Love Holgersson har haft en lång karriär som boxare. 64 diplom matcher och snart 100 matcher som amatör gör henne till en tongivande gigant inom Svensk elitboxning. 25 år gammal och meriterad upp över öronen. Med guldmedaljer i både ungdoms och junior-EM samt guld i Junior-VM så jagar hon nu ett efterlängtat guld på senior- VM som går av stapeln i Indien inom några dagar. Men resan hit har inte varit lätt. Ett längre avbrott pga skador och en lång rehab gjorde att många i Boxningssverige frågade sig om Love alls skulle komma tillbaka. Med tre imponerande matcher i Balkan Cup så visar Love att hon aldrig har försvunnit och att de stora målen, VM och OS, är lika självklara nu som innan skadorna.
Du har gjort comeback nu får man säga, du var borta ett tag från boxningen.
-Det är ju inte en comeback, det blev ju att låta lite så. I december 2016 så tog jag, i samråd med både förbundet (Svenska boxningsförbundet) och SOK (Svenska olympiska kommittén), beslutet att jag inte skulle tävla på ett halvår då jag varit så skadad till och från. Vi lade upp en plan för att bygga upp kroppen så jag skulle bli hel. När jag sen skulle börja tävla förra hösten så blev jag sjuk i Juli och var sjuk till och från i fyra månader, så jag missade ju hela höstsäsongen, så vi sa det att jag kör i gång i januari igen. Så det var ingen tävling på hela 2017. Men sen när jag väl fick börja tävla igen i våras så fick jag inte åka ut så jättemycket, jag fick åka på några tävlingar och sedan dess har det ju gått bra. Så comeback, men ändå inte, då jag var igång hela tiden men kanske inte matchmässigt.
Jag följer ju dig och har sett att du har kört mycket på sidan av och har förstått att det har varit en form av uppbyggande träning. Du ser ju starkare ut nu än innan, vad har ni fokuserat på under din uppbyggande träning?
-Ja det stämmer bra det. Sista tävlingen jag gjorde var EM 2016 och då hade jag stora problem med armbågarna och det visade sig att jag hade en sjukdom som behövde läka. Musklerna runt armbågarna blev inte starkare utan varje gång jag slog ut slagen så slog jag sönder dom (armbågarna) hela tiden. Sedan hade jag problem med en knoge till och från och problem med ryggen under många år, sedan juniortiden. Så vi lade mycket fokus på uppbyggnad, bålträning, och sedan när jag väl stärkt den så kunde jag köra igång väldigt bra med styrketräningen. Så mycket var fokus på fys eftersom armbågarna var trasiga och det inte gick att fokusera på boxningen. Utan det var att bygga upp fysen både styrkemässigt och konditionsmässigt.
Hur kändes det?
-Även fast det kändes jobbigt så var det ändå mitt beslut för att jag var så jävla less på att åka iväg på en tävling och sedan vara trasig i en, två, månader. Man kom aldrig in i det utan tog omtag på omtag. Så det var så skönt att SOK och förbundet tyckte det var en bra plan av mig att ta en paus från matcher på ett halvår och bygga på kroppen. Det blir väl lite som en nytändning när man inte går match på så lång tid, jag har ändå hållit på sedan jag var väldigt liten. Vecka nio 2000 började jag med boxningen, då var jag sex år gammal. Och det blev 64 diplommatcher och nu har jag gjort 98 amatörmatcher då. Så ja det har blivit en hel del matchande, och även om jag spelat lite fotboll så har boxningen varit mitt liv, så ett år borta har varit nyttigt då jag har blivit väldigt taggad att köra igen. Speciellt att vara ute med teamet, vi är ju som en boxningsfamilj som jag trivs väldigt bra med.
Och nu i Bulgarien så fick du ut din boxning med besked.
-Ja, (skratt) det blev ju vinst där. Det fick jag absolut. Det har varit mycket i skolan, så jag hade ganska mycket plugg med mig. Så det var ganska jobbigt psykiskt, jag kände mig rätt pressad då jag hade tre stora skoluppgifter med mig och så var det första tävlingen för säsongen, så jag kände att jag inte riktigt hittade in i boxningen, men så brukar det vara på säsongens första match. Även om det var skitkul att vara uppe i ringen igen.
Jag kände så här, som bara tittar från sidan av, att det var ett slags ”statement” från dig. Ungefär ”jag har inte försvunnit någonstans”. Stämmer det?
-Nej absolut inte, det tycker jag inte. Tror snarare jag har hittat in i den boxningen där jag vill och ska vara.
Vad tänker du om framtiden, nu är det ju SM snart, och jag kan förstå att när man är på världsnivå som du är så är det en liten bit av kakan. Så vad är planerna framöver?
-På lördag morgon så åker vi ju till Indien på VM så vi är borta i två veckor då tävlingen börjar på torsdag nästa vecka. Så det är ju första huvudfokuset just nu. Men min klubb sa att de skulle anmäla mig så vi kommer åka dit och väga in då det kan finnas någon i 69 (kg) som väger in i 75 och någon annan som väger in i 75. Som det ser ut nu så är ju ingen annan anmäld. Men det är klart som fan att jag vill tävla på allt som finns i Sverige också. För mig är inte det litet utan det är viktigt att visa att man är bäst på hemmaplan med. Nationellt och internationellt.
Det är ju en svår viktklass för dig, i och med att de är få i den klassen i Sverige.
