personen ”står i vägen” så tar man ju itu med det då. Men jag vill ju tävla internationellt och inte nationellt. Det har man gjort så länge som amatör. Och hoppas och vill även att Sverige ska bli en större boxningsnation, men ska vi ha fokus på att slå varandra så kommer vi inte komma så långt. Och lika många kan inte komma fram. Men alla har olika mål. Men som sagt skulle han stå i min väg så blir det ju så. Men har inget att vinna på en sån match idag.
Pratade lite med landslagscoach Santiago Nieva om årets senior SM och hans tankar om det.
Årets SM var lite tunt i startfältet. Vad tyckte du om kvalitén på de boxare som kom för att boxas om guldet?
– Det är alltid önskvärt att ha många deltagare på mästerskapen. Att inte juniorer får gå upp på senior-SM har naturligtvis gjort att vi tappar många deltagare, säkert ett tjugotal. Men kvalitén på toppen är fortsatt hög och vi fick se några riktigt vassa finaler.
Är det några boxare som du ser som potentiella framtidsnamn?
– Det finns många etablerade med erfarenhet från EM och VM som samlar på sig SM-guld. På herrsidan var det väldigt få skrällar men på damsidan var det flera favoriter som fick riktigt hårt motstånd och finalerna bjöd på flera överraskningar.
Kul med en sådan högklassig tungviktsfinal mellan Gabriel Richards och Mustafa El-Molla. Och Love Holgerssons fräcka utmaning om Anna Laurells tron visar på att det kommer att bli tufft om OS-platsen.
Anna Laurell tog sitt sjunde sm-guld och Bashir Hassan tangerade Roger Petterssons rekord med 10 sm-guld. Tankar om det?
– Det är fantastiskt att Anna och Bashir är tillbaka. De har gjort mycket för svensk boxning och det är inspirerande för alla ungdomar att se att de fortfarande hänger med och drömmer om OS i Rio.
Jag heter Laziz Sharifov. Jag är från Kazakstan. Jag kom till Sverige när jag var 13 år. Det var augusti 2008. Idag är jag 18 år gammal. Jag är utvisningshotad och sitter i förvar i väntan på utvisning nu sedan 5 veckor. Jag vill berätta lite hur det har varit för mig och vad jag har upplevt under de 5 veckorna. Jag vill börja med att berätta hur jag hamnade i förvar.
Måndag den 14 oktober fick vi (jag och min familj) brev, en kallelse till polisen till den 15:e oktober. Min mamma var jättesjuk och kunde inte komma, hon låg i sängen och hade haft jätteont i hjärtat i flera dagar. Min storebror skulle till sjukhuset och min lillebror hade viktiga lektioner i skolan. Så det var bara jag som kunde gå till polisen den dagen. Vi satt där och pratade. Polishandläggaren frågade mig om jag skulle själv åka till Kazakstan om de skulle ge mig biljetterna nu. Då svarade jag – Jag tror inte det… Hon gick ut från rummet och sa att jag skulle vänta. När hon kom tillbaka sa hon att hon vill att jag följer med henne till ett annat rum. Och i det rummet sa hon att hon så här: – ”Eftersom du inte vill samarbeta med oss kommer du nu tas förvar, vi kommer ta dig till Märsta nu.” Jag blev chockad, jag försökte förklara att jag visst ville samarbeta men jag ville ju inte åka någonstans ensam, men hon sa att de redan har tagit sitt beslut och att de inte kommer ändra sig. Jag sa att jag vill prata med hennes chef men hon svarade att han inte vill prata med mig. Hon ringde till Märsta där det finns ett förvar men de sa att de inte hade plats för mig och då kontaktade hon förvaret i Flen. Medans hon höll på ringa och fylla i olika papper så ringde jag mamma och förklarade allting, Min mamma började gråta och sa att hon ska komma till polisstationen även om hon mådde så illa. När hon kom var polisen redan på väg att sätta mig i bilen så bad hon att få prata med deras chef men de lät henne aldrig göra det. Sen tog de mig till bilen och körde mig till Flen. På vägen till Flen mådde jag så illa, jag var så ledsen över det som hände. Jag kom till Flen den 15:e oktobers kväll. I 3 dagar mådde jag sjukt illa. Inte fysiskt men psykiskt. Efter det började jag få många samtal, många från skolan och min boxningsklubb började ringa och fråga hur jag mådde och att de ska försöka hjälpa mig. Jag fick ett hopp igen, att allting kan ändras. Jag började tänka bara positivt. Efter några veckor i Flen hade jag domstol i Stockholm. Det var min första gång jag satt hos domstol och jag var så nervös att jag inte kunde säga ett ord.
