04:30 Denna fredagsmorgon var det start för Kennedy Katende i sin nya klubb, USA Knockouts. Katende skulle ha mött Babacar Kamara men fick istället möta Zlatko Ledic från nykomlingen i WSB, British Lionhearts.
Katende öppnade bra och låg på med sin vänster, växlande mot kropp och huvud. Ledic hade redan från start svårt med den snabbe och rörlige Sundsvallssonen men blev inte stressad i sin boxning utan låg lugnt på med att försöka pricka in de enkla slagen.
Ledic fick arbeta med att hitta Katende och i de senare ronderna pressade han mer och mer. Slutligen i sista ronden så öppnade han upp sig lite för mycket och då kom en stenhård höger rätt på munnen och hakan och Ledic fick smaka canvas. Den bosniske fightern hade stort hjärta och kom, märkbart skakad, upp på fötter för att fullfölja matchen. Katende gick in i en kontrollerad attack och efter en övervägande ensidig slagväxling från Katendes sida så bröt domaren matchen.
Härligt för Kennedy Katende att ta sin första match för sin nya klubb, USA Knockouts. I övrigt så verkar Katende vara en favorit för de amerikanska boxningsentusiasterna, både bland publik och kommentatorer som lovordade hans boxning och personlighet under hela matchen.
Gött för Kennedy och gött för Sverige!
And now, some video.
Den 16 juni, 1983 vann Roberto Durán en världsmästartitel för tredje gången. ”Manos De Piedra” (händerna av sten) gjorde detta genom att slå sin motståndare, Davey Moore, så mycket att matchen stoppades i åttonde ronden.
Samma kväll, på Duráns och Moores undercard, så möttes två andra fighters. Obesegrade welterviktaren ”Irish” Billy Collins, Jr mot den fd Golden Gloves vinnaren, Luis Resto, som var rankad nr 10 i världen vid tillfället.
För Collins var detta en match som skulle ge honom chansen att möta de stora i hans division, för Resto en chans att få en titelmatch. Efter matchen var slut så fanns det en person som stod med armarna i luften, som vinnare. Men i verkligheten så var det bara förlorare den kvällen.
Dokumentären nedan berättar historien om ett av de grövsta, uppdagade, fusk i professionell boxning. Ett fusk som tillslut skulle förstöra livet för flera familjer och beröva livet av en stor kämpe och boxare, detta är historien om den sista matchen i Billy Collins, Jr och Luis Restos liv.
Äntligen så börjar boxningen att flytta in i klubbarna igen och inte bara i arenor och idrottshallar. Tillgängligheten för allmänheten är viktig om vi ska kunna utveckla sporten och skapa en bra kultur, och bra möjligheter, för boxare i utvecklingsfasen.
Det var en härlig lokal att vara i på Göta källare, inte för stor utan helt enkelt lagom stor. Kön för att komma in var tydligen runt 500 meter lång som mest 🙂 Snacka om intresse! Det roligaste av allt var när jag stod där i publiken mellan matcher och under matcher och lyssna på folket runt om, och hur de pratade om boxarnas meriter och hur de slog osv. Det engagemanget och inlevelsen är precis vad vi behöver, och även om jag förstod att många av dem inte höll på med boxning eller kampsport så fann de ändå essensen i hela kampen. Njutningen var på hög nivå!
För, som jag sa till en äldre herre, det bästa med boxningen är att alla kan förstå den. Du ser ju klart och tydligt vem som slår mest och träffar mest. Enkelt, en folksport!
Det var ett bra upplägg med fyra amatörmatcher innan proffsen drog igång. Det roliga, tyckte jag, var att det inte bara var toppamatörer som boxades utan det var en mix från alla skikt inom amatörvärlden. Med boxare C boxare såväl som A boxare. Det byggde upp stämningen bra när nivån blev högre för varje match. Smart och publikfriande taktik.