-Ja det är tråkigt. Mitt första SM som senior var jag junior, det var 2010, då tog jag ju guld. Sedan har jag gjort två eller tre efter det. Tog guld 2015, 2014 tog jag ju silver. Uppe i Sundsvall på SM-veckan fick jag inte match, då låg jag i 69. Så det är tråkigt i de här tyngre klasserna. Det är inte alltid det finns matcher. Men det är ju bara att acceptera och träna på och hoppas att landslaget ser ens satsning och förstår varför man inte har så många matcher i Sverige så man ändå får åka med internationellt och få de här matcherna och erfarenheten.
Det har ju varit en del förändringar i landslagsledningen de senaste åren. Hur påverkar det dig?
-Alltså när det det har varit så mycket snack i de olika viktklasserna då valde vi att fråga varför det såg ut som det gjorde. Då ställde vi frågan och fick ett svar. Där valde vi att acceptera det utan att tjafsa och baktala folk och skriva en massa saker på internet. Jag tycker boxningen är kul och det är en liten sport där vi borde hjälpa varandra istället. Så jag kan inte lägga en massa energi på att förändra vad som händer i förbundet utan tänker att jag bara ska ”go with the flow” och hoppas på att få komma ut och tävla.
Ok, det kan jag förstå. En lite mer ”lever i nuet” känsla?
-Ja trots att jag har mina mål framåt så kan jag inte hålla på och tjafsa, utan hoppas att det ska lösa sig på bästa vis. Både med olika formationer i styrelser och tränare så har jag inte problem med någon. Det är en idrott och vi ska ha roligt.
VM nu då, vad är tankarna där? Det är en ju stor grej.
-Ja tankarna där är att göra en bra prestation och medalj. Yes!
Vet du vilka som ska komma dit? Ser du att det är någon speciell du helst vill möta tidigt eller kanske i final?
–Nej jag har ingen aning om anmälningslistor utan jag bara åker dit och väger in så blir lottningen som den blir. Den jag känner till är Nouchka (Fontijn) från Holland som tog silver på OS, hon ser jag som min största konkurrent. Annars har jag inte så stor koll, jag ska bara åka dit, göra en bra prestation och ta medalj.
Hur är tankarna efter detta VM, vi har ju OS inte så långt borta nu, bara två år. Vad är viktigast för dig fram tills dess?
-Ja det viktigaste är att jobba på min fysik och hålla kroppen frisk och hel men sen att jag får ut så mycket som möjligt och får internationellt motstånd. Det tar ju ett tag innan man bygger upp den internationella statusen, trots att jag vann i Kazakstan och på Balkan Cup nu så behöver man mer. Förra veckan hade vi läger i Tyskland och då körde vi boxning fem dagar i veckan mot internationellt motstånd. Det kan kännas som att man blir överkörd av en lastbil ibland, men det är dit man måste nå för att det ska bli något.
Det är ju också så att boxning internationellt har förändrats väldigt mycket på damsidan, jag menar, en damboxare nu och en damboxare för 10 år sedan är ju inte samma boxare.
-Nej men det är ju så. Det har ju blivit att andra nationer är avlönade och så vidare, det har ju också ökat (avlöningen). Sedan att vi även kommit med i OS (damerna) har ju ökat konkurrensen och alla har blivit bättre. Men det är bara positivt kan jag tycka, även fast vi inte har dom förutsättningarna som andra länder har så gör vi det bra. Jag vet inte om jag skulle vilja bo på internat där man ständigt bara boxas. Jag har ju ett liv utanför också, även fast det är boxningen som är mitt prio då jag flyttade till Stockholm för att jag skulle kunna hålla på med boxningen.
Du pluggar på Bosön nu?
-Ja och min linje gör ju att jag har studiebefrielse när det är landslagsaktiviteter. Hela programmet bygger på det att ge idrottare möjligheten att göra både och. Lärarna är väldigt tillmötesgående och förstående. Jag gör det ju för boxningen men jag har ändå mitt liv utanför, jag har ju min lägenhet här och så.
Det är ju viktigt att ha ett liv och inte bara vara en produkt.
-Ja men precis, det tycker jag faktiskt. Alla nationer har ju olika förutsättningar. Och sedan så är det ju vissa som vill bara leva, sova och andas boxning. Men för mig skulle det bli lite enformigt och jag trivs bra som det är nu. Det är kul att damboxningen har ökat.
Jag ska fråga lite om dina lagkamrater i landslaget. Om vi pratar just framtidssatsningar, vad tycker du själv? Är det någon som du ser att ”den där” personen har en exceptionellt bra framtid till mötes?
-(Skratt) Jag tycker sådant där är skitsvårt för jag vill ju nämna allihopa! Men vi är fyra stycken som åker på VM och jag vill lyfta dem allihopa för jag tycker att alla gör ett skitbra jobb utifrån de förutsättningarna de har och är bra på att stötta varandra. Både på dam och herrsidan.
Du har ju ändå sett en hel del under dina år, du är nu 25 och om man tittar på förändringen sedan du började, vad är den största skillnaden nu jämfört för några år sedan?
– Svårt att svara på på rak arm. Jag var ju med när de startade med testerna på Bosön och sommarlägren och har ju sett utvecklingen på det. Att det blir mer med planerad träning, träningsdagbok och mer träning för alla individer. Och på senare tid tycker jag det har blivit bättre sammanhållning och inte så mycket grupperingar som det var förr. Vi har trevligt när vi är ute.
Tack så mycket och stort lycka till på VM!
Love Holgersson på SM 2015 i Tidaholm. Foto: Linus Gustafsson.
Publicerat av Linus 
Amatörboxning 