Då fick jag veta att polisen hade köpt biljetter till resan tillbaks till Kazakstan till nästa dag. Mitt liv är slut tänkte jag bara. Jag kunde inte somna under natten. Nästa dag åkte jag ingenstans. Jag satt i Flen hela dagen och väntade. När jag gick och frågade personalen så sa de att de inte har hört någonting om min resa och att jag inte skulle åka någonstans den dagen. Jag fattade inget. Jag tänkte bara att polisen hade lurat domaren också. De sa att de hade köpt flygbiljetterna redan till imorgon men tydligen hade de inte gjort det. Efter några dagar fick jag veta att jag kommer flyttas till förvaret i Märsta. Resan till Märsta var lång, jag tål inte långa resor. Mådde så illa i bilen. När jag kom till Märsta så han jag fixa lakan till sängen och fick ett snabbt besök av min tränare och min bästa kompis. När de gick så satt jag mig vid en dator. Efter en stund ropade personalen att jag skulle packa mina grejer så fort som möjligt och bakom henne stod 2 stora män i svarta kläder. Jag fick panik direkt jag hann inte göra någonting. När jag frågade vad som händer sa de att jag ska bara flyttas till ett annat förvar. När jag undrade varför jag skulle göra det så svarade de att de inte vet någonting och att jag ska skynda mig. Jag hann inte ringa någon för att meddela att jag ska flyttas.
Vi åkte bil och var på väg till Arlanda. I bilen sa de att jag skulle nu flyga till Göteborg. Jag blev rädd direkt när de sa ordet flyga. När vi kom in flygplanet så satt vi längst borta, i sista sätet. Jag var så otrolig rädd och nervös och när andra folk kom in till flyget så började jag skrika. Jag berättade allting om mig och bad folk vägra att ta på bältena. Jag sa många saker som jag inte kommer ihåg. Polisen höll i mina händer jättehårt och försökte trycka mig in med sin kropp, jag hade svårt att andas men slutade inte skrika. Så kom flygvärdinna och sa något till de 2 männen. De satt handfängslen på mina armar, tog mig i nacken böjde mig ner och tog ut från flyget och slängde in tillbaks till bilen och sa att de var förbannade osv. De sa att det jag gjorde kommer inte hjälpa mig på något sätt, allting kommer bara vara värre och att de ska försöka beställa nya flygbiljetterna så fort som möjligt. De körde mig tillbaks till Märsta. När vi kom till Märsta så frågade de personalerna om det fanns någon äcklig eller dålig rum som man kunde kasta mig in så att jag skulle ångra mig för det jag gjorde. Förtjänar jag sådant? Varför jag som har gjort bara bra saker måste uppleva sådant?
Jag mådde jätte jättedåligt i några dagar, tankarna om det som hände gick inte bort från min hjärna. Jag kunde knappt sova under natten eftersom jag var rädd att de skulle komma när som helst och ta mig igen. Allt jag tänkte på var att göra självmord för att bevisa att jag inte vill resa tillbaks till mitt hemland. Jag hade så ont i bröstet minns jag, att jag inte kunde andas ordentligt. När mina lärare kom till besök berättade jag för de hur jag mådde och de såg själva hur jag mådde. De sa att någon läkare måste komma och kolla på hur jag mår för att det kan vara något seriöst. Vi krävde personalen att de ska hämta någon läkare. De sa att läkaren inte jobbade den dagen och att jag inte skulle få någon läkare eftersom de inte ser anledning att jag ska ha någon läkare. Då grät jag och fortsatt kräva en läkare och till slut sa de att läkaren kommer snart.
Efter 3-4 timmar kom läkaren och kollade på mig och sa att de ska köra mig till sjukhuset. Vid 11 tiden åkte vi till psykiatrin först och sen till sjukhuset. I sjukhuset sa de att jag mår bra fysiskt. Och då körde vi tillbaka till Märsta, den dagen hade jag inte sovit på ett dygn. Vi var tillbaks kl.4.30. Jag satt i förvaret i Märsta i en vecka och några dagar. Och för några dagar sen sa de att de jag inte hade någon resa på gång och därför ska jag flyttas till förvaret i Flen. Jag blev glad och trodde att det är verskställighetshinder som började göra så att de skickar mig tillbaka till Flen. Men idag den 12 november 2013 fick jag ett beslut från Migrationsverket att de ger negativt svar på min verkställighets hinder. Jag mår fortfarande illa på grund av beslutet. Jag vet inte vad jag ska göra. Allt jag gör och allt jag skickar till Migrationsverket får jag ett negativt svar.