Amatörmatcher
Tungvikt: Malcolm Semakula Dalen vs Stefan Nordenberg Narva
En rolig match där den mycket längre Semakula fick hårt motstånd från Nordenberg. Semakula körde en öppen stil som baserades mycket på en lång vänster. I den första ronden använde han den bra men sedan fick Nordenberg in rytmen och lyckades hitta vägen in på den längre motståndaren, där han hamrade in hårda kroppslag. Vinst för Nordenberg och Narva!
Tungvikt: Joakim Stenberg VBC vs Markus Alberts Hammarby IF
En kort match som avslutades med RSCI, Referee Stops Contest Injury, då Stenberg fick ett olycksaligt skärsår över vänster öga.
Mellanvikt 75 kg: Rocco Wadell Haninge BK vs Ben Bodila Djurgårdens IF
Hårt tempo och fina slagserier kantade denna matchen där de två rankade boxarna visade publiken ett smakprov på proffskvalitén att komma. Bodila pressade i detta returmöte och Wadell arbetade fint med fötter och händer och slagen haglade med kraft och precision från båda sidor. Det var en oerhört jämn match som slutade med vinst till Bodila. En granskning av domarkorten senare visade att det skilde ett enda slag så hade matchen slutat annorlunda och Wadell tagit segern. Toppmöte!
Proffsmatcherna
Proffsmatcherna var omväxlande och publiken kom igång ordentligt i showen. Mest show blev det när Oscar ”The Golden Boy” Ahlin äntrade scenen. Ett fantastiskt jubel och flash med cool musik. Underhållande till max!
Lätt weltervikt: Redouane Kaya SWE vs Shavkat Yusupov RUS:
Kaya fick en stenhård andramatch mot ryssen Yusupov. Av alla promatcher så tyckte jag att denna var bäst, tekniskt sett. En hård kamp och ett boxningstekniskt smörgåsbord som gjorde en boxningsfantast alldeles varm i kläderna. Kaya låg på hårt i de första ronderna, kontrade mycket och rörde sig väldigt fint. I tredje ronden såg han ut att tappa ångan och ryssen gick till attack gång på gång. Det var tack vara Kayas fina fotarbete som han klarade matchen hela vägen. En väldigt fin prestation.
Super Weltervikt: Akilles Adnan SWE vs Maxim Nikanorov RUS:
Akilles Adnen fick en bra matchning och var inte hotad på hela matchen. Han kunde lugnt gå in och sätta dit Nikaronov. Jag tyckte att ryssen inte alls var i samma klass som Adnan men han hade hjärta och kämpade på bra. Adnan fick en skön comeback match och det var kul att se honom i ringen igen.
Light Heavy; Oscar Ahlin SWE vs Jozsef Orsos HUN:
Ahlin hade en sjuhelsikes show från intro till exit. Publiken älskar verkligen att se den karismatiske och glade showmannen och han verkar älska publiken tillbaka lika mycket. Matchen blev kortlivad då Ahlin utnyttjade sin övehandsvänster till bra effekt. Ahlins stationära men ändå rörliga stil blev för mycket för Orsos som såg groggy ut tidigt. Runt 2 minutersstrecket så bröt domaren matche, TKO. Ungefär här blev publiken som galna och hela showen Ahlin fullföljde publikens förhoppningar.
Super Weltervikt: Mikaela Lauren SWE vs Angel McKenzie GB:
Mikaela Lauréns motståndare var absolut knäppast av alla boxare under kvällen. Med stor humor och glimten i ögat äntrade hon boxningsringen, till en början ackompanjerad av buande och visslingar men till sist med applåder och skratt. Hon behövde bara 30 meter på sig att etablera sig hos publiken på ett mycket positivt sätt.
Mikaela Laurens intåg var mäktigt att se och ingen tvivlade på att hon var kvällens mest lysande stjärna. Den fd simmerskan nu promotor och världsmästarinna såg ut att njuta av stunden i fulla drag.
