Nu börjar sommaren att lida mot sitt slut och boxare runt om i landet börjar att komma in för försäsongen. Det är löpning, styrke, smidighet samt lätta pass för vissa i ringen och på säckarna.
En boxare är en mångsidig idrottsmänniska, de ska vara starka och snabba. Uthålliga och smidiga samtidigt som de ska ha en bra kordination. Kravfyllt? Ja det ställs mycket krav på boxare vad gäller engagemang. Iallafall de som ska tävla behöver ligga på en hyfsad hög lägstanivå.
Det diskuteras ofta inom boxning hur mycket press man kan ställa på en ung människa som ska träna boxning. Och hur långt tränaren ska gå för att få med sig den aspirerande boxare.
Det som är utmärkande för boxning är ju det faktum att du tränar för att möta en annan människa i ringen, där den andre försöker träffa dig med slag och jagar efter dig i ett visst antal minuter. Tränarens jobb är att ge dig verktygen för att klara dessa minuter utan att bli skadad. Därför kan nog en tränare med all rätt vara hård. I många fall tror jag dock att det inte behövs, för om du som boxare någonsin gått in i en matchsituation oförberedd så kommer du nog inte att göra om det. Det svider för mycket. Så boxaren, i sig själv, är nog rätt så medveten vad som krävs för att göra den prestigefyllda vandringen in mellan repen.
Det som är tuffast att avgöra är vikten. För hur rimligt är det att pressa en ung boxare, som oftast fortfarande växer, till att gå ner i vikt? Om han/hon väger 54 kg ena månaden så kanske de väger 60 kg nästa. Detta pga att deras muskelmassa ökar och att deras ben växer. Det blir oerhört svårt och jobbigt att gå ner kg som är ens naturliga vikt och del i processen att växa upp.
I detta fall tycker jag att tränarna MÅSTE vara lyhörda och flexibla till att flytta upp boxarna i viktklasserna om de inte kan gå ner lätt och det är jobbigt. Detta för att värna om deras hälsa. Både fysisk och psykisk. Även för att se till att de inte tappar intresset för sporten vid unga år. Ungdomsidrott ska vara rolig och inte för seriös. Även om man tränar hårt. Gäller nog för alla åldrar.
Så, summan av kardemumman, se till att värna om era ungdomar och att nu när försäsongen börjar ta ett samtal med era boxare om hur det känns i vikten och hurvida de borde stanna kvar i vikt, gå ner i vikt eller gå uppåt ett steg.
Denna turnering har verkligen haft sina toppar och dalar. Allt från fantastiska segrar till oerhörda domslut. Ja denna turnering har verkligen allt. Istället för att grotta ner oss i sådant som gör sporten illa så fokuserar vi i dag på de som gör sporten fantastisk!
Anthony Yigit boxades i förrgår mot världstvåan Denys Berinchyk. Berinchyk som har guld från 2011 års världsmästerskap för amatörer samt 2010 års världs universitets mästerskap är verkligen en tuff nöt att knäcka. Den kraftfulle och snabbe Ukrainaren slog i världsmästerskapen den nr 1 seedade och regerande världsmästaren, Roniel Ilglesias Solotongo, på poäng, sedan slog han Englands Tom Stalker på poängen 33-18.
Under Yigits väg in i ringen så satt nog hela boxningssverige på kanten av soffan och bet nervöst i bordskanten. Yigits ansiktsuttryck hade en blandning av beslutsamhet, lite nervositet och full fokus. Grabben var där för att fightas och ingen motståndare, det spelade ingen roll vilken ranking han hade, skulle få hindra det. Ukrainaren var inne för en riktig kamp.
Anthony Yigit öppnade bra med ett hårt tempo och många slag. Ukrainaren gick från att se avslappnat säker ut till att se koncentrerat osäker ut. Det finns en anledning till att Ukrainaren är världstvåa, och han fick verkligen använda alla sina kunskaper för att inte bli ut-boxad och förlora. Som Santiago Nieva uttryckte det ”Berynchyk är klart konfunderad”! Matchen var verkligen en i världsklass och även om Ukrainaren var lite vassare så var det ingens match fören slutsignalen gick.