Jag har fått bara negativa svar från Migrationsverket i 5 år nu. De gav aldrig ett positivt svar på någon av våra verkställighetshinder. Jag vet inte vad jag ska göra för att bevisa de att jag inte vill åka, enda som finns i mina tankar just nu är att göra självmord. Jag som aldrig gjort någonting dåligt för landet fick sitta på rättegången första gång i mitt liv, jag som har försökt göra bara bra saker fick handfängslar på händer. Jag som ville göra Sverige stolt sitter nu i förvar. Sitter inlåst som ett djur som man ska döda och äta djurens kött. Jag sover på en säng som inte är ens min, delar rum med folk som jag inte känner, äter mat som är inte ens gott men måste äta för att kunna överleva och inte dö av hungern. Sover inte under nätter på grund av oron. Jag vet inte vad som kommer händer imorgon.
När jag tänker på att jag kommer sättas på flygplan igen börjar jag darra i kroppen av räddslan att jag inte kommer klara mig. Jag vill inte bli utvisad. Jag vill leva i frihet och vill att min familj ska leva i frihet. Vill att Migrationsverket ska förstå att vi är bra personer. Att vi verkligen vill stanna i Sverige. Jorden är skapad för alla och att man inte får sparka ut folk.. Jag vill inte att Migrationsverket ska bestämma över mitt liv om de inte vet vad jag vill. Det finns folk som säljer narkotika osv men de får stanna. Men de som vill förbättra landet får inte. Hellre att de dödar mig än att utvisa mig tillbaks. Jag är redo för att dö för att bevisa att vi vill stanna i Sverige. Om det är så att Migrationsverket kommer låta min familj stanna här, så är jag redo för att dö så att de ska leva i frihet, Jag kommer ändå vara levande död om jag och min familj blir utvisad från landet. Jag vet inte vad jag ska göra och vem jag ska be om hjälp.
Igår så kom Laziz inte till skolan. När hans lärare ringer upp för att kolla vart han är så får han till svar att Laziz sitter i en polisbil på väg till en deporteringsanläggning i Flen.
Laziz har under sin tid i Sverige hunnit med oerhört mycket. Han har lärt sig svenska, fått många nya vänner, blivit en duktig kamrat och student på Haninge boxningsakademi, tagit SM-guld i diplomboxning. Ja han är en begåvning och en trevlig kille som gör sin del för att vara en tillgång för Sverige och för att ha ett bra liv. Ett liv fritt från trakasserier, från våld och felbehandlingar. Det är verkligheten i Kazakstan för de som tillhör minoriteten Uzbeker.
Jag pratar med Vido Ratkovic’, Laziz tränare, som är helt förstörd över detta som har skett. ”Jag vet inte vad jag ska göra, jag är helt tom på ideér.” Säger han när jag når honom på telefon tidigare idag. Vi pratar en liten stund och jag förstår vilket bra band de har, tränare och elev. Ännu ett bevis på hur omtyckt Laziz är i sin omgivning. Vido skriver följande på boxningsförbundets facebooksida.
Han är världens snällaste och trevligaste grabb…
Han är älskad och respekterad av alla som har lärt känna honom…
Han är en av Sveriges mest lovande boxare…
Men…
Han får inte fortsätta sin utbildning i Sverige.
Han får inte fortsätta utvecklas i sin sport i Sverige
Han kommer inte att få boxas en landskamp för Sverige.
Han får inte längre umgås med sina kamrater i Sverige.
För nu kommer han att tvingas lämna landet efter 6-års vistelse i Sverige.