Även om Angel McKenzie var underhållande att se på utanför ringen så var hon inte lika rolig inuti. Med en oerhört avig och udda boxningsstil, en stil mer anpassad för en långt snabbare boxare än brittiskan, så dröjde det inte länge innan hennes ansikte var rött av Lauréns vänster och höger. Hon var hela tiden steget efter Laurén och kunde inte hota den större och kraftigare svenskan. En bekväm seger för Mikaela Laurén och en bra avslutning på kvällens matcher. Publiken var mer än nöjd och arrangemanget var en succé, vilken kväll för svensk proffsboxning!
Ja nu är det bestämt, Mikkel Kessler och Brian Magees match den 8 december leder upp till ett möte med den gamle OS-guldmedaljören, Andre Ward.
Brian Magee hade en framgångsrik karriär som amatör och boxades för både Irland och Nordirland. Han representerade Irland i sommar OS 1996 där han besegrade kanadensaren Randall Thompson med 13-5, Bertrand Tetsia från Kamerun med 11-6 men förlorade till sist mot Mohamed Bahari från Algeriet med 9-1.
Han tog en bronsmedalj för Nordirland på 1998 års Commonwealth Games och en silvermedalj i 1998 års Europeiska mästerskap in Minsk, Vitryssland.
Som proffs har han tagit en del fina titlar och är räknad som en av de svåra boxarna där ute att möta. Han har tagit de Europeiska, IBO:s och Brittiska super mellanvikts titlarna samt WBA Interim Super mellansviktstitel. Han hade en chans på IBF:s super mellanvikts titel men förlorade mot Lucian Bute på TKO i 10:de ronden. Prorecord är 34 vinster (24 KO) 4 förluster och 1 oavgjord.
Mikkel Kessler hade en kort men stark amatörkarriär. Den varade bara i tre år men under den tiden så vann han 44 matcher och förlorade endast 3! Han vann de Danska Mästerskapen fem gånger och tog även hem de Skandinaviska Mästerskapen och de Norska.
Som proffs så har en en grym meritlista där han endast har förlorat 2 matcher av 45. En av de förlusterna var mot Andre Ward i 2009, då han förlorade WBA:s Super mellansviktstitel. Matchen stoppades i rond 11 då Kessler hade fått skärsår i ansiktet efter oavsiktliga skallningar.
Kessler är en tvåfaldig WBA, WBC super mellanviktsmästare och IBA mellanviktsmästare. 2010 så hade Kessler sin första match efter Ward mot Carl Froch. Matchen kallades i danmark för ”en klassiker” och ”den bästa boxning som Danmark någonsin sett”. Med den vinsten så bröt han Frochs perfekta record och blev WBC super mellanviktsmästare. Han har även vunnit WBO:s supermellanviktsbälte och WBC:s Lätt tungviktsbälte. Prorecord är 45 vinster (34 KO) 2 förluster.
And now, some video:) Enjoy Sportsfans!
Brian Magee vs Rudy Markussen, femte rondens KO med ett fantastiskt kroppsslag!
Mikkel Kessler vs Allan Green, fjärde rondens knockout via en grym vänsterkrok!
Det finns många tuffa fighters där ute och många bra nykomlingar. Men få har gjort samma explosiva parad in på boxningsscenen som Adrien Broner. Född och uppvuxen i Cincinnati, Ohio, Broner hade runt 300 matcher som amatör. Den första runt åtta års ålder.
Han har hittills haft en imponerande karriär som proffs med 24 vinster av 24 matcher. Varav 20 av dessa är vunna på KO, och nio av de gick inte längre än till första ronden! Så detta är förmodligen anledningen till varför boxningsexperter pratar om honom som den nya Floyd Mayweather i proffsboxningsscenen.
Nu när det börjar närma sig för Nordic Fight Night och sammandrabbningarna för våra Svenska fighters.
Hittade ett härligt montage från Erik Skoglunds amatörboxningskarriär och tänkte att det är ett bra läge för oss att minnas hur en lysande proffskarriär kan börja, i svettiga källarlokaler, idrottshallar och amatörklubbars träningsutrymmen.
