Förhoppningarna var höga igår när Hatton skulle gå sin efterlängtade comeback i Manchester, England. Höga från fansen, från Hatton och från Senchenko.
Uppbyggnaden runt matchen var fenomenal och publiken svällde arenan tills det inte fanns någon plats kvar att sitta på. I U.K så var intresset så stort att 1200 pubar och klubbar, 80 biografer samt de 20 000 platserna på Arena Manchester var slutsålda. Trycket inne i arenan kan jämföras med en UEFA final eller en premier league match, det var en kväll att minnas.
Det var längesedan jag kände en sådan spänning inför en boxningsmatch. Den trevlige och ärlige Hatton, med sin långa period borta från sporten och stigande ålder, har blivit en slags förebild för mig vad gäller att bevisa att man aldrig är för gammal för att följa sitt hjärta och sina drömmar. När de båda boxarna började sin inmarsch mot ringen så kände jag iver, förväntan, nervositet och förhoppning. Nästan som inför en egen match.
Hatton satte från öppningen upp ett hårt tempo och en kontinuerlig press. Senchenko var konfunderad och avig i de första två ronderna då han nog inte väntat sig att Hatton skulle öppna så starkt. I rond tre började Senchenko hitta sitt mål med enkla raka slag. Och Hatton gick upprepande in i en skolboksvänster följt av en lika fin höger, och även om Hatton pressade mer och träffade mer så var hans timing inte där och han tappade enkla poäng.
Senchenko började få in rytmen i fjärde och femte ronden men Hatton låg på och vägrade ge honom utrymme att arbeta på. rond sex vände matchen till Hattons favör återigen då Senchenko fick ta mycket stryk på kroppen och i närkamperna. Det som talade emot Hatton var att han inte använde sin jabb mycket och att han blev för orörlig med sitt huvud vilket resulterade i många smällar mot huvudet. I de senare ronderna så märktes det på hans slag att de tappade i fart och kraft.
I den näst sista ronden, rond nio, så låg Hatton före med skapliga marginaler. Jag hade honom på 6 -3 i ronder. När Senchenko får till en förödande vänster mot kroppen och Hatton faller som en klubbad säl. Domaren räknar ut honom och han kollapsar på kanvasen. Ricky Hattons comeback slutar i förlust på KO i nionde ronden.
Det blir alltid mycket snack i efterhand när det är sådana här matcher med boxare som har tidigare varit på toppen i boxningsvärlden, huruvida de borde ha fortsatt att vara pensionerade, eller om de tappat allt de någonsin hade osv. Enligt mig så saknade Hatton matchvanan och var efter i timing och rytm. Om han valt att ta en enklare motståndare eller färre ronder och tillåtit sig själv att komma in i gamet med ett lugnare tempo så skulle han säkert kunna komma upp i toppen igen. Men! och ett stort sådant, hade Hatton valt att göra så så hade han inte varit den fighter som han är. Det finns en anledning till att han är så omtyckt av fans och boxare världen över och den anledningen tillåter inte mindre än vad vi såg igår. Att han får en riktig utmaning, bära eller brista.
And now, some video. Enjoy Sportsfans!
Amatörboxning 