Faaan, vad livet kan vara orättvist…
Kort därefter pratar jag med en kontaktperson på polisen som är involverad i Laziz fall och den personen verkar också väldigt bedrövad över Laziz öde. Mitt samtal med polisen går ut på att ta reda på om det finns någonting som jag eller andra kan göra för att hjälpa Laziz i hans nuvarande situation. Varför han sitter där, får jag reda på, är för att utvisningsbeslutet är taget och att han kommer att skickas iväg. Det som skulle hjälpa honom är t.ex om han skulle få ett jobb i Sverige. Vissa andra har klarat sig ifrån utvisning genom s.k instegsjobb via arbetsförmedlingen eller genom att de fått arbete på vanlig väg.
För en liten stund sedan pratar jag med Laziz som nu är i Flen. Han mår under omständigheterna bra men lägret är inte bra. ”Jag mår bra men det känns som att man är som i fängelse eftersom man inte får gå ut och så, det finns en liten gård att gå ut på för att ta frisk luft men annars får man inte gå ut ifrån det här stället.”
Igår när Laziz var på polisstationen för att träffa polis och handläggare så frågade de om han ville åka till Kazakstan om han fick en biljett nu. Han svarade att han hellre väntar. Då bad de honom följa med till ett annat rum där de berättade att han skulle avresa omgående till lägret i Flen. Jag frågade om de lurat honom. ”Ja, de lurade mig.”
Det som har varit positivt för Laziz är det stora stöd han har fått från vänner och lärare. De har ringt och sagt att de stöttar honom samt att de arbetar för att hjälpa honom, de har startat stödgrupper på facebook. Någonting som har visat sig hjälpa i tidigare fall.
Laziz låter trött, hans lite fina stockholmsdialekt är raspig och jag märker att oron tär på honom. Varför? frågar jag mig själv, ska en sådan fin kille som Laziz Sharifov behöva lämna när värre folk får stanna?
Laziz är en duktig elev, han har en enorm idrottstalang vilket har gett honom uppmärksamhet från landslagscoachen Santiago Nieva som ser Laziz som en framtidsman och en person han vill satsa på. Detta har Santiago också skrivit under på papper som har skickats till migrationsverket. Så varför ska en människa som är anpassad till det svenska sättet att leva och som arbetar hårt för att bli en framstående del av samhället straffas? Det är ju sådana människor samhällen bygger på.
Vad kan vi göra? Vad kan ni göra?
Följande:
Dela denna historien till så många som möjligt och få dem att dela vidare.
Sök upp kontakter i era nätverk som arbetar inom media och få dem att ta upp frågan eller dela vidare.
Är ni själva kända profiler i Sverige, så lyft frågan på era sociala forum. DET gör enorm skillnad!
Dela på nyhetssidor och statliga sidor.
Gå med i protestlistor och facebookgrupper. (Facebook är ett starkt åsiktsverktyg)
Skriv på namninsamlingar
Är ni företagsledare/arbetsledare som behöver arbetskraft, ta chansen och rädda en familjs liv. Anställ.
Är ni idrottsledare eller med i idrottsförbund ta och höj era röster så att denna begåvning stannar i Sverige. (idrotten är stark i Sverige, med en stark röst, er röst kan göra skillnad)
Prata och engagera era nära och era kollegor. Få alla möjliga att ställa upp, även de som inte har facebook.
Kan vi uppfylla en eller fler punkter på listan så har vi chansen att rädda en familj!
Avslutningsvis så vill jag visa en video från SM-finalen i boxning 2013 mellan Laziz och Clarence Goyeram. Laziz förlorar med siffrorna 11-15 men lyssna på kommentatorerna, en av dem landslagscoach Santiago Nieva, och hur de pratar om boxaren och människan, Laziz Sharifov.
Otto Wallin har sedan några år tillbaka setts som en av de bästa supertungviktarna i Sverige. En ung, stor, och talangfull boxare som verkar besitta ett stort personligt lugn och mognad. Nu har han tagit klivet över och blivit proffs med kontrakt hos Sauerland.
”Det känns väldigt skönt att få göra proffsdebut.”
Som amatör hade Otto fina framgångar med bl.a SM-Silver och en given plats i landslaget. Hans stil som amatör har varit som en hårdslående högerboxare med timing, blick, och kontroll, och fler än en har fått se sig besegrade av hans kombination av stil och kraft.
Med 197 cm och 103 kg så kan han verkligen leverera!
Jag träffade på den trevlige Otto, som var god nog att ställa upp på en intervju, och vi pratade lite om framtiden och hur tankarna har gått inför debut och proffsliv.
Enjoy Sportsfans!
Du har nu tagit steget från amatör till proffsscenen. Hur går tankarna kring det?