Det var ett riktigt ”brawl” mellan Svensken och Ukrainaren, med publikfriande slagväxlingar och tempo. I slutet på andra ronden så var båda boxare märkbart trötta, så hårt var tempot. Anthony Yigit garderade sig tyvärr inte lika bra som ukrainaren och slutsiffrorna i rond två var 19-15 för Ukraina. I rond tre så gick båda dessa gigantiska fighterhjärtan ut för att ta segern. Det var ingen som höll igen, men det större hjärtat var blått och gult! När slutsignalen gick så jublade publiken och klappade taktfast händerna efter denna hårda fight. Slutställningen 24-23 och Sverige var ute ur turneringen på herrsidan. Men vilken avslutning!
Anthony Yigit visade prov på en stor boxningsvilja och talang, om man betänker att han gick längre än vad någon svensk har gjort på 16 år och tar in hans låga ålder i ekvationen så har han helt klart en fin karriär framför sig!
Detta OS blev ju även historiskt i den bemärkelsen att det är första gången damerna får tävla i boxningen. Sveriges andra medalj hopp, den meriterade och rutinerade, Anna Laurell gjorde sin första match igår där hon mötte Australiens Naomi-Lee Fischer-Rasmussen. Anna visade lite prov på nerver i den första ronden och australiensiskan kapitaliserade på Annas misstag. I andra och tredje dock så utnyttjade Anna sin överlägsna längd på ett rutinerat sätt och kunde bekvämt gå vidare till kvartsfinalen.
I kvarten kommer hon att få möta den blott 17 år gamle Clarissa Shields, U.S.A som är en tvåfaldig Junior olympisk mästare som har ett fint boxnings record på 27 matcher med 26 vinster och 1 förlust. Kan bli en riktigt tuff motståndare för den långa svenskan!
Ja medeljhoppet lever vidare. Och sporten, ja sporten har fortfarande sin förmåga att inspirera, konfundera och få hoppet att leva! GO SWEDEN!
”Boxing, for me, it’s the beginning of all sports. I’m willing to bet that the first sport was a man against another man in a fight, so I think that’s something innate in all of us!”
I kvällens match mellan amerikanen Errol Spence och Indiens Krishan Vikas gick det hett till. Vikas var snäppet vassare i första ronden och amerikanen kände pressen.
Spence var inte bara den sista manlige jänkaren att vara kvar i tävlingen, han var även högt rankad att vinna en medalj. I rond två började Spence arbeta kraftfullt och explosivt mot indierns täta gard. Han lyckades forcera med rå styrka och började vinna poäng.
I tredje var indiern slut och höll oavbrutet fast amerikanen i sina försök att förhala. Amerikanen verkade bara hitta mer ånga och körde över Vikas.
I mina ögon och kommentatorernas så var Spence klar vinnare. Men icke, slutsiffror 13- 11 till Vikas. Om domaren gjort sitt jobb och gett Vikas en varning för de upprepade fasthållningarna så hade Spence fått två poäng där. Och vad poängdomarna sysslade med kan man bara spekulera i. Hittills så har tre domare fått lämna OS pga felaktigt agerande, och jag hoppas verkligen att Danmarks bidrag till detta mästerskap gör dem sällskap!
Ishanguly Meretnyyazov som blev hemskickad efter att ha missat att räkna inga mindre än sex (6!!) nedslagningar.
Anthony Yigit boxades igår mot Francisco Vargas Ramirez från Puerto Rico. Inledningen i matchen var lite trevande men Yigit blev större och större i ringen och satsade sedan allt med snabba kontringar och fysisk boxning. Första ronden slutade 5-2 till Yigit och Sverige. I rond två var Yigit lite mer defensiv och Puertoricanen verkade hitta rätt mer än Yigit. Men då Anthony höll avståndet bra så slutade ronden 3-3.
