Denna turnering har verkligen haft sina toppar och dalar. Allt från fantastiska segrar till oerhörda domslut. Ja denna turnering har verkligen allt. Istället för att grotta ner oss i sådant som gör sporten illa så fokuserar vi i dag på de som gör sporten fantastisk!
Anthony Yigit boxades i förrgår mot världstvåan Denys Berinchyk. Berinchyk som har guld från 2011 års världsmästerskap för amatörer samt 2010 års världs universitets mästerskap är verkligen en tuff nöt att knäcka. Den kraftfulle och snabbe Ukrainaren slog i världsmästerskapen den nr 1 seedade och regerande världsmästaren, Roniel Ilglesias Solotongo, på poäng, sedan slog han Englands Tom Stalker på poängen 33-18.
Under Yigits väg in i ringen så satt nog hela boxningssverige på kanten av soffan och bet nervöst i bordskanten. Yigits ansiktsuttryck hade en blandning av beslutsamhet, lite nervositet och full fokus. Grabben var där för att fightas och ingen motståndare, det spelade ingen roll vilken ranking han hade, skulle få hindra det. Ukrainaren var inne för en riktig kamp.
Anthony Yigit öppnade bra med ett hårt tempo och många slag. Ukrainaren gick från att se avslappnat säker ut till att se koncentrerat osäker ut. Det finns en anledning till att Ukrainaren är världstvåa, och han fick verkligen använda alla sina kunskaper för att inte bli ut-boxad och förlora. Som Santiago Nieva uttryckte det ”Berynchyk är klart konfunderad”! Matchen var verkligen en i världsklass och även om Ukrainaren var lite vassare så var det ingens match fören slutsignalen gick.
Det var ett riktigt ”brawl” mellan Svensken och Ukrainaren, med publikfriande slagväxlingar och tempo. I slutet på andra ronden så var båda boxare märkbart trötta, så hårt var tempot. Anthony Yigit garderade sig tyvärr inte lika bra som ukrainaren och slutsiffrorna i rond två var 19-15 för Ukraina. I rond tre så gick båda dessa gigantiska fighterhjärtan ut för att ta segern. Det var ingen som höll igen, men det större hjärtat var blått och gult! När slutsignalen gick så jublade publiken och klappade taktfast händerna efter denna hårda fight. Slutställningen 24-23 och Sverige var ute ur turneringen på herrsidan. Men vilken avslutning!
Anthony Yigit visade prov på en stor boxningsvilja och talang, om man betänker att han gick längre än vad någon svensk har gjort på 16 år och tar in hans låga ålder i ekvationen så har han helt klart en fin karriär framför sig!
Detta OS blev ju även historiskt i den bemärkelsen att det är första gången damerna får tävla i boxningen. Sveriges andra medalj hopp, den meriterade och rutinerade, Anna Laurell gjorde sin första match igår där hon mötte Australiens Naomi-Lee Fischer-Rasmussen. Anna visade lite prov på nerver i den första ronden och australiensiskan kapitaliserade på Annas misstag. I andra och tredje dock så utnyttjade Anna sin överlägsna längd på ett rutinerat sätt och kunde bekvämt gå vidare till kvartsfinalen.
I kvarten kommer hon att få möta den blott 17 år gamle Clarissa Shields, U.S.A som är en tvåfaldig Junior olympisk mästare som har ett fint boxnings record på 27 matcher med 26 vinster och 1 förlust. Kan bli en riktigt tuff motståndare för den långa svenskan!
Ja medeljhoppet lever vidare. Och sporten, ja sporten har fortfarande sin förmåga att inspirera, konfundera och få hoppet att leva! GO SWEDEN!
”Boxing, for me, it’s the beginning of all sports. I’m willing to bet that the first sport was a man against another man in a fight, so I think that’s something innate in all of us!”
Jaha, ännu en boxningsskandal!? Manny Pacquiao förlorar sin första match på 7 år mot den unge, obesegrade, Bradley.
Kvaliteten på förlusten är svidande, då Pacman hade fler renare träffar och fler tillfällen då Bradley såg skakad, slö och letargisk ut efter Pacman´s hårda raka vänster eller vänsterkrok.
Missförstå mig rätt, Bradley gjorde en fin match och var i fin form. Han kontrade bra och lät sig inte skrämmas av Pacquiao´s aggressivitet utan svarade upp, och ofta träffade Pacman luft. Bradley stod pall för alla Pacquiao´s hårdaste slag, en bedrift som få har lyckats med.
Men. Ett stort, rungande, MEN. Pacquiao´s fantastiska fötter, ögon och grymma försvar släppte inte in tillräckligt för att det skulle vara en seger. Utan han gav mer än han fick. Bradley lyckades inte forcera hans försvar utan slog mycket läder på Pacman´s armar.