Det känns bra, jag har kommit till ett riktigt bra stall där jag kommer få chansen att visa min verkliga potential och det är väldigt spännande. Nu gäller det att ta vara på chansen som jag fått och göra mitt bästa varje dag.
Hur har reaktionerna varit från din omgivning och världen?
De har varit nästan enbart positiva. Många har hört av sig och skickat sina lyckönskningar, det är väldigt roligt att veta att jag har så många som stöttar mig på den här resan.
Ditt nya promotionsbolag, Sauerland, gick ut med deras förhoppningar på dig i storstilad form genom att kalla dig ”Sveriges nya Ingemar Johansson”. Hur känns det?
Det är ett bevis att dom tror på mig, vilket är väldigt viktigt men jag tar ett steg i taget och fokuserar 100% på att göra en lyckad debut till att börja med.
Du har redan varit och tränat en del i Tyskland. Vilka var dina första intryck?
Det har varit mycket positiva intryck och jag känner mig trygg med min tränare, sen att det finns så mycket bra sparring gör att det känns ännu bättre.
Vem kommer att vara din huvudtränare?
Torsten Schmitz kommer vara mina huvudtränare och det är en meriterad herre som bland annat tränat Armand Kranjc och Luan Krasniqi. Jag känner mig trygg med honom.
Kommer din boxning förändras? Hur går taktiksnacket, har ni kommit så långt?
Det är klart att det är lite saker man måste ändra på nu när matcherna kommer vara längre. Framförallt lägga energin på rätt saker och lägen.
I det stora hela så ska jag fortsätta jobba med det som har funkat bra för mig hittills.
Du sparrade för ett tag sedan med b.l.a Denis Boitsov, hur känns det att helt plötsligt få träna med toppboxare i proffsvärlden?
Det är fantastiskt att ha så pass bra sparring på träning och det kommer gynna mig mycket framöver.
Du har nu fått matchdatum, 15 juni i Danska Århus. Är du taggad? Hur går tankarna?
Det känns väldigt skönt att få göra proffsdebut. Jag har tagit mig tillbaka till Berlin för fem veckor med bra träning och bra sparring så jag känner mig säker på att jag kommer vara väl förbered den 15e juni.
Har du fått veta motstånd än?
Inget motstånd klart än.
Vilken är favoritmaten efter match?
Den mat jag längtar till mest nu när jag är borta är allt som min fästmö Jasmina lagar. Kan inte vänta på att få äta hennes mat igen.
Tack för det Otto, och jag önskar dig stort lycka till! And now, some video 🙂
Rocco Wadell, 19 år gammal och redan en av de bästa i Sverige i 75 kg bland amatörer. Fostrad på Timrå Boxningsklubb av pappa Glenn Wadell och nu senast genom Haninge Boxningsklubb och Stefan Färnström.
Jag fick tag i Rocco häromdagen, mellan hans hektiska schema med träningar, skola och jobb. Och den, ytterst trevliga och artiga, unge herr Wadell var god nog att ställa upp på en kort intervju!
1. Du vann nyligen, i en fin boxningsuppvisning, matchen mot Sverigeettan Ibragim Israelov. Hur var det?
Ja precis det stämmer. Jag har aldrig mött honom i match förut men vi har däremot sparrats tidigare och redan då har jag känt att det är jag som dominerar och styr. Dessutom har jag känt att jag har tagit över mer och mer för varje gång som vi har sparrats men jag är fortfarande lite ”valpig” i min kropp som nu håller på att bli alltmer vuxnare, dessutom känner jag att min kropp håller på att bli så mycket mer synkroniserad vilket jag kan tacka min hårda träning och det överlägsna tränings upplägget som jag får av mina tränare, Stefan Fernström, pappa och såklart på mina akademiträningar. Så jag antar att jag gick in i den här matchen med ett stort självförtroende vilket alltid är till stor hjälp, speciellt när jag vunnit Swedish Box Open och slagit Ben Bodila i finalen bara någon vecka innan.