Så kom ihåg det alla ni som drömmer om att ta steget vidare någon dag, vill man så kan man!
Fler klipp om Erik Skoglund på youtube hittar ni här.
Årets upplaga av Draken Cup var en succé för Sundsvalls boxningsklubb. En bra mängd med boxare ställde upp och den organiserade landskampen var en stor framgång för Sverige.
Klubbtävlingarna startade kl 09:30 på lördagen med två stycken diplomtävlingar, sedan var det blandad kompott genom hela lördagen. På kvällen var det landskamp mellan Sverige och Frankrike och stämningen i hallen var härlig med stor förväntan på den Svenska truppen.
Roligast tyckte jag det var att se hur mycket blandat folk det var som kom för att titta. Det var även många ”old timers” som hade med sig både det ena och det andra tidningsurklippet med boxningsfakta om kvällens landskamp.
Det finns faktiskt i Sverige en stor boxningstradition för den gemene mannen. Min far berättade om när han var en ung man och gick för att kolla på Ingemar Johansson på Ullevi i Göteborg så var det publik på 30.000 människor. Det intresset ligger i vårt kollektiva minne, för jag kan bara tänka mig hur många det är som har hört historier från sina föräldrar eller mor/far-föräldrar om härliga bataljer bakåt i tiden.
Detta intresse väcks nu mer och mer till liv i Sverige igen nu när proffsboxningen börjar komma tillbaka i media. Media har varit rädda för att skriva om denna ”blodsport” på ett tag tror jag, men det är svårt att förneka tjusningen till denna härliga sport. Speciellt när övervägande utövare i allmänhet är ödmjuka och snälla människor. (Utanför ringen då)
Landskampen för Sverige gick riktigt bra och det slutställningen var 7-3 i matcher när kvällen var över. den mest underhållande matchen var mellan den trixige fransmannen Chabane Fehim och Sveriges Adam Sakhnin, ersättare för Nurzo Bozan som ådragit sig en handskada. Fehim var en boxare med stor känsla och en boxningsstil som handlade mycket om timing, hårda attacker och rörlighet. Han var svårträffad och svår att låsa fast men Adam Sakhini gjorde ett väldigt bra jobb med att få tag i den svårprickade fransosen. Sakhini vann stort gillande med publiken för hur han hanterade fransmannen och var en värdig ersättare för skadade Bozan. Matchen slutade 0-3 Sverige.
Tre Sundsvallsboxare ställde upp och deras fighter var givetvis i stort fokus. Erfan Kakhani startade upp bataljerna för Sundsvallstrion i 52 kg klassen. Han mötte en längre fransman vid namn Abdellhafid Benaicha. Karakteristiskt för Erfan brukar vara ett oerhört tempo och snabba slagväxlingar. Men i denna matchen så var han ovanligt långsam och slog tillslut istället för serier slagen ett och ett. Han kämpade som vanligt hårt men verkade ”off his game”. Flera i publiken anmärkte på att detta var en Erfan som de inte var vana vid att se. Matchen var trots detta rätt jämn och Erfan förlorade, tyvärr, med 2-1. Han fick efter matchen åka in och sy ett sår i svålen.
Kennedy Katende bjöd på en spännande och publikfriande match i 81 kg mot Bakary Mamadou Diabria. Det var en tempoväxlande match och fransmannen försökte ofta att stjäla matchen genom att sätta in ursinniga slagserier. Katende red dock ut de stormarna med bravur och rörlighet, det var inte många slag som fann målet för den envise fransmannen. 3-0 till Kennedy.