I rond tre så var Puertoricanen försiktigare och Yigit låg på med kombinationer och kunde öka sin ledning med bra fart. 13-9 var slutresultatet och Yigit blev därmed den första svensk på 16 år att ta sig vidare från första omgången! Härligt:)
Min spontana reaktion var att Yigit boxades på ett väldigt trevligt sätt. Han kombinerar styrka och uthållighet med blixtrande kombinationer och en god kämpaglöd. Som med alla boxare så finns det utrymme för förbättring, men han är en ung boxare och hans utvecklingskurva kommer stiga avsevärt innan han är klar.
Jag fick tag i den ytterst trevlige Anthony Yigit igår för en kort ”intervju” som han var god nog att ställa upp på, trots ett hektiskt schema. Tack igen Anthony!
Enjoy sportsfans:)
1. Hur kändes det efter matchen? Efter matchen var känslan obeskrivlig. En stor lättnad och alla nerver var borta. När jag insåg att jag vann så var det som en dröm.
2. Hur var känslan i kroppen innan matchen, under matchen och efter matchen? Känslan i kroppen innan matchen var bra. Jag var dock lite övertänd kanske men det kändes bra iallafall. I matchen blev det lite segare p.g.a. nerverna. Jag var lite stelare och fick inte ut riktigt allt 100% men det kändes ändå okej, jag hade kontroll matchen igenom.
Efter matchen var jag inte ens trött. Jag var så uppe i varv och taggad. Men dagen efter så var jag lite stel runt nacken och armarna av all spänning i ringen.
3. Vilka reaktioner har du fått från familj, vänner och omvärlden? Bara positiva. Precis som innan matchen. Folk har önskat mig lycka till och grattat mig och folk har addat mig på facebook och grattat mig. Det är underbart.
4. Hur känns det att vara den förste svensk på 16 år att ta sig vidare från första omgången? Det känns bra men jag är inte nöjd. Jag vill ta hem hela skiten!
5. Sista frågan, hur är tankarna inför nästamatch?
Jag kommer möta en stark kille så det gäller för mig att vara fokuserad. Jag är snabbare än honom så jag ska använda min snabbhet för att slå honom. Han kom 2a på VM så det blir riktigt tufft men inget är omöjligt!
Idag kickade OS igång med damfotbollen i Coventry. Mer intressant för mig och säkert många andra som läser denna blogg är boxninge! 286 boxare som ska göra upp om det yttersta priset. GULD.
Det finns en del namn som är tippade som favoriter och idag jag tänkte presentera två namn som experterna, och jag själv för den delen, ser extra fram emot att följa.
Ukraina har några intressanta boxare, främst bland dessa är nog Vasyl Lomachenko som utan tvekan är en av de dominant lättviktarna inom amatörboxningen.
Med två stycken amatör VM guld (2009, 2011) ett olympiskt guld (2008) och ett Europeiskt Mästarguld (2008) Om Lomachenko tar guld i London så är det en fantastisk bedrift för denne, blott, 23 årige Ukrainske southpaw.
Vasyl Lomachenko highlights
Också från Ukraina har vi Oleksandr Usyk. Inte lika välrenommerad som Lomachenko men ändå en fighter att räkna med. Denne tungviktare är också southpaw och ligger alltid bland favoriterna i världssammanhang. I alla sammanhang som han är med i faktiskt.
Med Guld i Europeiska Mästerskapen (2008) guld i amatör VM (2011) likaväl som Brons i Europeiska 2006 och 2009 års amatör VM så är han ett riktigt starkt kort inför London OS!
Jaha, ännu en boxningsskandal!? Manny Pacquiao förlorar sin första match på 7 år mot den unge, obesegrade, Bradley.
Kvaliteten på förlusten är svidande, då Pacman hade fler renare träffar och fler tillfällen då Bradley såg skakad, slö och letargisk ut efter Pacman´s hårda raka vänster eller vänsterkrok.
Missförstå mig rätt, Bradley gjorde en fin match och var i fin form. Han kontrade bra och lät sig inte skrämmas av Pacquiao´s aggressivitet utan svarade upp, och ofta träffade Pacman luft. Bradley stod pall för alla Pacquiao´s hårdaste slag, en bedrift som få har lyckats med.
