Nu börjar sommaren att lida mot sitt slut och boxare runt om i landet börjar att komma in för försäsongen. Det är löpning, styrke, smidighet samt lätta pass för vissa i ringen och på säckarna.
En boxare är en mångsidig idrottsmänniska, de ska vara starka och snabba. Uthålliga och smidiga samtidigt som de ska ha en bra kordination. Kravfyllt? Ja det ställs mycket krav på boxare vad gäller engagemang. Iallafall de som ska tävla behöver ligga på en hyfsad hög lägstanivå.
Det diskuteras ofta inom boxning hur mycket press man kan ställa på en ung människa som ska träna boxning. Och hur långt tränaren ska gå för att få med sig den aspirerande boxare.
Det som är utmärkande för boxning är ju det faktum att du tränar för att möta en annan människa i ringen, där den andre försöker träffa dig med slag och jagar efter dig i ett visst antal minuter. Tränarens jobb är att ge dig verktygen för att klara dessa minuter utan att bli skadad. Därför kan nog en tränare med all rätt vara hård. I många fall tror jag dock att det inte behövs, för om du som boxare någonsin gått in i en matchsituation oförberedd så kommer du nog inte att göra om det. Det svider för mycket. Så boxaren, i sig själv, är nog rätt så medveten vad som krävs för att göra den prestigefyllda vandringen in mellan repen.
Det som är tuffast att avgöra är vikten. För hur rimligt är det att pressa en ung boxare, som oftast fortfarande växer, till att gå ner i vikt? Om han/hon väger 54 kg ena månaden så kanske de väger 60 kg nästa. Detta pga att deras muskelmassa ökar och att deras ben växer. Det blir oerhört svårt och jobbigt att gå ner kg som är ens naturliga vikt och del i processen att växa upp.
I detta fall tycker jag att tränarna MÅSTE vara lyhörda och flexibla till att flytta upp boxarna i viktklasserna om de inte kan gå ner lätt och det är jobbigt. Detta för att värna om deras hälsa. Både fysisk och psykisk. Även för att se till att de inte tappar intresset för sporten vid unga år. Ungdomsidrott ska vara rolig och inte för seriös. Även om man tränar hårt. Gäller nog för alla åldrar.
Så, summan av kardemumman, se till att värna om era ungdomar och att nu när försäsongen börjar ta ett samtal med era boxare om hur det känns i vikten och hurvida de borde stanna kvar i vikt, gå ner i vikt eller gå uppåt ett steg.
Denna turnering har verkligen haft sina toppar och dalar. Allt från fantastiska segrar till oerhörda domslut. Ja denna turnering har verkligen allt. Istället för att grotta ner oss i sådant som gör sporten illa så fokuserar vi i dag på de som gör sporten fantastisk!
Anthony Yigit boxades i förrgår mot världstvåan Denys Berinchyk. Berinchyk som har guld från 2011 års världsmästerskap för amatörer samt 2010 års världs universitets mästerskap är verkligen en tuff nöt att knäcka. Den kraftfulle och snabbe Ukrainaren slog i världsmästerskapen den nr 1 seedade och regerande världsmästaren, Roniel Ilglesias Solotongo, på poäng, sedan slog han Englands Tom Stalker på poängen 33-18.
Under Yigits väg in i ringen så satt nog hela boxningssverige på kanten av soffan och bet nervöst i bordskanten. Yigits ansiktsuttryck hade en blandning av beslutsamhet, lite nervositet och full fokus. Grabben var där för att fightas och ingen motståndare, det spelade ingen roll vilken ranking han hade, skulle få hindra det. Ukrainaren var inne för en riktig kamp.
Anthony Yigit öppnade bra med ett hårt tempo och många slag. Ukrainaren gick från att se avslappnat säker ut till att se koncentrerat osäker ut. Det finns en anledning till att Ukrainaren är världstvåa, och han fick verkligen använda alla sina kunskaper för att inte bli ut-boxad och förlora. Som Santiago Nieva uttryckte det ”Berynchyk är klart konfunderad”! Matchen var verkligen en i världsklass och även om Ukrainaren var lite vassare så var det ingens match fören slutsignalen gick.
