Nu börjar sommaren att lida mot sitt slut och boxare runt om i landet börjar att komma in för försäsongen. Det är löpning, styrke, smidighet samt lätta pass för vissa i ringen och på säckarna.
En boxare är en mångsidig idrottsmänniska, de ska vara starka och snabba. Uthålliga och smidiga samtidigt som de ska ha en bra kordination. Kravfyllt? Ja det ställs mycket krav på boxare vad gäller engagemang. Iallafall de som ska tävla behöver ligga på en hyfsad hög lägstanivå.
Det diskuteras ofta inom boxning hur mycket press man kan ställa på en ung människa som ska träna boxning. Och hur långt tränaren ska gå för att få med sig den aspirerande boxare.
Det som är utmärkande för boxning är ju det faktum att du tränar för att möta en annan människa i ringen, där den andre försöker träffa dig med slag och jagar efter dig i ett visst antal minuter. Tränarens jobb är att ge dig verktygen för att klara dessa minuter utan att bli skadad. Därför kan nog en tränare med all rätt vara hård. I många fall tror jag dock att det inte behövs, för om du som boxare någonsin gått in i en matchsituation oförberedd så kommer du nog inte att göra om det. Det svider för mycket. Så boxaren, i sig själv, är nog rätt så medveten vad som krävs för att göra den prestigefyllda vandringen in mellan repen.
Det som är tuffast att avgöra är vikten. För hur rimligt är det att pressa en ung boxare, som oftast fortfarande växer, till att gå ner i vikt? Om han/hon väger 54 kg ena månaden så kanske de väger 60 kg nästa. Detta pga att deras muskelmassa ökar och att deras ben växer. Det blir oerhört svårt och jobbigt att gå ner kg som är ens naturliga vikt och del i processen att växa upp.
I detta fall tycker jag att tränarna MÅSTE vara lyhörda och flexibla till att flytta upp boxarna i viktklasserna om de inte kan gå ner lätt och det är jobbigt. Detta för att värna om deras hälsa. Både fysisk och psykisk. Även för att se till att de inte tappar intresset för sporten vid unga år. Ungdomsidrott ska vara rolig och inte för seriös. Även om man tränar hårt. Gäller nog för alla åldrar.
Så, summan av kardemumman, se till att värna om era ungdomar och att nu när försäsongen börjar ta ett samtal med era boxare om hur det känns i vikten och hurvida de borde stanna kvar i vikt, gå ner i vikt eller gå uppåt ett steg.
Denna turnering har verkligen haft sina toppar och dalar. Allt från fantastiska segrar till oerhörda domslut. Ja denna turnering har verkligen allt. Istället för att grotta ner oss i sådant som gör sporten illa så fokuserar vi i dag på de som gör sporten fantastisk!
Anthony Yigit boxades i förrgår mot världstvåan Denys Berinchyk. Berinchyk som har guld från 2011 års världsmästerskap för amatörer samt 2010 års världs universitets mästerskap är verkligen en tuff nöt att knäcka. Den kraftfulle och snabbe Ukrainaren slog i världsmästerskapen den nr 1 seedade och regerande världsmästaren, Roniel Ilglesias Solotongo, på poäng, sedan slog han Englands Tom Stalker på poängen 33-18.
Under Yigits väg in i ringen så satt nog hela boxningssverige på kanten av soffan och bet nervöst i bordskanten. Yigits ansiktsuttryck hade en blandning av beslutsamhet, lite nervositet och full fokus. Grabben var där för att fightas och ingen motståndare, det spelade ingen roll vilken ranking han hade, skulle få hindra det. Ukrainaren var inne för en riktig kamp.
Anthony Yigit öppnade bra med ett hårt tempo och många slag. Ukrainaren gick från att se avslappnat säker ut till att se koncentrerat osäker ut. Det finns en anledning till att Ukrainaren är världstvåa, och han fick verkligen använda alla sina kunskaper för att inte bli ut-boxad och förlora. Som Santiago Nieva uttryckte det ”Berynchyk är klart konfunderad”! Matchen var verkligen en i världsklass och även om Ukrainaren var lite vassare så var det ingens match fören slutsignalen gick.
Det var ett riktigt ”brawl” mellan Svensken och Ukrainaren, med publikfriande slagväxlingar och tempo. I slutet på andra ronden så var båda boxare märkbart trötta, så hårt var tempot. Anthony Yigit garderade sig tyvärr inte lika bra som ukrainaren och slutsiffrorna i rond två var 19-15 för Ukraina. I rond tre så gick båda dessa gigantiska fighterhjärtan ut för att ta segern. Det var ingen som höll igen, men det större hjärtat var blått och gult! När slutsignalen gick så jublade publiken och klappade taktfast händerna efter denna hårda fight. Slutställningen 24-23 och Sverige var ute ur turneringen på herrsidan. Men vilken avslutning!
Anthony Yigit visade prov på en stor boxningsvilja och talang, om man betänker att han gick längre än vad någon svensk har gjort på 16 år och tar in hans låga ålder i ekvationen så har han helt klart en fin karriär framför sig!
Detta OS blev ju även historiskt i den bemärkelsen att det är första gången damerna får tävla i boxningen. Sveriges andra medalj hopp, den meriterade och rutinerade, Anna Laurell gjorde sin första match igår där hon mötte Australiens Naomi-Lee Fischer-Rasmussen. Anna visade lite prov på nerver i den första ronden och australiensiskan kapitaliserade på Annas misstag. I andra och tredje dock så utnyttjade Anna sin överlägsna längd på ett rutinerat sätt och kunde bekvämt gå vidare till kvartsfinalen.
I kvarten kommer hon att få möta den blott 17 år gamle Clarissa Shields, U.S.A som är en tvåfaldig Junior olympisk mästare som har ett fint boxnings record på 27 matcher med 26 vinster och 1 förlust. Kan bli en riktigt tuff motståndare för den långa svenskan!
Ja medeljhoppet lever vidare. Och sporten, ja sporten har fortfarande sin förmåga att inspirera, konfundera och få hoppet att leva! GO SWEDEN!
”Boxing, for me, it’s the beginning of all sports. I’m willing to bet that the first sport was a man against another man in a fight, so I think that’s something innate in all of us!”
För oss som är lite äldre så kan det lätt bli att vi får höra att vi är för gamla för att testa på vissa saker. Ålder är bara en siffra och inom boxning så har boxare som Felix Savon, George Forman och Bernard Hopkins visat att med inställning kommer man långt!
Dewey Bozella var aldrig proffs som ung, han spenderade den tiden i fängelset. Dömd för ett brott han inte begick gjorde han fängelset till en möjlighet. Detta är hans historia, en väldigt, väldigt bra dokumentär, som jag rekommenderar till alla!
Det finns vissa saker som motiverar mig i min boxning. Och en av de sakerna är hur folk som börjar boxas, eller kampsportar, blir som människor. Det finns någonting som växer i många av dem, en tyst styrka. En känsla av lugn och ödmjukhet.
Hittade ett klipp som verkligen visar vad många upplever! Enjoy sportfans:)
Publicerat av Linus 
Amatörboxning 