Ändå tilldelas Bradley en ”split” med 115-113. Ett skämt för den som har ögon med sig.
Manny Pacquiao då? Hans insats, fysiskt sett, var som vanligt i världsklass. Han visade god rutin och kyla inför denna unge utmanaren. MEN, men, men… Mitt Pacquiao hjärta gick lite i kras när jag såg hur lite hans hjärta klappade. Borta var den stenhårda, beslutsamma, blicken. Borta var den frenesi som symboliserar Pacman´s attacker och totala offensiva begåvning. Fokus på matchen verkade inte finnas där, då han sköt på sin egen match i ca 1 h för att se slutet på NBA slutspelet. Ok om man är basket-fan men kanske inte till den grad att man väljer att skjuta på sitt egna titelförsvar!??
Nej, det var en tråkig och alltför vanlig saga bland många mästare där de blir ”nöjda”. Hårt som det kanske låter men Manny Pacquiao kanske behövde förlora för att hitta sig hjärta igen och vara den fighter han är. För fysiskt sätt så har han MINST 4 bra år kvar.
Så sammanfattningsvis, Manny ”Pacman” Pacquiao förlorade sin vinst. P.g.a fusk/korruption?? (det får visare människor än jag bedöma) Och han gjorde det utan hjärta…
I natt händer det, mötet mellan Manny Pacquiao och Timothy Bradley. Ska bli spännande att se om Pacman har lyckats ta sig tillbaka till samma nivå som han var på innan Marques matchen.
Här har ni en pre-fight intervjuv och analys med båda boxarna och deras tränare. Enjoy sportfans!
1995 flyttade Grigor och Sylvia Abrahamyan från Armenien till Tyskland. Med sig hade de sin då 15 åriga son Avetik Abrahamyan.
Avetik blev en framgångsrik cyklist där han vann flera ungdomstitlar. Men efter att ha sett en spännande boxningsmatch med Mike Tyson, där han beundrade intensiteten och koncentrationen hos Tyson, bestämde han sig för att bli en boxningsstjärna.
Avetik blev Arthur Abraham och hade en fantastisk amatörkarriär med 81-3-6 (48 KO). Detta i ett Tyskland som har en stolt historia bland duktiga boxare. En stjärna framträdde.
Senare blev Arthur sparringpartner åt IBF och WBA Super mellansviktsmästaren Sven Ottke som tränades av den legendariske Ulli Wegner. Wegner blev så imponerad av Arthur Abraham att han tog sig an att träna honom på fläcken.
Arthur Abraham har haft en fantastisk karriär där han har tagit flera internationella titlar, bla IBF:s mellanviktstitel som han försvarade framgångsrikt 10 gånger.
Hans proffsrecord är som följer: 34 vinster (27 knockouts, 7 via beslut), 3 förluster (0 knockouts, 2 via beslut, 1 diskvalificering), 0 oavgjorda.
Rätt roligt fakta ät att han är väldigt lik den svenske brottaren Ara Abrahamian, också från Armenien, de är inte släkt dock 🙂
Arthur Abraham har en önskan att flytta tillbaka till Armenien och starta en skola för boxare när han drar sig tillbaka från boxningen. I denna skolan ska de även lära ut språk som Engelska och Tyska.
Amatörtitlar
Internationella:
1997 internationella Lätt Welterviktsmästare, Tyskland.
2000, 2001 och 2001 Senio Lätt mellanviktsmästare, Armenien.
Proffstitlar
Stora världstitlar:
IBF Mellanviktsmästare (72 kg)
Regionala/Internationella Titlar:
WBA Interkontinentala Mellanviktsmästare (72 kg)
WBF Interkontinentala Mellanviktsmästare (72 kg)
WBO Europeiske Super Mellanviktsmästare (76 kg)
Nedan är ett litet klipp med Highlights från King Arthurs karriär. Enjoy Sportfans.
I livet såväl som i boxning behövs det motivation. Hur hittar man den? Vad eller hur ska man tänka?
Alla de tidiga morgontimmarna. Alla de ensamma passen på gymmet, i löpspåret och i ringen. Allt svett och allt blod har en mening och ett mål. Och även om det kan verka långt borta ibland så lovar jag, mina vänner, att ni kommer dit!
För oss som är lite äldre så kan det lätt bli att vi får höra att vi är för gamla för att testa på vissa saker. Ålder är bara en siffra och inom boxning så har boxare som Felix Savon, George Forman och Bernard Hopkins visat att med inställning kommer man långt!