Det var ett riktigt ”brawl” mellan Svensken och Ukrainaren, med publikfriande slagväxlingar och tempo. I slutet på andra ronden så var båda boxare märkbart trötta, så hårt var tempot. Anthony Yigit garderade sig tyvärr inte lika bra som ukrainaren och slutsiffrorna i rond två var 19-15 för Ukraina. I rond tre så gick båda dessa gigantiska fighterhjärtan ut för att ta segern. Det var ingen som höll igen, men det större hjärtat var blått och gult! När slutsignalen gick så jublade publiken och klappade taktfast händerna efter denna hårda fight. Slutställningen 24-23 och Sverige var ute ur turneringen på herrsidan. Men vilken avslutning!
Anthony Yigit visade prov på en stor boxningsvilja och talang, om man betänker att han gick längre än vad någon svensk har gjort på 16 år och tar in hans låga ålder i ekvationen så har han helt klart en fin karriär framför sig!
Detta OS blev ju även historiskt i den bemärkelsen att det är första gången damerna får tävla i boxningen. Sveriges andra medalj hopp, den meriterade och rutinerade, Anna Laurell gjorde sin första match igår där hon mötte Australiens Naomi-Lee Fischer-Rasmussen. Anna visade lite prov på nerver i den första ronden och australiensiskan kapitaliserade på Annas misstag. I andra och tredje dock så utnyttjade Anna sin överlägsna längd på ett rutinerat sätt och kunde bekvämt gå vidare till kvartsfinalen.
I kvarten kommer hon att få möta den blott 17 år gamle Clarissa Shields, U.S.A som är en tvåfaldig Junior olympisk mästare som har ett fint boxnings record på 27 matcher med 26 vinster och 1 förlust. Kan bli en riktigt tuff motståndare för den långa svenskan!
Ja medeljhoppet lever vidare. Och sporten, ja sporten har fortfarande sin förmåga att inspirera, konfundera och få hoppet att leva! GO SWEDEN!
”Boxing, for me, it’s the beginning of all sports. I’m willing to bet that the first sport was a man against another man in a fight, so I think that’s something innate in all of us!”
Anthony Yigit boxades igår mot Francisco Vargas Ramirez från Puerto Rico. Inledningen i matchen var lite trevande men Yigit blev större och större i ringen och satsade sedan allt med snabba kontringar och fysisk boxning. Första ronden slutade 5-2 till Yigit och Sverige. I rond två var Yigit lite mer defensiv och Puertoricanen verkade hitta rätt mer än Yigit. Men då Anthony höll avståndet bra så slutade ronden 3-3.
I rond tre så var Puertoricanen försiktigare och Yigit låg på med kombinationer och kunde öka sin ledning med bra fart. 13-9 var slutresultatet och Yigit blev därmed den första svensk på 16 år att ta sig vidare från första omgången! Härligt:)
Min spontana reaktion var att Yigit boxades på ett väldigt trevligt sätt. Han kombinerar styrka och uthållighet med blixtrande kombinationer och en god kämpaglöd. Som med alla boxare så finns det utrymme för förbättring, men han är en ung boxare och hans utvecklingskurva kommer stiga avsevärt innan han är klar.
Jag fick tag i den ytterst trevlige Anthony Yigit igår för en kort ”intervju” som han var god nog att ställa upp på, trots ett hektiskt schema. Tack igen Anthony!
Enjoy sportsfans:)
1. Hur kändes det efter matchen? Efter matchen var känslan obeskrivlig. En stor lättnad och alla nerver var borta. När jag insåg att jag vann så var det som en dröm.
2. Hur var känslan i kroppen innan matchen, under matchen och efter matchen? Känslan i kroppen innan matchen var bra. Jag var dock lite övertänd kanske men det kändes bra iallafall. I matchen blev det lite segare p.g.a. nerverna. Jag var lite stelare och fick inte ut riktigt allt 100% men det kändes ändå okej, jag hade kontroll matchen igenom.
