Billy Liljeqvist fyllde precis 19 år. Ung men välmeriterad inom Svensk boxning. Två guld på ungdoms-SM 2014 och 2015 samt två guld på Junior-SM 2016 och 2017. Med en stark seniordebut i Strandja-turneringen och två starka vinster i Tammerforsturneringen är Billy en storfavorit för detta årets senior-SM. Men att vinna SM är ett litet steg på en lång och mödosam väg för den trevliga boxaren från Göteborg. Fick chansen att prata lite med Billy om landslaget, målsättningar och hans senaste, fina form, på den internationella boxningsscenen.
Det har gått bra för dig det sista, du blev månadens boxare från Svenska Boxningsförbundet. Vad tänker du om det?
-Ja absolut, det har gått jättebra. Jag tränar på heltid nu och satsar helhjärtat på boxningen mot OS, jag har gjort det hela året sedan förra hösten och sedan dess har det bara gått bättre och bättre hela tiden.
Nu är det första året som senior, förra året och 2016 tog du SM-guld som junior. Om vi tittar på den nationella boxningen, hur går tankarna där?
-Jag tänker att 69 (kg) ser ganska rolig ut. Det är väldigt mycket folk. Många har gått ner från 75 till 69, bantar ner sig, och jag går upp nu. Jag tror att det blir den absolut svåraste och tuffaste viktklassen. Så det ska bli skitkul! Jag siktar ju inte på Sverige utan på internationella tävlingar och OS så det är bara att slå allt motstånd, det finns inget annat.
Du satsar ju som sagt helhjärtat på boxningen, det har du gjort det senaste året. Hur löser du det för att få det att gå ihop?
-Jag har lite sponsorer, men mest så har jag sparat pengar som jag har jobbat fram för att få det att gå ihop. Det är svårt i Sverige, men man gör sitt bästa.
Internationellt, förutom OS, hur går tankarna? Har du någon ”game-plan” eller kör du bara på?
-Det som jag tänker nu är att få så många internationella meriter och matcher som möjligt så jag kan samla på mig erfarenhet. Det är mycket nu till våren så det ska bli kul som fan! Det är U22-EM som ska bli kul, sedan har vi European Games som är kval till VM sedan VM då och OS-kvalet. Strandja turneringen kommer också, så det är rätt så mycket. Jag siktar på en medalj på U22-EM. Det måste jag ta iallafall.
I och med din plats i landslaget så förmodar jag att du har en rätt nära kontakt med boxningsförbundet. Hur fungerar det?
-Nu trivs jag jättebra med Svenska Boxningsförbundet. Nu är det ju Lennart (Bernström) som har tagit över och man märker ju att han har gjort detta innan. Han har koll på allt så jag tycker det känns bra för framtiden. Det skulle vara jättekul om man kunde få en SOK-satsning också, det skulle varit det bästa.
Du tävlade nu för ett litet tag sedan på Tammerforsturneringen. Du blev tyvärr skadad under turneringen. Innan skadan så vann du båda dina matcher, vad tyckte du om motståndet på en internationell nivå?
-Första gubben var lite, ”han är från Österrike, jag ska bara slå honom”. Jag kollade upp honom lite innan, han hade blivit Österrikisk mästare tre gånger, men jag skulle bara slå honom. Jag kom inte igång så bra i den matchen och sedan stoppade de på grund av ögonbrynet men jag vann den helt klart ändå. Sen i andra matchen så mötte jag EM-trean från Frankrike och då märkte man direkt att det var högre klass i den matchen. Jag blir alltid bättre när jag möter bra motstånd också, som när jag mötte världsmästaren i Strandja, då boxades jag jättejämnt med 3-2. Så i semifinalen gjorde jag en mycket bättre match med att slå fransmannen. Jag tror att jag hade slagit brasilianaren som tog finalen, så det var synd med skadan.
Hur känns det att komma upp på den nivån och känna att man platsar där?
– Det känns sjukt bra, man har ju dagar där man känner ”shit, de här gubbarna är bra, är jag verkligen där uppe?” men så som resultaten och utvecklingen har gått så ser det ut som att jag kan komma dit jag vill och att jag är en av de bästa. Så det känns skitbra!
Tack så jättemycket och önskar dig stort lycka till på SM och i framtiden.
– Tack själv.
Billy i JSM-final 2016. Foto: Linus Gustafsson