Dewey Bozella var aldrig proffs som ung, han spenderade den tiden i fängelset. Dömd för ett brott han inte begick gjorde han fängelset till en möjlighet. Detta är hans historia, en väldigt, väldigt bra dokumentär, som jag rekommenderar till alla!
1994 fanns det en pojke som levde i extrem fattigdom. Han hade fem syskon och hans mamma hade inte råd att ge alla mat. Pojken bestämde sig för att rymma hemifrån för att bli professionell boxare. Han hade hört att de fick bra betalt och med de pengarna kunde han försörja sin mor och köpa mat till sina syskon. Han var då 14 år gammal.
Så börjar historien om den bäste ”Pound for pound” boxaren genom tiderna. Manny Pacquiao har fångat ofattbara åtta divisionsmästarstartitlar, sex stycken världsmästartitlar och har fyra stycken Lineal mästartitlar, i fyra olika viktklasser.
I Filippinerna är Manny Pacquiao inte bara en nationell symbol för hur man klarar sig ur fattigdom och misär. Han är även kongressledamot och många spår honom även som Filippiniernas framtida president.
Manny Pacquiao upphöjde sin status till kultnivå när han istället för att bosätta sig permanent i Los Angeles, USA, valde att bygga sin familj ett hus i Kiambi Filippinierna. För alla Filipiner var detta ett tecken på hans solidaritet och hängivenhet till sitt land och dess folk.
Pacquiao var länge rankad som den bäste ”pound for pound” boxaren i världen fram till april 2012 då Floyd Mayweather klev om honom till förste plats. I maj 2012 ändrade de klassificeringen så att både Pacquiao och Mayweather delar på andre platsen, vilket lämnar plats ett vakant. En ploj för att få mötet som aldrig händer att ske??
Manny Pacquiao tränas av den numera legendariske tränaren Freddy Roach, som har tränat över 27 världsmästare under sin tid som professionell tränare. Roach och Pacquiao har ett särskilt fader-son förhållande som, enligt vissa, har gjort än mer för att ta fram det lilla extra ur supertalangen.
Som amatör hade Pacquiao 64 matcher (60 vinster och fyra förluster) detta under en period av 1 1/2 år då han debuterade som proffs vid 16 års ålder. Hans record som proffs är 54 vinster (38 på KO, 16 beslut), 3 förluster (2 på KO och 1 beslut) och 2 oavgjorda.
Stora Världsmästartitlar
WBC Flygviktsmästare
IBF Super Bantamviktsmästar
WBC Super Fjäderviktsmästare
WBC Lättviktstmästare
WBO Welterviktsmästare
WBC Lätt Mellanviktsmästare
Mindre Världsmästartitlar
IBO Lätt Welterviktsmästare
The Ring/Lineal mästerskapstitlar
Lineal Flyviktsmästare
The Ring Fjäderviktsmästare
The Ring Super Fjäderviktsmästare
The Ring Lätt Welterviktsmästare
Regionala/Internationella titlar
OPBF Flugviktsmästare
WBC Internationella Super Bantamviktsmästare
WBC Intenationella Super Fjäderviktsmästare
Speciella Titlar
WBC Emeritus Super Fjäderviktsmästare
WBC Diamant Welterviktsmästare
WBO Weltervikt Supermästare
Nedan följer en skön HBO dokumentär inför Bradley mötet den 9 Juni. Enjoy Sportfans!
Jag har en förkärlek för boxningshistorier som ni kanske har märkt och detta är en av de som jag gillar mest tror jag. Historien om hjältar!
Jamie Moore var förmodligen en av de bättre engelska boxarna genom tiderna. Hade han kunnat fortsätta sin karriär så kan han mycket väl ha blivit den bäste!?
Jamie Moore hade en riktigt spännande trilogi mot Michael Jones om både commonwealth och brittiska lätt mellanvikts bältena. Moore vann mötena med 2-1 i matcher och blev den förste boxaren från Salford, UK att vinna ett Lonsdale bälte på 100 år.
Nedan följer en fantastiskt bra dokumentär om Jamie ”Mooresey” Moore. Enjoy sportfans!
1968 blev en blott 19 år gammal kille världsmästare i bantamvikt. Lionel Rose möte den Japanske mästaren Masahiko ”Fighting” Harada (nuvarande president över Japanska boxnings kommissionen) i Tokyo och efter 15, brutalt hårda ronder, vann han på majoritets beslut.
Lionel Rose var inte bara yngst någonsin att bli världsmästare han var även den förste Aboriginer att vinna en mästartitel i någon form. Han blev en landshjälte och när han återkom från Japan så möttes han av en hyllningspublik på över 100 000.
Hittade här en fin film om hjälten, riktigt bra och sevärd dokumentär!
Publicerat av Linus 
Amatörboxning 