Efter matchen var jag inte ens trött. Jag var så uppe i varv och taggad. Men dagen efter så var jag lite stel runt nacken och armarna av all spänning i ringen.
3. Vilka reaktioner har du fått från familj, vänner och omvärlden? Bara positiva. Precis som innan matchen. Folk har önskat mig lycka till och grattat mig och folk har addat mig på facebook och grattat mig. Det är underbart.
4. Hur känns det att vara den förste svensk på 16 år att ta sig vidare från första omgången? Det känns bra men jag är inte nöjd. Jag vill ta hem hela skiten!
5. Sista frågan, hur är tankarna inför nästamatch?
Jag kommer möta en stark kille så det gäller för mig att vara fokuserad. Jag är snabbare än honom så jag ska använda min snabbhet för att slå honom. Han kom 2a på VM så det blir riktigt tufft men inget är omöjligt!
Teofilio Stevenson från Kuba är en av tre boxare som har vunnit tre OS-medaljer, tillsammans med Lazlo Papp från Ungern och Felix Savon, också från Kuba. (Adept till Stevenson) I Stevensons fantastiska karriär tog han, vid sidan av de tre OS-gulden, tre guld i amatör VM samt två guld och ett brons i Pan American Games.
1986 bojkottade dåvarande Sovjetunionen de Olympiska spelen i Los Angeles och Kuba slöt solidariskt upp bakom deras ”vän”. Stevenson var tippad att vinna guldet där också. Men som han sa i en senare intervju, ”En man står bakom sina vänner”, syftande då på solidariteten mellan de två kommunist länderna. ironisk nog så upphörde Soviet fem år senare…
Teofilio Stevenson blev erbjuden fem miljoner dollar för att gå direkt från OS och möta den karismatiske och fantastiske Muhammed Ali. Stevenson tackade nej med motiveringen. ”Vad är fem miljoner dollar mot kärleken från åtta miljoner Kubaner!?” I min ödmjuka mening så hade en match mellan Ali och Stevenson blivit århundradets, om inte tidernas, match!
Stevenson var precis som Ali en tungviktare men slog och rörde sig, också som Ali, som en lättviktare. Hans ödesdigra höger och kraftfulla vänster var de perfekta verktygen för att demolera motståndare. Vilket han gjorde ofta och väl. Under karriären vann han otroliga 302 matcher och förlorade endast 22. efter karriären blev han coach över det kubanska landslaget.
Mayweather vs Cotto gick av stapeln i söndags. Som många hade förutspått så vann Floyd Mayweather på ett majoritets beslut. Vad få förutspått var att han inte skulle vinna enkelt. Cotto var där för att fightas och fightas gjorde han. Iskall och målmedveten avancerade han genom hela matchen utan att vara rädd för Mayweathers teknik eller personlighet.
Personligen så önskade jag att Cotto skulle knocka Mayweather och ta ner honom på jorden. Floyd har aldrig slagit ann hos mig då jag har en föreställning om att man är inte en riktig champion innan man har slagit de bästa och med tanke på att Manny Pacquiao finns där ute och matchen inte händer är för mig ofattbart. Ok jag förstår att de är ”prisboxare” och att detta är deras jobb, men när man står och pratar om att man vill ha 60 milj istället för 45 så är det lite skevt och underligt tänkande. Hur som helst så vad jag än tycker om Floyd så är killen en fantastisk boxare och tekniker. Cotto testade honom, men han kom ut på toppen som segrare. Detta med ett otroligt försvar, fantastiska fötter och en blick som inte är av denna värld. Jag tror att matchen mellan honom och Pacman skulle vara något i hästväg.
Cotto är en boxare som jag fick allt mer respekt för. Snacka om att ha cojones av stål. Och hade han varit lite snabbare på att få upp händerna så hade han tagit hem matchen. Kudos Cotto:)
Domare Dave Moretti och Patricia Morse Jarman hade matchsiffrorna 117-111 och Robert Hoyle hade 118-110 för Mayweather.
Publicerat av Linus 
Amatörboxning 