Otto Wallin avslutade Sundsvallstrions medverkan och även landskampen. Efter sin knock i OS-kvalet i våras och en lång period utan matcher så var en del som undrade över att han skulle gå en landskamp i sin ”comeback” match. Otto mötte en stor fransman vid namn Ibrahima Mariko. Otto boxades lugnt och stadigt från start med bra försvar och bättre kontringar. Han såg ut att vara i fin form och uttryckte ett stort lugn med sitt kroppsspråk. Det var härlig skolboxning att se på och endast i tredje ronden så avvek han från sin ”1-2-3 boxning” och använde bara sin främre hand vilket många, även jag själv, tyckte var konstigt. Det visade sig senare att han hade brutit tummen i rond två. Stark avslutning för den tuffe jätten Otto Wallin. Slutresultat 3-0, en bruten tumme och 6 veckors konvalescens.
För mig själv så gick det inte som jag ville. Fick en direktfinal på söndagen mot en debutant från Haninge BK vid namn Dan Söderberg. Inledningsvis så kände jag att jag fick bra kontakt i matchen, där teknik och kondis hängde bra ihop. Tempot var högt och Danne hade en fin vänsterjabb som han utnyttjade till bra effekt. Jag tappade ångan i slutronden och vill tro själv att det var den ronden som avgjorde hela matchen. men ni får bedöma det själva i videon nedanför. Domaren sa till oss senare att han sällan dömt en tungviktsmatch med ett sådant tempo. Alltid nått 🙂
Alla resultat för turneringen kan ni finna genom att klicka här
Den 14 September 2012 meddelade Ricky Hatton sin comeback till boxningsscenen. Efter mer är tre års frånvaro från ringen så ska vi ännu en gång få se en av de mest underhållande boxarna som, enligt mig, har befunnit sig i en boxningsring på många år.
Ricky Hatton har haft en lysande karriär, han är före detta WBA (Super), IBF, IBO , The Ring Light Welterweight mästare och WBA Welterweight mästare.
Hatton har ett fantastiskt record på 45 vinster och 32 av dessa på knockout. De två förluster han har som proffs var mot de två absoluta giganterna inom boxningen idag.
Senast 2009 mot Manny ”Pacman” Paquiao på KO i andra ronden och mot Floyd ”Pretty Boy” Mayweather som vann på TKO i rond 10, i ronderna innan så var Hatton riktigt bra och pressade Mayweather.
Efter Paquiao matchen tog Hatton beslutet att ta en lång paus från boxningen, i en intervju sa han att han inte längre hade någon eld i kroppen för boxning och att gå till gymmet. Men han sa också i samma intervju ”Räkna inte ut mig, jag är bara 32 år gammal”.
Och det verkar som att han har hittat glöden igen, nästa match är i november mot Vyacheslav Senchenko som har varit WBA welterweight mästare och har ett proffsrecord på 33 vinster, 21 på knockout med endast 1 förlust, så tufft motstånd väntar.
Nedan finner ni Hattons amatörtitlar och proffstitlar uppstaplade, och i slutet av inlägget en härlig överraskning 🙂
Amatör karriären
Nationella:
ABA Nationell Juniormästare (Class C) lätt Welterweight 1994
ABA Nationell Juniormästare (Class A) lätt Welterweight 1995, 1996
ABA Nationell Juniormästare (Class B) lätt Welterweight 1997
ABA Nationell mästare lätt Welterweight 1997
Proffs karriären
Stora Världstitlar:
IBF lätt Welterweight mästare
WBA lätt Welterweight mästare
WBA Welterweight mästare
(2) IBF lätt Welterweight mästare
Små världstitlar:
WBU lätt Welterweight mästare
IBO lätt Welterweight mästare
The Ring/Lineal Championship titlar:
The Ring Light Welterweight mästare
Regionella/Internationella titlar:
BBBofC Central Area lätt Welterweightmästare
WBO Interkontinentala lätt Welterweightmästare
WBA Interkontinentala lätt Welterweightmästare
BBBofC Brittisk lätt Welterweightmästare
WBC Internationell lätt Welterweightmästare
Han har även blivit utnämnd i The Ring 2005 som ”Fighter Of The Year”.
And now some video 🙂 Hittade en skön dokumentär om Hatton från 2007. Enjoy Sportsfans!
Publicerat av Linus 
Amatörboxning 