Mikaela Laurén är nog ett praktexempel på vilja, inställning och kämpar-anda. Hennes väg mot världsmästartiteln började 2009 mot en tyska vid namn Sandra Kirchbaum. Fyra ronder där Laurén satte takten och utklassade den debuterande tyskan.
Laurén fortsatte i samma spår och bara två månader senare i Tidaholms sporthall besegrade hon ryskan Marina Morozova på TKO i rond 3. Efter det så har Laurén bara klättrat i svårighetsgraderna och rankingen, endast två gånger på 19 matcher har hon stoppats. Mot Cecilia Braekhus på knockout i sjunde ronden och på poäng mot spanska Loli ”Sugar” Munoz.
I fredags vann hon över Eva Halasi på poäng. Halasi, som Laurén vunnit över förut, gav tufft motstånd och chockade Laurén vid några tillfällen. I rond fyra tog Mikaela Laurén kommandot rejält och boxades hårt med många kroppsslag som inleddes med en fin rak vänster. Segern gav henne WBPF:s women World Junior Middleweight title och UBO women World junior Middleweight title. En stor bedrift för den 36 årige svenskan.
Lauréns karriär har varit kantad av kontroverser och motgångar, men trots dem så har hon definitivt kommit ut på toppen och visat vilken idrottskvinna hon verkligen är. Först landslagssimmerska och nu dubbel världsmästarinna i boxning. Som sagt i inledningen. vilja, inställning och kämpar-anda!
Nedan följer en kort dokumentär om Laurén från 2010. Enjoy sportsfans!
1984 i Los Angeles Olympiska spel boxades en fantastisk amatörboxare sin sista amatörturnering. Jeff Fenech gick tre matcher i flugvikt under OS där han vann två och förlorade en. Förlusten kom mot Redzep Redzepovski som senare förlorade i finalen mot amerikanen Steve McCrory.
OS i LA blev slutet för Fenechs amatörkarriär och istället tog hans proffskarriär fart. Ordentligt. Med en knockout mot Bobby Williams i rond två i sin första match gjorde han en otroligt explosiv start. I sina elva första matcher vann han på knockout i samtliga och boxades utomlands redan i sin fjärde match. Då mot Iliesa Manila på Fiji.
1985 slog han två outside-utmanare, Wayne Mulholland och Rolando Navarro, på knockout i femte ronden. I och med dessa segrarna blev han rankad etta i världsrankingen för bantamvikt. En stjärna var född!
Genom att knocka den förre muay-thai boxaren och numera WBC:s superbantammästare Samart Payakaroo och sedan även Tony Miller så blev han tvåfaldig divisionsmästare under samma period. Totalt blev Fenech fyrfaldig divisionsmästare och försvarade titeln tre gånger. Och var under tiden den tredje snabbaste att bli världsmästare!
1996 drog Fenech sig tillbaka från proffsboxningen. Han gjorde comeback 12 år senare, 43 år gammal, och mötte en gammal rival i Azumah Nelson. Nelson, räknad som den bästa afrikanska boxaren någonsin förlorade på majoritetsbeslut.
Fenechs totala boxrec är idag: 28 vinster, 3 förluster and 1 oavgjord, with 21 vinster på knockout, rätt tungt record.
Nedan följer en härlig sammanfattning på den store fightern!
Scott Harrisson är den framgångsrikaste boxaren som Skottland har haft hittills. Han startade sin karriär med att vinna bronsmedalj på Europeiska amatörboxningsmästerskapet 1994 i Velje, Danmark. Därifrån gick han vidare till att bli proffs och världsmästare i fjädervikt 2002. En titel han försvarade framgångsrikt 11 gånger, förlorade en gång och återvann en gång.
Harrisons karriär skulle ha varit den perfekta framgångshistorian om det inte vore för kampen mot alkohol och våldsamma incidenter med polis och privatpersoner. Nedan följer en dokumentär i 4 delar som tar upp hans kamp att komma tillbaka till ringen samt kampen mot sig själv och sina inre demoner. Film fem är match mot ungraren, György Mizsei Jr.
I helgen var det Falken Cup 2012. En säsongsöppnare och stor tävling som hade besök från både England, Irland och Norge. Totalt så var 265 boxare anmälda, varav 44 st damboxare, klara för match.
För många så blev det en tävling av väntan och åter väntan. Matchmakern gjorde nog vad han kunde men när de är så många dagar så blir det mycket väntan. Kostnaden för vissa klubbar att bara åka dit med en trupp, bo på hotell och äta mat i en dag eller mer utan att få gå match blir tyvärr en stor buckla i klubbkassan. Kanske till framtida tävlingar så borde det övervägas om tävlingsdagarna skulle skäras ner eller om man såg till att klubbar som åkt långt fick sina matcher först.
I allmänhet så var det en trevlig turnering med många spännande matcher där vissa klubbar stack ut hackan ordentligt b.la Djurgårdens IF och NBK Akilles som hade många fina vinster.
Avslutningsvis så kan jag säga att domarkåren behöver se över vissa av sina medlemmar och fundera över om det är värt det för sporten att ha domare som ofta dömer på ett felaktigt sätt. Att boxare ska behöva gå igenom stora perioder med stenhård träning, tuffa kval och långa resor för att senare bli stoppade från att gå vidare till ex landslagsnivå p.g.a en domare är inte rätt. Det förstör sporten och skapar en oerhört tråkig känsla för tävlande boxare.
För egen del så gick det inte alls i tävlingen, jag mötte en kille med känsla som låg steget före mig hela tiden. Det var trots förlusten en rolig match att gå då jag lärde mig väldigt mycket. Och jag hoppas att jag får möta samma kille snart igen och ta en revansch! Han gick senare vidare och vann hela klassen, så bra jobbat Gustav! 🙂
Publicerat av Linus 
Amatörboxning 