2. Hur var denna matchen jämfört med din senaste match mot Ben Bodila, som då var rankad tvåa i Sverige.
Ja du, om jag ska jämföra den här matchen med Ben så skulle jag nog påstå att i den här matchen kunde jag göra lite mer som jag ville, jag kände att jag dominerade i alla situationer. Mot Ben var en tätare match där jag försökte att ligga och pricka på distans, men det gick också bra, jag är väldigt säker på distans. Jag hade även mött Ben två gånger tidigare den här säsongen och förlorat i två väldigt täta matchen som slutade med 2-1 och 3-2. Vilket jag hade stor nytta av. Jag tror att jag har större nytta av att känna på mina motståndare innan match än vad dem har av att möta mig. Jag har väldigt lätt att lära mig olika stilar, dessutom är mina pappa och Stefan väldigt bra på att lägga upp taktiker.
3. Hur har reaktionerna varit efteråt från omvärlden?
Jag har fått väldigt många gratulationer och mycket beröm. Dessutom så är jag storfavorit inför sm nu vilket känns väldigt bra. Guldet är nära!
4. Hur var dina tränares kommentarer efter matchen?
Att jag är bäst i Sverige nu. De är såklart också väldigt nöjda och ser stor utvecklingspotential i mig. Jag känner redan nu att jag har tagit ytterligare ett steg i den långa trappan jag har framför mig sen efter matchen.
5. SM är om 5 veckor, hur går tankebanorna inför Svenska mästerskapet?
Haha, ja. Det är inte långt kvar nu. Jag kan inte påstå att jag har tänkt speciellt mycket på just mästerskapet. Jag tänker mer på framtiden och hur bra jag kommer att vara en dag. Jag vill utvecklas så mycket som möjligt men jag har inte bråttom. Vad jag vill säga är att jag har så mycket större mål än SM, Svenska Mästerskapen är bara ett delmål av många andra.
6. Du går på boxningsgymnasiet i Haninge. Hur har det varit att få utöva din hobby på skoltid?
Ja precis. Det har varit överlägset, tänkt dig att ditt största intresse var att läsa böcker och plugga, hur roligt skulle det inte vara att gå i en vanlig skola för dig då? Boxningen är mitt största intresse och jag studerar på en boxningsskola. Jag får 500 poäng för att träna och läsa kost, idrottspsykologi m.m. på skoltid. Det är otroliga förutsättningar för att lyckas.
7. Studenten är nära nu. Vad är planerna efter skolans slut med boxningen?
Jag ska ge mitt liv till boxningen. Fortsätta att träna så hårt och smart jag bara kan. Det ska bli jätteskönt att ta studenten bara så att jag kan fokusera ännu mer på boxningen, självklart kommer annat ansvar då som att jobba men det kommer jag nog inte bli några större problem.
8. Din gamle ”stallkompis” Anthony Yigit har skrivit kontrakt med Sauerland. Hur är dina tankar inför proffsscenen?
Svår fråga. Det kan nog bli snabbare än jag själv anar, men jag skulle helst vilja ta medalj på både amatör EM och VM innan och få mer erfarenhet internationellt.
9. förutom SM vad är närmaste målet?
Bli uttagen till landslaget, bli rankad etta i Sverige och kunna få representera oss i Landskamper och andra tävlingar.
10. Förutom boxningen, vad gör du på fritiden?
Jag går ju som sagt sista året på gymnasiet så plugget är ingenting som jag kan smita ifrån. Annars så gillar jag att ta de lugnt, umgås med mina vänner och bara softa. Jag hänger väldigt mycket med min bästa vän Soheil Shahbazan som även han ska vara med på SM i 64 kilos klassen.
11. Vilken är favorit maten inför match?
Innan match försöker jag att äta så nyttigt som möjligt. Bra mat med ris eller pasta brukar jag väl äta och efteråt brukar det alltid sitta på sin plats med donken på vägen hem 🙂
Här nedan kan ni se Roccos senaste match mot Ibragim Israelov under Mattias Minnes Cup, Enjoy Sportsfans 🙂
Golden Gloves 2013 är i full gång och jag har pratat med en kille från Harrisburg Boxing Club, Danny Lugaro, om hans resa, framtid och tankar inför 2013.
Har följt honom lite på avstånd och han verkar vara en kille som satsar 200 % på sin boxning, träning och kost. Han skulle ha debuterat som proffs redan 2012 men strul med managers gjorde att debuten inte kom. Så nu ska han ställa upp i Golden Gloves Pennsylvania innan debuten.
Notera skillnaderna mellan våra länder i tänk och erfarenhet när det ska satsas på en proffskarriär.
Frågestund med ”Hurricane” Danny Lugaro
1.At what age did you start boxing?
