Idag kickade OS igång med damfotbollen i Coventry. Mer intressant för mig och säkert många andra som läser denna blogg är boxninge! 286 boxare som ska göra upp om det yttersta priset. GULD.
Det finns en del namn som är tippade som favoriter och idag jag tänkte presentera två namn som experterna, och jag själv för den delen, ser extra fram emot att följa.
Ukraina har några intressanta boxare, främst bland dessa är nog Vasyl Lomachenko som utan tvekan är en av de dominant lättviktarna inom amatörboxningen.
Med två stycken amatör VM guld (2009, 2011) ett olympiskt guld (2008) och ett Europeiskt Mästarguld (2008) Om Lomachenko tar guld i London så är det en fantastisk bedrift för denne, blott, 23 årige Ukrainske southpaw.
Vasyl Lomachenko highlights
Också från Ukraina har vi Oleksandr Usyk. Inte lika välrenommerad som Lomachenko men ändå en fighter att räkna med. Denne tungviktare är också southpaw och ligger alltid bland favoriterna i världssammanhang. I alla sammanhang som han är med i faktiskt.
Med Guld i Europeiska Mästerskapen (2008) guld i amatör VM (2011) likaväl som Brons i Europeiska 2006 och 2009 års amatör VM så är han ett riktigt starkt kort inför London OS!
I livet såväl som i boxning behövs det motivation. Hur hittar man den? Vad eller hur ska man tänka?
Alla de tidiga morgontimmarna. Alla de ensamma passen på gymmet, i löpspåret och i ringen. Allt svett och allt blod har en mening och ett mål. Och även om det kan verka långt borta ibland så lovar jag, mina vänner, att ni kommer dit!
Teofilio Stevenson från Kuba är en av tre boxare som har vunnit tre OS-medaljer, tillsammans med Lazlo Papp från Ungern och Felix Savon, också från Kuba. (Adept till Stevenson) I Stevensons fantastiska karriär tog han, vid sidan av de tre OS-gulden, tre guld i amatör VM samt två guld och ett brons i Pan American Games.
1986 bojkottade dåvarande Sovjetunionen de Olympiska spelen i Los Angeles och Kuba slöt solidariskt upp bakom deras ”vän”. Stevenson var tippad att vinna guldet där också. Men som han sa i en senare intervju, ”En man står bakom sina vänner”, syftande då på solidariteten mellan de två kommunist länderna. ironisk nog så upphörde Soviet fem år senare…
Teofilio Stevenson blev erbjuden fem miljoner dollar för att gå direkt från OS och möta den karismatiske och fantastiske Muhammed Ali. Stevenson tackade nej med motiveringen. ”Vad är fem miljoner dollar mot kärleken från åtta miljoner Kubaner!?” I min ödmjuka mening så hade en match mellan Ali och Stevenson blivit århundradets, om inte tidernas, match!
Stevenson var precis som Ali en tungviktare men slog och rörde sig, också som Ali, som en lättviktare. Hans ödesdigra höger och kraftfulla vänster var de perfekta verktygen för att demolera motståndare. Vilket han gjorde ofta och väl. Under karriären vann han otroliga 302 matcher och förlorade endast 22. efter karriären blev han coach över det kubanska landslaget.
Moderna boxning har väldigt mycket i attraktionsvärde men jag kan inte undgå att bli hänförd av de ”gamla” kommentatorernas berättarspråk och inlevelse.
Har hittat två riktigt härliga klipp från JM 1943 och boxningsdagar på Råsunda dagarna 1946 som var en proffsgala med b.la brittiske och commonwealth mästaren Jack London som mötte den senare Europamästaren Olle Tandberg.
Även den populäre Harry Persson gör en uppvisning på slutet.
Den bok som öppnade mina ögon för boxning, när jag var ca 10 år gammal, skrevs av en herre som heter Bryce Courtnay. Boken Ensam Är Stark startar i 40-talets Sydafrika och läsaren följer en pojke, P-K, och hans väg genom livet och hans dröm om att bli världsmästare i weltervikt. Boxning är ett drivande tema i boken men också rasism, ensamhet, brutalitet och hur ett samhälle förändras och utvecklas när åren går.
The Sunday Times, London, skrev följande om boken:”Ensam är stark är ett epos om överlevnad… Och ett porträtt av ondskan… Dessutom är den smittad av ett underfundigt sinne för komik.”
Denna bok har faktiskt format många av de åsikter och synsätt jag har på världen. Fantastiskt bra bok.
Ett utdrag ur boken: Geel Piet låg på magen, som om han fallit med armarna utsträckta. Hans huvud vilade i en blodpöl från näsa och mun. Utan att tänka hoppade jag skrikande upp i ringen, trots att jag inte hörde något ljud komma ur mig. Jag föll på knä vid honom och började skaka i honom, och så reste jag mig upp och tog tag i hans ena arm och försökte dra upp honom på fötter. Jag började gråta och ropa åt honom. ”Res dig upp, snälla res dig upp! Om du reser dig upp blir du levande igen!” Men den lille gule mannens kropp bara hängde lealöst i andra änden av armen och hans huvud dunsade i blodpölen som skvätte i en explosion av färger. Inuti mig kacklade ensamhetsfågeln: Han är död… Han är död!
Boken filmatiserades 1992 där bl.a Morgan Freeman och Sir John Gielgud medspelade. Nedan så följer trailern som gick för den filmen. Riktigt bra!
Det finns vissa saker som motiverar mig i min boxning. Och en av de sakerna är hur folk som börjar boxas, eller kampsportar, blir som människor. Det finns någonting som växer i många av dem, en tyst styrka. En känsla av lugn och ödmjukhet.
Hittade ett klipp som verkligen visar vad många upplever! Enjoy sportfans:)
Hittade en intressant intervju idag med den gamle mästaren Lars Myrberg där han pratar om tränaryrket bla.
Myrberg tog en bronsmedalj i Seoul 1988. Han hade ryktet att vara ”stark, robust och med en egen stil”.
Hans record i Seoul var:
Vinst: Handhal al-Harithy (Oman) RSC 1
Vinst: Ahmed Khanji (Syria) 4-1
Vinst: Howard Grant (Canada) 4-1
Vinst: Humberto Rodriguez (Mexico) KO 1
Förlust: Grahame Cheney (Australia) 0-5
Han gick en proffsmatch 1996 mot en Shaba Edwards från U.K.
Efter boxningskarriären så blev han journalist och ofta expertkommentator åt SVT. Han var även chefredaktör på tidningen Swing ett tag. Nu är han tränare i Tensta BK.
Publicerat av Linus 
Amatörboxning 