Men. Ett stort, rungande, MEN. Pacquiao´s fantastiska fötter, ögon och grymma försvar släppte inte in tillräckligt för att det skulle vara en seger. Utan han gav mer än han fick. Bradley lyckades inte forcera hans försvar utan slog mycket läder på Pacman´s armar.
Ändå tilldelas Bradley en ”split” med 115-113. Ett skämt för den som har ögon med sig.
Manny Pacquiao då? Hans insats, fysiskt sett, var som vanligt i världsklass. Han visade god rutin och kyla inför denna unge utmanaren. MEN, men, men… Mitt Pacquiao hjärta gick lite i kras när jag såg hur lite hans hjärta klappade. Borta var den stenhårda, beslutsamma, blicken. Borta var den frenesi som symboliserar Pacman´s attacker och totala offensiva begåvning. Fokus på matchen verkade inte finnas där, då han sköt på sin egen match i ca 1 h för att se slutet på NBA slutspelet. Ok om man är basket-fan men kanske inte till den grad att man väljer att skjuta på sitt egna titelförsvar!??
Nej, det var en tråkig och alltför vanlig saga bland många mästare där de blir ”nöjda”. Hårt som det kanske låter men Manny Pacquiao kanske behövde förlora för att hitta sig hjärta igen och vara den fighter han är. För fysiskt sätt så har han MINST 4 bra år kvar.
Så sammanfattningsvis, Manny ”Pacman” Pacquiao förlorade sin vinst. P.g.a fusk/korruption?? (det får visare människor än jag bedöma) Och han gjorde det utan hjärta…
I natt händer det, mötet mellan Manny Pacquiao och Timothy Bradley. Ska bli spännande att se om Pacman har lyckats ta sig tillbaka till samma nivå som han var på innan Marques matchen.
Här har ni en pre-fight intervjuv och analys med båda boxarna och deras tränare. Enjoy sportfans!
1995 flyttade Grigor och Sylvia Abrahamyan från Armenien till Tyskland. Med sig hade de sin då 15 åriga son Avetik Abrahamyan.
Avetik blev en framgångsrik cyklist där han vann flera ungdomstitlar. Men efter att ha sett en spännande boxningsmatch med Mike Tyson, där han beundrade intensiteten och koncentrationen hos Tyson, bestämde han sig för att bli en boxningsstjärna.
Avetik blev Arthur Abraham och hade en fantastisk amatörkarriär med 81-3-6 (48 KO). Detta i ett Tyskland som har en stolt historia bland duktiga boxare. En stjärna framträdde.
Senare blev Arthur sparringpartner åt IBF och WBA Super mellansviktsmästaren Sven Ottke som tränades av den legendariske Ulli Wegner. Wegner blev så imponerad av Arthur Abraham att han tog sig an att träna honom på fläcken.
Arthur Abraham har haft en fantastisk karriär där han har tagit flera internationella titlar, bla IBF:s mellanviktstitel som han försvarade framgångsrikt 10 gånger.
Hans proffsrecord är som följer: 34 vinster (27 knockouts, 7 via beslut), 3 förluster (0 knockouts, 2 via beslut, 1 diskvalificering), 0 oavgjorda.
Rätt roligt fakta ät att han är väldigt lik den svenske brottaren Ara Abrahamian, också från Armenien, de är inte släkt dock 🙂
Arthur Abraham har en önskan att flytta tillbaka till Armenien och starta en skola för boxare när han drar sig tillbaka från boxningen. I denna skolan ska de även lära ut språk som Engelska och Tyska.
Amatörtitlar
Internationella:
1997 internationella Lätt Welterviktsmästare, Tyskland.
2000, 2001 och 2001 Senio Lätt mellanviktsmästare, Armenien.
Proffstitlar
Stora världstitlar:
IBF Mellanviktsmästare (72 kg)
Regionala/Internationella Titlar:
WBA Interkontinentala Mellanviktsmästare (72 kg)
WBF Interkontinentala Mellanviktsmästare (72 kg)
WBO Europeiske Super Mellanviktsmästare (76 kg)
Nedan är ett litet klipp med Highlights från King Arthurs karriär. Enjoy Sportfans.
Publicerat av Linus 
Amatörboxning 