I Started fighting at the age of 15
2. How many fights have you had as a amateur?
My record was 12-1 as an amateur
3. What are your strengths as a boxer? What do you work extra on in the gym?
I was told I was a crafty fighter and I am often compared to a young Hector ”Macho” Camacho
I was also told I was the hardest puncher in the gym and that’s including 165lb fighters. I am a Jr. Welterweight at 141.
Basically my strengths are me being a slick power puncher with great footwork.
4. After the Golden Gloves you have said you will turn pro, what made you decide to take the next step and become a professional?
I spar pros at the gym all the time and feel that it is my time to step my level of competition up and the pros is where I feel me and my team need to go.
5. What are your expectations for that tournament?
I expect to win the tournament completely but one fight at a time is where my mind is. Win the locals then win the state championship but one fight at a time for me.
6. What are the goals, as a pro in 2013?
My goals as a pro in 2013 is to win my first fight, I need that under my belt right now before I can think beyond that.
7. What is your best competition memory?
My best competition memory will always be my first fight… I didn’t sleep that night at all then I fought the next day… The reason I had a blemish on my record
8. Who would you fight if you could get to pick any fighter of any era in your weight division?
I would fight current champions like Zab Judah, Pacquiao, Garcia, Juan Manuel Marquez, Danny Garcia. I would even fight Sugar Ray Leonard, Roberto Duran, anyone worth a challenge for me!
9. What is your favourite fight-day food?
Right now food is dangerous for me haha but I would have to say Pizza.
10. What will be your pro-colours?
My main colour will be Orange with black trim and maybe I’ll switch to blue trim at time but basically New York Knicks colours to make it short.
Anthony Yigit boxades igår mot Francisco Vargas Ramirez från Puerto Rico. Inledningen i matchen var lite trevande men Yigit blev större och större i ringen och satsade sedan allt med snabba kontringar och fysisk boxning. Första ronden slutade 5-2 till Yigit och Sverige. I rond två var Yigit lite mer defensiv och Puertoricanen verkade hitta rätt mer än Yigit. Men då Anthony höll avståndet bra så slutade ronden 3-3.
I rond tre så var Puertoricanen försiktigare och Yigit låg på med kombinationer och kunde öka sin ledning med bra fart. 13-9 var slutresultatet och Yigit blev därmed den första svensk på 16 år att ta sig vidare från första omgången! Härligt:)
Min spontana reaktion var att Yigit boxades på ett väldigt trevligt sätt. Han kombinerar styrka och uthållighet med blixtrande kombinationer och en god kämpaglöd. Som med alla boxare så finns det utrymme för förbättring, men han är en ung boxare och hans utvecklingskurva kommer stiga avsevärt innan han är klar.
Jag fick tag i den ytterst trevlige Anthony Yigit igår för en kort ”intervju” som han var god nog att ställa upp på, trots ett hektiskt schema. Tack igen Anthony!
Enjoy sportsfans:)
1. Hur kändes det efter matchen? Efter matchen var känslan obeskrivlig. En stor lättnad och alla nerver var borta. När jag insåg att jag vann så var det som en dröm.
2. Hur var känslan i kroppen innan matchen, under matchen och efter matchen? Känslan i kroppen innan matchen var bra. Jag var dock lite övertänd kanske men det kändes bra iallafall. I matchen blev det lite segare p.g.a. nerverna. Jag var lite stelare och fick inte ut riktigt allt 100% men det kändes ändå okej, jag hade kontroll matchen igenom.
Efter matchen var jag inte ens trött. Jag var så uppe i varv och taggad. Men dagen efter så var jag lite stel runt nacken och armarna av all spänning i ringen.
3. Vilka reaktioner har du fått från familj, vänner och omvärlden? Bara positiva. Precis som innan matchen. Folk har önskat mig lycka till och grattat mig och folk har addat mig på facebook och grattat mig. Det är underbart.
4. Hur känns det att vara den förste svensk på 16 år att ta sig vidare från första omgången? Det känns bra men jag är inte nöjd. Jag vill ta hem hela skiten!
5. Sista frågan, hur är tankarna inför nästamatch?
Jag kommer möta en stark kille så det gäller för mig att vara fokuserad. Jag är snabbare än honom så jag ska använda min snabbhet för att slå honom. Han kom 2a på VM så det blir riktigt tufft men inget är omöjligt!
Publicerat av Linus 
Amatörboxning 